Vi behöver el när och där den behövs

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Det pågår just nu en förvirrad debatt om det finns elöverskott eller elbrist i Sverige, om kärnkraften verkligen behövs och om vi inte kan lägga ner den samtidigt som vi minskar utsläppen av CO2. 

Den första delen i denna frågeställning påminner om den genomsnittstemperatur man har om man har fötterna i ugnen och huvudet i frysen. Det vill säga att om Sverige varje år producerar så mycket elkraft som används så säger det för det första inte mycket mer än att vi inte använder mer än det som finns tillgängligt. Och det gäller vid varje nivå av elproduktion som blir tillgänglig för den svenska marknaden, för det andra säger det inte något alls om det finns el tillräckligt i en viss del av Sverige eller vid en viss tid på året. Att det var varmt på sommaren gör inte att man fryser mindre på vintern. 

Det är därför det är effektbalansen som är den avgörande, det vill säga om det finns el tillgänglig för den efterfrågan som finns, som förändras beroende på utbudet och som växer genom teknisk utveckling. Finns det inte elkraft tillgänglig i Ystad  hjälper det inte om det finns desto mer i Haparanda. 

Ingen skulle på allvar hävda att bristen på arbetskraft i Stockholm avhjälps av att det finns allt fler som är arbetslösa i andra delar av landet.  Antalet sommarjobb påverkar inte sysselsättningen på vintern. Eller för att glida vidare i metaforerna att man har ett sparat kapital i det egna huset innebär inte att man har mer pengar att spendera. Att det sänds många TV-program på kvällen hjälper inte den som bara kan ta del av dem på dagen. Finns det inte grundläggande sjukvårdsmateriel i Uppsala hjälper det inte om det finns i Umeå. Och så vidare.

Ska det finnas el som möter behoven måste det finnas ett utbud som kan möta en varierande efterfrågan. I de flesta affärer vi går till förväntar vi oss att möta ett utbud av livsmedel eller kläder som överstiger efterfrågan just där och då. I planekonomierna var det inte så. Det kanske fanns stål men Där, och inte Här, för att tala med ett gammalt barnprogram. Tomma affärer, långa köer och brist avhjälptes inte av omfattande produktion som inte höll måttet, inte efterfrågades och inte behövdes. 

Det som nu kallas elöverskott kan beskrivas som en god tillgång till el, som vi kan exportera när det behövs hos andra, och det behövs, och som ibland inte är större än att det måste balanseras med import. Vi brukar sällan tala om bilöverskott när Volvo exporterar, mineralöverskott eller stålöverskott. Vi producerar inte bilar efter ett bedömt behov i Sverige. Där man gjorde så blev det årslånga köer. 

Men nu är diskussionen mer förvirrad än så eftersom den befinner sig i 1980-talets paradigm. Då hade vi en nationell elmarknad, inte europeisk, och vi hade en planerad marknad, inte en marknadsstyrd. Då dominerade de fossila bränslena industri, transporter och husuppvärmning. Elmarknaden var inte lätt att prognostisera men den var lättare. 

Hade vi behållit den marknaden, och dessutom avvecklat kärnkraften, hade Sverige suttit fast i naturgas och inte haft en bas för den snabba marknadsutveckling som biobränslen har präglats av. I dag måste vi på en gång se till att ha en effektbalans som i alla delar av landet kan möta en växande men också varierande efterfrågan på el. Elbilar, CO2-fri stålproduktion, stora datoranläggningar, och väldigt mycket mer. Vill vi ha ett Sverige som lever i alla delar av landet och vill vi ha tillväxt där Sverige växer räcker det inte med el som är tillgänglig någon annanstans. Ett elektrifierat samhälle behöver el tillgänglig överallt. Annars lider det av en fundamental brist. Det blir ett omodernt samhälle. Där bagerier inte kan byggas ut i Malmö, där stora datoranläggningar inte kan byggas ut i Mälardalen och där ledande industri inte kan byggas ut i Ystad.  Där vi inte kan bygga världsledande stålproduktion utan CO2 utsläpp. 

Men nu har vi lämnat inte bara den nationella planhushållning som präglade Sverige på 1980-talet, jag var själv med om att lägga förslag om den växande marknadsstyrning som vi nu har, utan vi har också en europeisk elmarknad, som jag varit drivande i att utveckla vad gällde konkurrens och nu senast vad gällde det regelverk som gäller för Energiunionen. 

Det innebär att varje tillgänglig el kan säljas och användas över hela EU, vilket i praktiken innebär det nordiska området inklusive Östersjöländerna. Där är behovet av elkraft som ersätter fossil kraftproduktion och fossila bränslen enormt, vilket är angeläget att möta om vi vill minska CO2- utsläpp. Klimatfrågan är nämligen inte en nationell uppgift utan en global där Europa är vår bas. 

Så, nej, vi har inget elöverskott bara för att vi vid enskilda tillfällen och ibland över året producerar mer än vi använder inom Sveriges gränser. Ja, vi bör ha kapacitet tillgänglig över hela landet. Ja, vi behöver mer elkraft för att möta modernisering och göra det möjligt att ersätta fossil energianvändning. Ja, vi behöver mer kärnkraft för att kunna minska CO2- utsläpp och växande elbehov. Ja, kärnkraften är lönsam eftersom dess alternativ kommer vara allt mindre lönsamma, inte minst vid en energibeskattning som tar fasta på mängden CO2. Det är för övrigt så vi har minskat CO2 användningen mer än något annat land och haft en växande ekonomi. Det exemplet bör vi slå vakt om. 

Kategorier: Blogg

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.