Det är allvaret i Coronakrisen som ska styra beslutsfattande och hanteringen av den, inte panik. Åtgärder som drivs fram bara för att manifestera beslutskraft blir till alibiåtgärder utan den effekt som vi behöver. Det är för Sveriges del liksom för andra länder en långsiktig process som nu krävs för att dels hålla nere kurvan över smittade och dels hålla uppe samhället så att alla andra samhällsfunktioner kan upprätthållas.
Ett fungerande samhälle krävs för sophantering, livsmedelsdistribution, produktion av varor och livsmedel, transporter och social trygghet. Varje dag möter människor svåra problem i form av sjukdom, olyckor, ensamhet, otrygghet och vardagens behov. Det innebär att vår förmåga att hantera coronaviruset över en längre tid kräver att vårt samhälle har uthållighet vilket inte uppnås genom tvärstopp och nedsläckning av samhället. Vi måste också kunna hantera all annan sjukvård förutom den som coronaviruset kräver.
Stängda gränser är ett krav som ständigt dyker upp som exempel på kraftfull åtgärd mot det som anses vara hotet ”utifrån” men bortser från att smittan finns i varje samhälle och dessutom inte känner gränser. Det är sant och allvarligt att ansvariga myndigheter och framförallt regeringen som har ansvaret försummade två till tre veckor då man kunde ha hanterat krav på hur inresande från riskområden kunde ha hanterats, med testning, eventuella karantäner för dem som kommit från riskområden liksom man försummat tydlighet i besked och rekommendationer.
Men det leder inte till att motsatsen för åtgärder gäller. Det är inte så att vi hanterar krisen bättre ju mer vi stänger ner vårt samhälle. Det underminerar snarare vår förmåga att under lång tid och med kraft hantera krisen. Stängda gränser innebär för Sverige, Norge eller Danmark inte minskad smittspridning men minskade möjligheter till transporter och tillgång till medicin, medicinsk utrustning, livsmedel och samarbete. Det är inte ”utlänningar” som sprider smittan utan viruset som finns i våra samhällen.
Det som nu är viktigt är att skapa största möjliga utrymme för intensivvård, för testning och för smittspårning. Vi bör pröva varje möjlighet att ta fram den medicinska utrustning som krävs i vården och ge vårdens personal bästa möjligheter och villkor.
En ekonomi i fritt fall hotar mer än vår ekonomi och materiella trygghet. Den hotar vår möjlighet att trygga människors liv och säkerhet gentemot allt det som ständigt händer i ett mänskligt samhälle. Den kan skapa sociala motsättningar och en misstro mot allt offentligt som underminerar tilltron till våra offentliga myndigheter. Det är mot den bakgrunden illavarslande att notera den ton av aggressivitet och hatfyllda inlägg som förekommer i diskussionen och som riktas mot myndigheters företrädare. Det är illavarslande när ledande opinionsbildare mer odlar paniken än eftertänksamhet och allvar.
Det är ingen som med säkerhet kan säga vad som är den exakt rätta avvägningen av åtgärder, inte minst eftersom varje val av åtgärd eller strategi inte kommer kunna förhindra smittans spridning och konsekvenser för utsatta gruppers liv. Desto viktigare att förnuft, allvar och lyhördhet påverkar besluten istället för panikens överbud och aggressivitet. Vi måste få Sverige att fungera för att klara alla utmaningar vi står inför. Det uppnår vi inte genom skrik, rop och aggressiva utfall mot andras uppfattningar. Ej heller genom att underminera förtroendet för de myndigheter som nu har ansvaret. Det handlar om människors liv.