Så har det grekiska parlamentet godkänt den reformagenda som dess regering kommit överens om med långivarna. Det kan vara värt att understryka att det inte finns något i denna överenskommelse om reformer som Grekland inte borde göra oavsett lånekrisen, det är reformer som varit en gemensam nämnare för framgångsrika ekonomier och som rekommenderats av alla ekonomiska samarbetsorganisationer. Reformerna om ökad växtkraft är inte som felaktigt sägs någon åtstramning.
De besparingar som Grekland nu gör på sin budget beror på att man inte har pengar till de bidragsnivåer och pensioner som man tidigare har beslutat om. Genom de lån som man får från EU mildras konsekvenserna av besparingsbehovet samtidigt som Grekland får tid att genomföra reformer.
Det stora problemet för Grekland är att dess regeringar ständigt lägger ansvaret för nödvändiga reformer på omvärlden. Det är en brist på ansvar som underminerar både välfärd och självständighet. Nu ser vi åter hur den kommunistledda regeringen i Grekland distanserar sig från reformerna. Det innebär att den istället föredrar en politik som lett till fattigdom och kaos. Det är i den utvecklingen som den drakoniska åtstramningen skapas.
Nu återstår att se hur Grekland kommer att hantera sin reformpolitik. Det är där som ansvaret finns, inte i Bryssel, Berlin, Washington eller ens i Stockholm.