Till Bryssel via Tallinn

Publicerat av Gunnar Hökmark den

När detta skrivs på flygplan till Tallinn för att därifrån flyga till Bryssel. Säger något om dagens Europa att vägen till Europeiska unionens huvudstad, bland några andra, går via en stad som en gång bakom järnridån var bortglömd på svenska kartor trots att det var den huvudstad i Europa som låg Stockholm närmast. I Tallinn är man med i Nato och har euron som valuta. Estland har den lägsta statsskulden i EU och har en ekonomi i växande. Till och med Jan Guillou anser att det är en fördel för Estland att vara med i Nato, om han gillar det själv framgår inte, när han säger att det är fullkomligt osannolikt att Ryssland skulle göra en så dålig kalkyl att man anföll ett Nato- och EU-land.

På det viset ger han oss som vill ett Nato-medlemskap ett oväntat stöd. Hur kan någon tro att Ryssland skulle utöva aggression eller anfalla ett Estland som är med i Nato skriver han hånfullt mot dem som vill Nato-medlemskap i Aftonbladet. Och menar med det att skälet för ett svenskt Nato-medlemskap faller bort om inte Estland och de två andra baltiska staterna är hotade. Som han i grunden rätt påpekar, det är värre för de länder som inte är med i Nato, som Ukraina och Georgien, och som han glömmer att påpeka Sverige.

Nåväl, tillsammans med länderna kring Östersjön har vi svenskar och ester en del i vad som är världens mest konkurrenskraftiga kluster. Den europeiska integrationen har här utvecklats snabbare än på många andra håll i Europa. Det gäller bank, finans, försäkring, media, skogsindustri, tjänster, telekom, energi och mycket annat. EU har fört Norden inklusive de baltiska staterna närmare varandra. Det är svårt att se hur någon av oss skulle vinna på att vara utanför.

De baltiska staterna hade varit lydriken till Kreml, i bästa fall som Hongkong och på rysk nåder. Det handlar inte bara om den hårda säkerhetspolitiken och det militära försvaret utan om samhällets och ekonomins förmåga att motstå den ryska industri som är nära kopplad till Kreml, från media och korruption till energileveranser och sjöfart. Vi såg redan 2007 i samband med Bronssoldaten de ryska försöken till uppvigling och destabilisering av sitt grannland.

En ökad rysk inflytande- och påtryckningspolitik, följd av krav på ”rätten” att skydda rysk befolkning, som i Moldavien och Transnistrien, hade varit en del av svensk vardag och vårt grannskap. Precis som kriget i Ukraina undergräver den europeiska fredsordningen hade allt detta gett upphov till en underminerad säkerhet och stabilitet. Och de militära riskerna hade gett en ständig osäkerhet liksom ett ständigt närvarande hot även mot vår trygghet.

Genom sitt medlemskap i EU har Storbritannien mer än andra bidragit till den stabilitet vi nu har, både genom den inre marknadens fördjupning och genom en gemensam utrikespolitik där sanktioner satt en gräns för ryskt agerande. Det har varit avgörande för Estland och viktigt för både Sverige och Storbritannien. Det är denna fredsprocess som britterna röstar ja eller nej till den 23 juni på ett sätt som saknar proportion till de risker det handlar om.

Ett ökat ryskt inflytande är också ett ökat inflytande för de idéer och föreställningar som nu växer sig starka i Ryssland, under Putins ledning och med hans stöd. Det handlar om homofobi, förakt mot minoriteter utom ryska minoriteter i utlandet som ska skyddas, förakt för demokrati, rättsstat och ett öppet samhälle. Det förvånar mig ständigt att så många Putinförståare inte ser det samhälle som växer fram under det auktoritära förtrycket och hur många som är ivriga att förstå varför den ryska ledningen även i framtiden vill förneka sina grannländer sin frihet och sina öppna samhällen. Att kunna försvara Estland, eller Sverige, handlar inte bara om försvaret av ett territorium och vår suveränitet utan också försvaret av de värderingar som gör våra samhällen öppna, dynamiska och toleranta.

När Trump på ett osmakligt sätt efter terrordåden gratulerar sig själv för sin hets mot muslimer glömmer han både alla de masskjutningar som vi tyvärr sett i Norden, i Norge, och som vi sett så många gånger i USA. Terrorism ska bekämpas genom att vi tar konflikt med terrorn och extremismen, inte genom att skapa motsättningar mellan folk. Den ska bekämpas genom att toleransen försvaras och värnas, inte genom att man låter den ena intoleransen tävla med den andra. Men det han också glömmer är att i Putins rike råder intolerans och förakt mot homosexualitet och mot transpersoner. Och de värderingarna av hat riskerar att växa sig starkare när ledare som Putin och eventuellt Trump legitimerar varandras inskränkthet. Hatbrotten ökar i Ryssland, inte på grund av muslimer utan på grund av en extremism och ett förakt mot människor som odlas av både Putin och Trump.

Flygresan över Tallinn till Bryssel beror på att det svenska pilotfacket spelar roulette med de förluster SAS redan gör. De räknar med att staten, eller de tre skandinaviska staterna, ska täcka upp den förlust de skapar genom sin strejk och sina löneanspråk. Det är en ansvarslöshet som är svår att förstå när det handlar om piloter som vi normalt vill se som ansvarsfulla. Även om det bara är en aktivistisk facklig ledning som nu investerar i framtida förluster i bolaget utnyttjar de det förtroende som resande visar dem. Det är privatpersoner som nu drabbas enskilt samtidigt som det svenska näringslivet drabbas i sin helhet. Detta genom en lyxstrejk i ett företag som knappt överlever redan som det är.

När jag många timmar försenad anländer till Bryssel med dess terrorskadade flygplats, och många dagar av strejker även där, är det framförallt spektrumfrågorna om 700-bandet och mina ändringsförslag för att snabbt kunna ta ledningen när det gäller 5 G, nästa generations mobila telefoni som står på agendan. Stockholm och Tallinn kommer redan 2018 vara de platser i Europa där 5 G testas i större skala på allvar.

De viktiga bankfrågorna, och frågorna om hur ECB som tillsynsmyndigheter ser på den europeiska bankmarknadens utveckling, har jag tyvärr missat att delta i. Så blir det också under veckan frågor om energi, gas och elmarknaderna, samt frågorna om en Energiunion är meningsfull att tala om om man i praktisk handling låter Gazprom monopolisera gasleveranser till både östra och västra Europa.

Under veckan kommer skattefrågorna i den digitala ekonomin att stå i fokus, jag avser också att ta ett initiativ för att kommissionen ska ta konkreta steg för att underlätta momshantering i företag som sysslar med gränsöverskridande verksamheter. I slutet av veckan åter till Sverige, eventuellt med SAS om inte pilotfacket bestämt annorlunda.

 

 

Kategorier: Blogg

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.