Några enkla sanningar som borde vara utgångspunkt för svensk politik, och för politisk debatt
Den ryska upprustningen är ett hot mot europeisk fred och säkerhet. Det handlar om en maktpolitik som går igen i all rysk politisk aktivitet gentemot omvärlden. Ryssland visar i sina bombningar i Syrien, liksom tidigare i Tjetjenien, att man inte sätter några gränser för det egna militära agerandet. I Ukraina och Georgien bedrev och bedriver man krig skoningslöst och utan tvekan att använda våld för att nå sina egna mål. Utplaceringen av Iskander missiler till Kaliningrad innebär att man därifrån kan nå så väl Berlin som östra Sverige. De frågor detta väcker har en större magnitud och betydelse för det svenska samhället än alla de olika uppfattningar om kvotering, bonusmånader, riktade eller generella bidrag, subventionerade cykelreparatörer eller frågan om vem som ska regera med vem om valet 2018 går på det ena eller det andra sättet, eller på ett helt annat sätt.
Sveriges allt mer konkurrensutsatta situation handlar om svenska företag som haft en internationell dominans nu möter en avancerad konkurrens. Det är bara genom att se över hela klimatet och förutsättningarna för företagande som vi kan möta detta. Det måste vara lätt att starta företag och lätt att driva företag. Företag måste kunna gå med vinst, inte tvingas till förlust. Den svenska infrastrukturen måste underlätta för transporter, inte syfta till att motverka dem. Den svenska energipolitiken måste syfta till att ge tillgång till billig el, inte dyrare. Skatte- och bidragspolitik måste syfta till att ge ett så lågt kostnadsläge som möjligt om vi vill klara konkurrensen för de delar av svensk industri som är utsatta för global konkurrens.
Tanken att en växande låglönekonkurrens och en omfattande invandring ska mötas med högre skatter och högre lönekostnader kan hålla vid en intern diskussion i LO-borgen men inte i Borås, eller i alla de företag som måste sälja för att anställa. Den håller inte någonstans där verkligheten möter omvärlden. Låga skatter är en av många, men också en av de mest konkreta, av förutsättningar för att vi ska kunna vara konkurrenskraftiga.
En industrikansler eller vad det än kan kallas, ökade bidrag eller fler utbildningsplatser för dem som inte gjort gymnasiet kan aldrig kompensera för att andra ekonomier erbjuder samma varor och tjänster till lägre priser. Det finns alla skäl att hantera alla olika slags problem och behov, liksom enskilda detaljer, men om vi inte kan möta de stora problemen kommer det inte hjälpa att vi diskuterar de mindre.
Sverige kommer inte få tillväxtkraft för att klara välfärdens utmaningar, och kommer få utomordentligt svårt att ta hand om de flyktingar som kommit till vårt land, om vi inte förändrar arbetsmarknad och bostadsmarknad. Det spelar ingen roll hur mycket vi riktar om bidrag i olika riktningar, hur många samordnare för det ena eller det andra som utses, och det hjälper inte att någon noterar att vi är ett land med stora ytor eller säger att vi klarar allt. Invandring handlar om integration i fungerande samhällen där det finns bostäder, arbeten och en lag som klargör vad som gäller och som respekteras, både av oss som lyder under den och av dem som ska upprätthålla den.
Föreställningen om att bostadsproblemet löses genom att avveckla ränteavdragen bygger på tron att problemet med stigande bostadspriser är bristande skatteintäkter och inte bristen på bostäder. Avdragen är i själva verket en av anledningarna till att en del av svensk bostadsmarknad fungerar, det byggs nämligen villor och hus. Tanken på att lösa bostadsmarknadens problem genom att göra det dyrare att bo, och att bygga, är framvuxen på en politisk scen där andra sätter agendan än verklighetens förutsättningar. Vi behöver avreglera hyresregleringen, underlätta för rörlighet på bostadsmarknaden och göra det lättare med regler och byggande.
Vi behöver samtidigt se till att fler jobb kan växa fram genom att underlätta även för låglönejobb, i till exempel tjänstesektorn, för fler höglönejobb, till exempel när det gäller forskning som utvecklas i Sverige, och för fler vanliga jobb som kan ge inkomster och skatteintäkter och för fler jobb med genom en flexiblare arbetsrätt, genom lägre skatter och lägre löneavgifter. Tanken att högre skatter och högre löneavgifter ger fler jobb är en felaktigt tänkt tanke.
Vi behöver åtgärda grundproblemen i det svenska samhället istället för att justera deras konsekvenser. Det handlar om skattetrycket, företagarfientligheten, arbetsmarknaden och bostadsmarknaden.
Den svenska infrastrukturen kan inte formas genom återkommande utspelspolitik. Tanken på höghastighetståg är fel av två skäl. För det första kommer de inte kunna vara samhällsekonomiskt lönsamma. För det andra kommer de tränga undan alla andra viktiga infrastrukturella investeringar som behövs. Till detta kommer de motverka en ansvarsfull budgetpolitik och förmågan att stärka försvaret. Sverige behöver vägar, vi behöver underhålla järnväg och vi behöver ett modernt trafikflyg. Vi behöver också gå i täten för en allt modernare landsvägstrafik utan koldioxidutsläpp. Det förutsätter dock investeringar i vägar och i koldioxidfri elproduktion.
Den viktigaste politiska frågan nu och de två kommande åren är inte vem som ska bilda regering efter valet 2018 utan vilken utveckling, vilken politik och vilka vägval som väljarna ska ställning när de röstar 2018. Den politik som förs nu kommer vara avgörande för väljarnas förtroende till politiker. En politik som leder till ökade ekonomiska problem, växande oro kring invandring och ökade motsättningar kommer att underlätta för de partier som vill utnyttja detta. Det gäller Vänsterpartiet och det gäller Sverigedemokraterna. Om väljarna ser två tydliga politiska alternativ som är formade för att förändra verkligheten, och inte den politiska scenen, kommer de välja mellan dessa, och inte på partier som väljer populismens lösningar.
Det finns inget stort problem, från klimatfrågan och miljöpolitiken till flyktingfrågan, ekonomin eller vår gemensamma säkerhet som inte kräver europeiskt samarbete. Det är ingen garanti för att vi löser problemen men utan samarbetet har vi inte förutsättningen att göra det. En viktig del av svensk politik handlar om hur vi värnar miljön, stärker ekonomin och tryggar vår säkerhet genom europeisk sammanhållning och gemenskap.
Om vi inte börjar tala om de stora frågorna vi möter nu i dagens verklighet liksom i den framtid som är morgondagen, som kräver att vi kan ta de obekväma debatterna, gå emot det kortsiktiga, förändra opinioner och möta medierusningar med ett perspektiv som sätter olika frågor in i sitt sammanhang, så kan vi inte sätta en bild av vad det är som ger tillväxt, trygghet och som säkrar frihet, tolerans och öppenhet. Då kommer inte bara våra problem bli större utan även utrymmet för populism. Det växer när politikens centrum väljer det medialt enkla före det svåra som är vår verklighet. Frågan om vem som ska regera landet är mindre viktig än frågan hur vi regerar landet.