Vart den låt gå-politiken hade lett till fick vi tack och lov aldrig veta- Artikel GöteborgsPosten

Publicerat av Staben den

I mitten av december kunde Irland efter tre år av intensiva ekonomiska och politiska ansträngningar som första krisande euroland lämna det nöd-finansieringsprogram som sattes upp av EU och Internationella Valutafonden (IMF) i november 2010. Bakgrunden till den irländska krisen är välkänd vid det här laget: en omfattande bankkollaps som uppstod till följd av en gigantisk fastighetsbubbla drog landet ned i fördärvet. Parallellerna till den svenska 90-talskrisen var många.

Att Irland på bara tre år kunde gå från ett land i djupaste kris, med ett budgetunderskott om hela 30 procent av BNP under 2010, till att åter stå på egna ben och utan garantier från andra kunna säkra sin finansiering på de internationella kapitalmarknaderna kommer inte av en slump. Det är resultatet av tre år av mycket mödosamt och målmedvetet arbete.

Det är resultatet av marknadsorienterade reformer, en uppstädning av banksektorn och åtstramningar i offentlig administration. Men det är också tack vare att EU och IMF ställde upp med 85 miljarder euro i nöd-lån när inga privata aktörer längre ville låna ut till Irland.

Utan dessa nöd-lån hade situationen på Irland blivit långt mycket sämre. Arbetslösheten hade blivit ännu högre, nedskärningarna i offentlig verksamhet och välfärd hade behövt bli ännu större och de sociala konsekvenserna ännu värre. Utan nöd-lånen hade Irland nämligen inte haft några budgetmedel överhuvudtaget.

Detsamma gäller Grekland, Portugal och Cypern som också fått del av dessa nöd-finansieringsprogram.

För att tillse att de mångmiljardbelopp som EU, främst euroländerna, och IMF ställde upp med skulle användas på ett effektivt sätt villkorades nöd-lånen med att Irland, Grekland, Portugal och Cypern gick med på att ställas under tillsyn av långivarnas företrädare i den s.k. trojkan, bestående av tjänstemän från EU-kommissionen, Europeiska centralbanken och IMF. Trojkan har övervakat processen, gett rekommendationer och drivit igenom de reformer som idag gjort att Irland lämnat sitt nöd-finansieringsprogram och att utsikterna för Portugal och till och med Grekland under 2014 ser ut att ljusna.

I dagarna inleds i Europarlamentet en utvärdering trojkans arbete. Socialdemokraterna och vänstern försöker använda denna process till att kritisera den politik som lett fram till att Irland kommit på rätt köl och indirekt den politik som gjort att även ett land som Lettland kunnat gå från ekonomisk kollaps till att nästa år ha den högsta tillväxten i EU.

Snarare ville de europeiska socialdemokraterna att krisländerna skulle låna på som vanligt, utan krav på motåtgärder men också utan att EU säkrade upplåningen, att trojkan inte skulle ha tillsatts och att Grekland och de andra länderna skulle ha tillåtits köra på i gamla hjulspår.

Då hade dessa länder inte kunnat finansiera sina underskott utan tvingats till panikartade betalningsinställelser utan politiskt utrymme för reformer. Vart den låt gå politiken hade lett till fick vi tack och lov aldrig veta. Men den hade slagit ut jobb och skapat social utslagning i en för dagens Europa oanad form.

 

Gunnar Hökmark

Ledamot av Europaparlamentet och Moderaternas förstanamn vid årets Europaval


1 kommentar

nicotinepatches · 21 juli 2017 kl. 11:25

Pues siento mucho la pérdida de tu tío y que pena que la periodista se haya mangueado la historia.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.