En dag som för min del har inneburit den sista voteringen här i Strasbourg, där vi bland annat genom oss svenska moderater fick igenom tydligare krav på öppenhet och offentlighet. I dag har vi också i EPP gruppen haft de första diskussionerna kring det framtida systemet för övervakning och tillsyn av de finansiella marknaderna. Det är inte så lätt som man skulle kunna föreställa sig eftersom det handlar inte bara om nationella intressen utan också nationell suveränitet när det gäller beslutsfattande i frågor som gäller kapitalförstärkning av företag. Vem som fattar beslut om hur ett enskilt lands regering ska göra när till exempel en bank behöver kapitaltillskott är en viktig fråga, inte minst för de länder som har stora banker med filialer eller dotterbolag i andra medlemsstater.
I ett större perspektiv ser vi hur sanningens minut närmar sig i Köpenhamnsförhandlingarna, och hur svårt det är att där jämka samman olika intressen. Oavsett hur resultatet blir så kommer vi se hur en ny och betydligt mycket mer ambitiös process har startat. Och det som till syvende och sisdt kommer att avgöra resultaten i verkligheten är hur snabbt vi kan utveckla energikällor som leder till ett minskat uttag av olja, gas och kol. Gör vi inte det kommer framväxande ekonomier att använda energi i snabbt växande omfattning samtidigt som rikare länder även med en framgångsrik hushållning kommer att ligga kvar på en hög nivå.
Det måste bli lönsamt att stoppa skövlingen av regnskogar men också att låta arealer återbeskogas, eller åter användas för odling av livsmedel av olika former. Ny kärnkraft och fussionskraft ger andra möjligheter, vindkraft också, liksom mer avancerade former av solenergi. Och så gäller det att använda energi effektivt där en ökad elanvändning är avgörande. Ju mer vi i dag kan göra för att ersätta kol och olja, desto mer lägger vi grunden för en bättre distribution av energi genom el och alternativa energikällor.
Ska vi kunna uppnå detta så gäller det att inte gå den väg som demonstranterna utanför konferenscentret vill gå utan genom tillväxt, handel, kommunikationer och utveckling som ger fattiga länder större möjligheter och bättre råd men som framförallt driver utvecklingen framåt.
vårt nya arbetarparti har ju aldrig varit för utveckling…
•1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej til sjukkassan.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
och det fortsätter ju… moderaterna har aldrig varit lösningen på någonting och kommer heller inte lösa miljöproblemen. så är det!
Och vilken väg vill demonstranterna utanför konferenscentret gå?