Efter en dag med möten i riksdagshuset nu på väg till Belgrad och Serbien. Serbien förhandlar om EU-medlemskap och det är de förhandlingarna som vi ska följa upp och diskutera fortsatta vägar för. På många sätt kan man säga att Serbiens EU-förhandlingar påminner om det som är Europeiska unionens allra mest grundläggande syfte, att få till stånd fred, säkerhet och samarbete mellan folk och länder, att öppna upp Europa för dess medborgare.
Så sent som för 20 år sedan rådde här krig och krigstillstånd som en del av den krigföring som kom att prägla Balkan på 1990-talet, och som ledde till den tidens mycket stora flyktingvågor. Det var kriget i Slovenien i början på 1990-talet, krigen i Kroatien och Bosnien-Herzegovina i mitten av 1990-talet och kriget i Kosovo i slutet av 1990-talet följt av Nato-bombningarna av det som i dag är Serbien och då fortfarande gick under namnet Jugoslavien. I allt detta skedde krigsförbrytelser, etniska rensningar och alla andra grymheter som människor i etniska konflikter kan utföra mot varandra.
Krigen skapade sina sår, och öppnade upp historiens många gamla sår och gav dem nytt liv. De gav korruption, vapenhandel och grov kriminalitet i sina spår. Sedan dess har mycket hänt.
I dag är Slovenien och Kroatien medlemmar i EU. Serbien förhandlar om medlemskap, liksom Montenegro medan Albanien och Makedonien inte påbörjat förhandlingar. Självfallet är av historiska, geografiska och politiska skäl Serbiens mest avgörande. Serbiens väg mot EU-medlemskap kan förändra den politiska logiken på hela Balkan och innebär tillsammans med Sloveniens och Kroatiens medlemskap en läkning av hela regionen.
Ryssland ser gärna att Serbien går en annan väg. Putinregimen vill gärna att den politiska utveckling som präglar det ryska samhället ska prägla denna del av Balkan liksom att det ryska inflytandet därmed ska öka. Historien, kyrkan och alfabetet är uttryck för en gammal samhörighet som lever i nutid. Den späs på med rysk propaganda, underblåst nationalism och med ryska media liksom den ryska energipolitiken, som bland annat lett till att Gazprom äger majoriteten i Serbiens motsvarighet till Vattenfall.
Det är ett vägval som är viktigt inte bara för serberna utan för regionen och för Europa. En återgång till gamla tiders nationalism och motsättningar banar vägen för dem som vill underminera demokrati, rättsstat och en öppen ekonomi. Så ser den ryska modellen ut och det är den som följer i spåren av ökat ryskt inflytande. Och ett ökat ryskt inflytande på Balkan leder till ökat ryskt tryck på de övriga länderna i denna del av Europa och en ytterligare bas för påtryckningspolitik mot övriga delar av Europa.
Förhandlingarna med EU handlar om att göra upp med det förgångna, både i den historiska tappningen och i den form som ryska intressen vill återföra utvecklingen till. Vi har bittert lärt oss från 1990-talet att det drabbar människor där liksom det påverkar Europa i övrigt och även det svenska samhället. Det är ett vägval mellan demokrati och försoning eller nationalism och de motsättningar som följer av en underminerad demokrati och ryskt inflytande. Europeiska unionen är ett viktigt verktyg för att säkra demokrati och frihet. Det är vad EU handlar om.