Är fransk ekonomisk politik bättre än svensk?

I socialdemokraternas Europa ska den ekonomiska politiken vara som i socialistiska Frankrike. Det är innebörden av Stefan Löfvens och Marita Ulvskog i dagens DI-artikel. Det är obegripligt och ansvarslöst. Det är som att socialistisk arbetslöshetspolitik är acceptabel medan reformpolitik som ger nya jobb ska fördömas.

 

Å andra sidan bör Sverige strama åt mer än någon annan, trots att huvudlinjen i artikeln är att S fördömer det de kallar åtstramning i Europa. På fullt allvar menar Stefan Löfven och Marita Ulvskog att de länder som inte har råd med större underskott ska öka dem medan ett av de få länder som har utrymme för att stimulera ekonomin ska strama åt. Det är ett skämt.

 

Socialdemokraterna går till EU-val på budskapet att EU ska bestämma mer över svenskt näringsliv och svensk politik. De har gradvis blivit ett parti mot subsidiaritet och mot att värna medlemsstaternas kompetens. I Dagens Industri kräver de att EU sätter bindande mål för den svenska energiförsörjningen som skulle tvinga fram en avveckling av kärnkraften. Det innebär kraftigt höjda energipriser som slår mot den energiintensiva industrin i Sverige.

 

Samtidigt vill de att arbetsrättsfrågor ska hanteras av en ny EU-myndighet. Det är en förskjutning som också präglar deras syn på att familjepolitik och sociala frågor gärna ska beslutas i Bryssel istället för i Sverige.

 

Beklagligt är att de fortsätter kampen mot den fria rörligheten med samma argument som andra partier i Europa använder för att motivera inskränkningar och nya gränser. Den skrämselpropaganda som gång efter gång visat sig vara fel är fortfarande socialdemokraternas argument för att reglera och byråkratisera den fria rörligheten.