Hoppa till innehåll

Vi måste diskutera utmaningarna- Artikel SvD

  • av

Ett test på ett bra samhälle är om människor flyr eller söker sig till det. När människor söker sig till Sverige är det ett uttryck för att vi lever i ett bra samhälle och det är i ett sådant samhälle jag vill leva i. Det innebär inte att det är problemlöst men det är av uppenbara skäl få som vill fly till Ryssland, Saudiarabien, Iran eller Kina och de som gör det flyr från än värre elände. Jag vill leva i ett samhälle och i ett land som vill och har förmågan att möta nya människor på deras flykt från mord, avrättningar, förtryck, våldtäkter och alla de brutaliteter som vi ser att världen bortom vår vardag präglas av.

Genom världshistorien har vi också kunnat se att det är i de öppna ekonomierna och de öppna samhällena som ekonomi och civilisation har gjort sina främsta framsteg. Öppna samhällen attraherar inte bara människor utan förändring, nytänkande och mänskliga framsteg. Mångfalden skapar en dynamik samtidigt som det är dynamiska samhällen som kan präglas av öppenhet för människor, tankar och förnyelse.

I ett kortare perspektiv ser vi detta tydligt i dagens Europa. En gemensam nämnare för de länder flyktingar söker sig till är att det är framgångsrika ekonomier.

Sverige och Tyskland är liksom Storbritannien exempel på länder som har tagit emot människor från världen över och förenat detta med växande välfärd, konkurrenskraft och sysselsättning. Sverige har i dag högst sysselsättning i Europa, efter att antalet jobb, Tyskland undantaget, ökat mer än i något annat land och Storbritannien har en ekonomisk tillväxt som till stor del blivit möjlig på grund av invandring och har idag fler jobb än sedan man började mäta sysselsättningen.

Vi möter i samtliga dessa tre länder problem och utmaningar men ingen kan hävda att invandring förstört landets ekonomi eller undergrävt dess identitet. Här finns mycket att lära för den svenska debatten. Därför är det en tragedi att mycket av svensk debatt och flykting- och invandringspolitik har kidnappats av de främlingsfientliga – som ogillar andra människor och i invandring ser samhällets undergång – och blockeras av dem som förnekar problemen, eller åtminstone att problemen kräver politisk handling.

Ett fritt och öppet samhälle måste vila på rättsstatens och toleransens grund. Den ska gälla dem som lever i vårt samhälle och dem som söker sig hit. Rätten att komma till Sverige är inte automatisk, lika lite som i något annat land. Det är i Sverige den rätten avgörs och också de krav som vi ställer på dem som lever här och som kommer hit. En reglerad invandring måste bygga på öppenhet och humanitet men måste också vara reglerad om den ska förbli öppen och på rättsstatens grund.

De första förnekar det faktum att öppna ekonomier och mångfaldens samhällen är starkare än de slutna, de senare förnekar det enkla faktum att i varje mänskligt samhälle, må det leva i enfald eller i mångfald uppstår problem.

I vår mycket stora flyktingmottagning uppstår självfallet en mängd problem. De har att göra med själva ”mottagningskapaciteten”, som handlar om tillgång på bostäder, om vår arbetsmarknads slutenhet, om flyktingarnas brister i utbildning, om att en del flyktingar har falsk identitet. Men också kravlöshet inom det sociala systemet skapar motsättningar. Man skall inte heller underskatta den oro som förhöjd kriminalitet eller andra oacceptabla normer i en del invandrartäta områden skapar.

Ska vi värna om Sverige som ett öppet samhälle kan vi vare sig ge efter för naiv idealism eller för cynisk främlingsfientlighet.  

Det är viktigt för Sverige eftersom man måste vara blind om man inte ser hur beroende svenskt näringsliv, företagande sjukvård och äldreomsorg är av människor som kommit från andra länder. Vårt näringsliv är till stor del format av människor från andra delar av världen och vi är i dag än mer beroende av världen i kring oss.

”De”, för att använda ett av invandrardebattens vanligaste ord, sköter våra transporter, städning, omhändertagande av äldre och sjuka, nya butiker och gamla hantverk, startar nya företag, driver affärer och restauranger och några av våra allra största företag samt jobbar med världsledande forskning. De är som vi. En del sköter sig inte, andra sköter sig och ytterligare andra gör storverk. De är inte mer ”de” i den bemärkelsen än vad vi själva är, vilka ”vi” nu är.

Vad gör vi:

·         För det första måste det vara rimligt att tala om hur många vi kan ta emot och hur vi på rättsstatens grunder ska leva upp till skyddsbehovet, oavsett vad vi lyckas uppnå i det europeiska samarbetet.

·         För det andra bör vi se arbetsmarknadsinvandring som en normal väg in i samhället.

·         För det tredje bör frågan om anhöriginvandring handla om skyddsbehov, inte om automatisk rättighet.

·         För det fjärde bör vi ställa krav på försörjning, utbildning och arbete.

·         För det femte måste vi reformera vår arbetsmarknad så att det blir lättare att få jobb och att fler jobb kan skapas.

·         För det sjätte behöver vi en bostadspolitik som bygger på avreglering för ökat byggande och bättre utnyttjande av de befintliga bostäderna.

·         För det sjunde behöver vi införa nolltolerans mot gängkriminalitet och mot värderingar som bryter mot grundläggande svensk rättsuppfattning.

·         För det åttonde en utbildning som är värd namnet och som ställer krav på svenska.  

Bland annat Novus senaste mätning visar att åtta av tio svenskar inte tycker att frågan om invandring tas på tillräckligt stort allvar. Det är nu dags att diskutera det nya Sverige utan att låta de främlingsfientliga förgifta debatten och utan att låta den naiva idealismen blockera den. Vi har alla en delaktighet i hur vi kan slå vakt om Sverige som ett öppet samhälle som även i framtiden är ett land att söka sig till därför att det är bättre och mer dynamiskt. Det kräver att vi vågar se de problem som måste mötas med politisk beslutsamhet och reformer som utvecklar vårt samhälle.

 

Gunnar Hökmark (M) Europaparlamentariker