”Vi säger så här: Alla har rätt att uttrycka sin åsikt. Alla har rätt att demonstrera för att till exempel bekämpa arbetslöshet eller mindre sociala klyftor. Men tänk om andra skulle yttra sig om vår utveckling? Om andra länders företrädare skulle säga att demonstranter som går ut på våra gator och torg har rätt?”
Det är inte Putin som hävdar denna linje. Ej heller Trump. Det är Sveriges utrikesminister Margot Wallström som hävdar att om människor kämpar mot en brutal diktatur, för mötesfrihet och yttrandefrihet liksom för bättre levnadsvillkor och demokrati, då ska Sverige inte lägga sig i detta, för vem är vi att säga vad som är rätt och fel!
Kanske är det brutala förtryckets regim som med sin intolerans och sitt kvinnoförakt, liksom föraktet för människors liv som har rätt, kanske har demonstranterna som vill uttrycka sitt missnöje med diktaturen som har rätt? Vilka är vi att döma om utvecklingen i Iran? Och vad rör den oss, när regimen med våld slår ner på demonstranter och fortsätter vara den regim som är mest benägen att avrätta människor om de går den emot?
Låt vara att regimen vill eliminera en annan nation och en demokratisk stat, men vad har det med den regionala utvecklingen och säkerheten att göra? Och låt vara att Iran är det land som Nordkorea har tätast samarbete med för att utveckla sina kärnvapen?
Så varför skulle vi tillåta att regimens förtryck och våld mot demonstranterna ska diskuteras i Säkerhetsrådet, där vi kämpat för att få stöd från regimer som den i Iran och andra motsvarande diktaturer? Wallströms kommentarer är oförklarliga.
Wallström säger sig mena att det är viktigt med en fortsatt dialog med regimen. Det ligger mycket i det liksom när det gäller andra länder. Men då bör dialogen innehålla tydliga budskap istället för passiv tystnad. Förtryckarna får aldrig uppleva eller kunna hävda att dialogen är ett stöd till dem.
Margot Wallströms uttalanden med anledningen av demonstrationerna i Iran är ett historiskt lågvattenmärke i svensk utrikespolitik. Det är i praktiken ett stöd till en av de mest kvinnofientliga regimerna och till en brutal våldsdiktatur. Det är ofattbart. Och en skamfläck.