Det skadar inte bara regionen och alla de människor som bor där, utan innebär ytterligare en destabilisering med konsekvenser för hela Mellanöstern och ytterst Europa. Det skadar amerikanska intressen och sänder en signal om den opålitlighet som präglar Trump-administrationen.
De som drabbas av denna militära offensiv är samma människor som var avgörande i kampen mot ISIS. Utan kurdernas insats hade förmodligen världen och regionen fortfarande plågats av terrorsektens härjningar. Men trots den avgörande rollen, skickar Trump nu en signal om att inga löften han ger är till för att hållas och att det inte finns någon långsiktig amerikansk utrikespolitik.
Han visar genom sitt agerande att han inte heller bryr sig om sina allierade eller internationell rätt, bara om det som han dunkelt anser gynnar de egna intressena. Intressen som sällan har något att göra med vad som långsiktigt är bäst för USA, utan snarare om vad som inrikespolitiskt är bäst för Trump. Ingen amerikansk president har som Trump underminerat amerikanskt inflytande världen över och gett despoter av olika slag vänskap och moraliskt stöd.
Det är inte bara Erdoğan som den amerikanske presidenten ger mer inflytande. Genom att lämna fältet fritt i norra Syrien öppnar han också upp för ökat rysk och iranskt maktutövande. Det kommer ytterligare underminera stabiliteten i regionen och få konsekvenser för både Israel och Saudiarabien, länder som länge varit nära allierade och vars stöd varit av stor vikt.
För Israel är detta en signal om att det amerikanska stödet inte är så självklart som det framstått. För saudierna, som redan sett den uteblivna reaktionen mot Iran efter drönarbomberna mot oljeproduktionen, är det ett ytterligare tecken på att man inte vet vad som gäller i morgon. I den oklarheten finns stor osäkerhet och allt mindre stabilitet. Den lämnar stort utrymme för dem som vill använda våld och makt och som inte ser någon nackdel med krig. Istället för att verka för fred och stabilitet har Trump gett kriget ett nytt momentum.
I denna tid, när USA styrs av stundens ingivelser samtidigt som despoternas makt i världen ökar, behöver Sverige och EU visa att man är en tydlig motvikt. Vi behöver stå upp för människors rätt till frihet och fred och stötta de krafter i Mellanöstern som verkar för demokrati.
En god tanke borde vara att säkerställa stödet till regionens enda demokrati, som nu hotas av utplåning av alla de krafter som Trump släppt loss. Sverige bör vara tydligt i försvaret av demokratin Israel och staten Israels rätt att existera. Sverige har också bättre förutsättningar än tidigare för att kunna bidra i det arbetet då vi har en ny utrikesminister som har en möjlighet att bygga en god relation till landet.
För om inte USA längre bär ansvaret som den fria världens beskyddare måste andra kliva in. Västvärldens demokratier har i detta ett gemensamt ansvar. För Sverige är det naturligt att ta detta ansvar gemensamt i EU. EU bör i sin tur söka mobilisera västvärldens demokratier i en politik som bidrar till stabilitet, bekämpar terrorism och tvingar diktaturer med ekonomins makt att begränsa sina handlingar. Så bör en svensk Mellanösternpolitik formas.