Blogg

Vänsterpartiets historia är en lång kamp mot demokrati och öppet samhälle, ända in i vår tid

Kategorier: Blogg

Vänsterpartiet har på fullt allvar föreslagit en kandidat till vice talman som som gick med i partiet på 1970-talet, en tid då partiet inte ens försökte dölja sitt skamliga förflutna utan tvärtom hyllade diktaturerna i nuet.

I en tid då Sovjetunionen förtryckte sin egen befolkning och genom quislingregeringar halva Europa, slöt de svenska kommunisterna, från 1967 omdöpta till Vänsterpartiet kommunisterna, helhjärtat upp bakom förtryckarna och mördarna.

Det var ett totalitärt förtryck och det var ett av historiens mest brutala politiska system de hyllade. Under Stalintiden anses 60 miljoner ha mördats, likviderats eller drivits in i döden av den kommunistiska regimen. I Central- och Östeuropa deporterades, avrättades och fängslades inte bara oliktänkande utan företagare, bönder eller vem som helst som kunde tänkas vara folkets fiende. Det var i detta parti som Lise-Lotte Johnsson Fornarve gick med i på 1970-talet.

Man inte bara hyllade Sovjetunionen utan man finansierades av diktaturen, man gick utbildningar i Moskva och man gick i dess ledband. Det fanns inte en företrädare för dessa diktaturer som inte hade blod på sina händer, antingen bokstavligen eller bildligen. De förtryckte, de lät mörda, avrätta och arbebusera. Och de stod för ett totalitärt förtryck som inte tillät något av det mänskliga i livet vara ostört från kommunismens despoter.

Men det tog sannerligen inte slut på 1970-talet, lika lite som det tog slut på 1980-talet. Så sent som den 4 oktober skickade Johnson Fornarves och Jonas Sjöstedts parti, det var nämligen då deras parti, hyllningstelegram till DDRs diktator Erich Honecker, en man ansvarig för avrättningar, skjutningar av dem som försökte fly över muren och en manisk kontrollapparat.

Sovjetunionen. De baltiska staterna. Polen. Ungern. Tjeckoslovakien. Land efter land i Central- och Östeuropa. Kina och Nordkorea. Det fanns inte en socialistisk mördarregim utan att svenska kommunister lyfte på hatten för de socialistiska framstegen och myten om det välstånd dessa skapade. Det fanns i det ledarskikt som då fanns, och bland dem som då anslöt sig, inte den minsta förmåga att se gränsen mellan demokrati och diktatur, eller rättare sagt, de ansåg inte att socialismen förtryck var fel. Demokratin var inte mer värd för dem än att de hyllade förtryckarna.

De hävdade på fullt allvar att planekonomin var en framgång, att det totalitära styret var den riktiga demokratin och att hoten mot världsfreden kom från de fria ländernas demokratier, inte från Sovjet, inte från Moskva och inte från diktaturerna.

Så sent som 1987 – 10 år efter att Vänsterpartiets vice talmanskandidat med öppna ögon hade gått med i förtryckets parti – formulerade man i sitt partiprogram, lugnt och eftertänksamt sin förståelse för diktaturen, dess idéer och den revolutionära kampen. Här är avsnitt 9 om Marxismen: 

”VPK är ett marxistiskt parti. Det bygger på den revolutionära teori som grundlades och formades av Karl Marx och Friedrich Engels.” Detta i en värld som i halva Europa och i stora delar av den fattiga världen led under marxistiska regimer.Och man fortsatte vidare, med beundran av Lenin:

”Marxismen är ett rikt flöde av idéer, vilka ofta brutits mot varandra i diskussion och polemik. Ett viktigt bidrag är Lenins utveckling av den revolutionära teorin och hans kritik av revisionisternas vantolkning av Marx.”

Det vill säga man sluter upp bakom Lenin när det gällde hur man skulle se på de revisionistiska socialisterna, de som valde demokratin före socialismens diktatur. Lenin gjorde också mycket riktigt upp med revisionisterna, genom den terror och den brutala våg av avrättningar som följde på oktoberrevolutionen 1917. Det var en terrorns teori och ideologi som la grunden för Sovjetunionens decennier av brutalt och vidrigt förtryck med miljoner och åter miljoner avrättade, mördade och deporterade. Och än fler förtryckta och förnedrade.

Under avsnittet 10 Tradition och förnyelse skriver man så här om den ryska revolutionen, som alltså var en revolution mot det demokratiska styre som hade tagit vid efter Tsartiden:

”Den ryska oktoberrevolutionen 1917 skakade världen. För första gången lyckades ett folkligt uppror av arbetare och fattiga bönder. Genom oktoberrevolutionen omsattes marxismens teori i praktisk handling. Detta påverkade klasskampen världen över.”

Det får sägas vara unik läsning att ta del av hyllningar till en revolution som var inledningen till ett sjuttioårigt helvete. Och man fortsätter poetiskt uppskattande av våldets och revolutionens väg:

”Den kommunistiska traditionen är mångsidig och inte fri från motsägelser, vilka också präglat vårt parti. Den har visat en väg till folkliga revolutioner och en väg ur underutveckling och elände. Den har gått i bräschen i kampen mot fascism, rasism och imperialism. Överallt i striden mot kapitalistisk utsugning har kommunisterna gått i främsta ledet. Den kommunistiska traditionen är en kampens tradition.”

Läs och begrunda. Programmet hävdar att fattigdomen, svälten och förtrycket vi såg i land efter land under socialistiskt styre var en väg ur underutveckling och elände.

Detta var i en tid då svältkatastroferna skapade globala tragedier, där den etiopiske kommunistledaren Mengistu som var en varm vän av Marx, Engels och Lenin hade förstört landets livsmedelsförsörjning och landet som sådant. Jag var där och såg eländet 1986, och såg hur Mengistu avbildade sig själv i Marx, Engels och Lenins sällskap. Hyllade av Vänsterpartiet Kommunisterna som den föreslagne vice talmannen anslöt sig till tio år innan.

Men i Vänsterpartiets världsbild är det de fria ekonomierna som är hotet:

”Kapitalismen är ett grymt och absurt samhällssystem. Medan produktionsförmågan ökar och väldiga rikedomar hopas hos ett litet fatal, råder fattigdom och svält i stora delar av världen.”

Ställ detta mot den utveckling vi har sett i världen sedan dess, genom fria marknader och globalisering, när kommunistiska diktaturer fallit och planekonomier har ersatts av marknadsekonomi. Världen har gått från en miljard människor i relativt välstånd till nära fem miljarder. Förtrycket av kultur, mångfald, sexuell identitet och allt annat förtryck som präglade Vänsterpartiets hyllade regimer har avlösts av ökad frihet och av att fattigdomen som generellt fenomen har besegrats i land efter land, utom i de konklaver av världen där planekonomi och slutna ekonomier fortfarande härskar.Och vidare:

”Kapitalismen förkväver kulturen. Den främjar de kulturformer som kan utnyttjas kommersiellt eller som skänker glans åt överklassens livsstil och maner. Den har utvecklat en industriellt producerad kultur för en massmarknad.”

Ställ detta mot den frihet för kultur, kulturskapare som finns i öppna samhällen mot det förtryck som råder i varje totalitär regim där staten äger allt.

Och sedan hyckleriet i ytterligare en annan form om hur marknadsekonomier förtrycker människor:

“Fördomsfulla attityder mot och förtryck av homosexuella försvårar för dem att utveckla positiva relationer.”

Ingenstans förtrycktes människor så brutalt på grund av sin sexuella läggning som i de kommunistiska länder Vänsterpartiet såg upp till. Och ingenstans var och är friheten så stor som den är i fria samhällen.

Och så underkände man den demokrati som var Sveriges, med förespråkande av kamp för att skapa en ”riktig” demokrati.

”En socialistisk samhällsomvandling i Sverige sker inte i ett enda steg. Utvecklingen av den politiska kampen och av kapitalismens motsättningar skapar de förhållanden som leder till samhällsomvälvningens avgörande genombrott.”

Detta följs av att en ny demokrati ska skapas:”Statsapparaten demokratiseras.”

Vänsterpartiet vill att den gamla demokratin ska ersättas med en mer riktig demokrati. En folkets demokrati. Detta är en ledtråd i alla kommunistiska partiers syn på demokratiska samhällen. De är inte riktigt demokratiska. Först när Folket styr genom Vänstern kan demokratin utvecklas till en riktig demokrati.

Detta partiprogram är från 1987, tio år efter att Johnsson Fornarve gick med i ett parti som hon i dag säger redan då hade lämnat sin skamliga historia bakom sig. Sedan dess har man hyllat andra regimer av samma slag. Kuba och Venezuela, hela vägen in i fattigdomens katastrof och förtryckets kaos.

Och läser man dagens partiprogram blir det inte bättre. Det hemska är att det är som tidigare partiprogram. Samma konspiratoriska syn på världen, samma fördömanden av marknadsekonomi och den fria världen och samma krav på socialisering av ägandet. Där återkommer kraven på att upphäva ägandet för att skapa ett samhälle som helt och hållet styrs av staten och en syn på världen som lägger skulden för alla hot, alla krig och all fattigdom på EU, Nato, USA och Japan men inte ett ord om Ryssland. Det är ett parti som delar Moskvas desinformationpropaganda om Europa.

De som anser att man värnar demokratin genom att till vice talman välja en företrädare för ett parti som i decennier har gjort hyllningarna av Marx, Engels och Lenin liksom några av världens mest brutala diktaturer till sin egen ideologi gör ett stort misstag.

3 Responses to Vänsterpartiets historia är en lång kamp mot demokrati och öppet samhälle, ända in i vår tid

  1. Roger lindblad says:

    Nationalsocialismen dvs nazister. Spelar vänster om den Marxistiska läran. Hoppas ni förstår mig när jag blir förbryllad, av att man kallar SD nazister. Längst till vänster står nazister och kommunister. Längst till höger står Moderaterna och Sverigedemokraterna.

  2. Se denna dokumentär! Den handlar om detta ämne!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *