Konsekvenserna är som jag tidigare skrivit många. Dollarns ställning som reservvaluta ifrågasätts. USA:s trovärdighet är underminerad. Räntorna som ska betalas av den amerikanska staten och hushållen kommer att stiga. Det är svårt att se något annat än dumhet och ansvarslöshet i det som nu har skett.

Bloggar: Böhlmark, Olsson, Ekonomisten,  Människovärlden.

Så mycket stabilare än så är inte den amerikanska offentliga ekonomin och så mycket säkrare är inte Portugals än att man i praktiken var tvingad att få nödlån för att inte hamna i konkurs. Både i det lilla landet och i de stora är skuldbördorna så stora att de kommer att kräva både besparingar och tillväxt.

I Portugal krävs mycket stora besparingar för att inte växande räntekostnader ska växa snabbare än ekonomin som sådan. Det kommer i sin tur kräva en lång rad olika tillväxtreformer i Portugal för att frigöra den tillväxt som krävs för att man ska klara en räntenivå som ökar på skuldbördan.

I USA kommer det krävas fler och svårare kompromisser än den vi såg nu, och den var dramatisk nog. Att världens ledande ekonomi var några timmar från att behöva stänga sin regeringsadministration visar på allvaret.

Även i Sverige kommer vi behöva tillväxtreformer, inte i första hand för att klara skuldbördan utan för att klara ett allt skarpare konkurrensklimat som allt mer kommer att vara en utmaning för oss. I det perspektivet är det bra att alliansens fyra partiledare nu talar om nödvändiga skattereformer för att gynna tillväxt. Det är i det sammanhanget bra att de tar upp frågan om expertskatten men samtidigt alltför defensivt att man hellre vill cementera undantaget från värnskatten istället för att avskaffa en skatt som motverkar kunskapssamhällets tillväxt i Sverige.

Undantaget gäller bara för utländska medborgare som kommer hit men inte för svenska medborgare som vi riskerar se lämna landet. Det blir i längden inte hållbart att vi har två olika skattesatser för svenskar och för utlänningar. Och det är svårt att förstå varför en skadlig skatt ska tas bort bara för utlänningar och inte för svenskar. De facto är värnskatten en expertskatt som motverkar det svenska kunskapssamhällets utveckling.

Bloggar: Ekonomisten, Schmidt och Weiman.

Av de sex största ekonomierna 2050, stora ekonomier redan i dag, valde fem att lägga ner sina röster i frågan om att hindra Gadaffi att anställa massaker på sina motståndare. Det blir en ny värld när inte länger den traditionella västvärlden dominerar den globala ekonomin. Det får också politiska konsekvenser, som vi såg i frågan om Libyen men också i alla andra frågor som rör det internationella samfundets intresse för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.

Kina och Ryssland kommer inte agera för demokrati. Indien har med resterna av sitt kastsystem inget brinnande engagemang för att bidra till att stärka mänskliga fri- och rättigheter.

Det finns två viktiga strategier inför denna utveckling. Den första är att utveckla den europeiska ekonomin så den faktiskt tar plats som världens största, med det inflytande det ger över den globala ordningen. Den andra är att stödja demokratiska krafter världen över och utveckla ett samarbete och en närhet mellan världens demokratier som i en ny skepnad kan ta det ansvar som en gång västvärldens länder gjorde under det kalla kriget. Det handlar i båda fallen om högsta graden av realpolitik men baserad på frihetens värden.

Det är diktaturens fall vi nu har sett, inte demokratins födelse. Demokratin och friheten har inte kommit till Egypten. Än är det inte demokratins seger vi ser. Det är däremot en diktaturregims fall som vi har sett det egyptiska folket driva fram. Och det är viktigt nog. Det är en befrielse som ger demokratin möjligheter, men också andra krafter. Och det vore aningslöst att inte se de hot som nu finns.

Nu gäller frågan om friheten kan komma ur befrielsen. Det kommer att ställa krav på hur Europa och USA förhåller sig till det militärstyre som nu inträffat. Det är vare sig från Kina eller Ryssland som kraven på demokrati kommer att komma och från regimer som Iran kommer vi se massiva försök att vända utvecklingen bort från demokrat. En demokrati i Egypten vore nämligen ett nederlag för den iranska regimen.

Det som nu också är viktigt att följa att det blir demokratins institutioner som byggs upp istället för aningslös syn på folkets makt. Folket i Egypten har inte fått sin makt förrän det finns en konstitution som kanaliserar och försvarar den. Den kommer inte på plats utan att demokratins fiender får möta en motkraft, både internationellt och genom stöd till demokratins krafter i Egypten.

Bloggar: Sandström, Pettersson, Jonlund samt Carl Bildt.

Europas problem är av en annorlunda karaktär. Ett antal europeiska ekonomier har djupare problem som påverkar alla samtidigt om den europeiska ekonomin som sådan är starkare. Det kom till uttryck i går när den europeiska skuldmekanismen, som tillkommit för att hjälpa de mest skuldsatta länderna, gjorde en upplåning i EU-obligationer. Den mötte inga problem utan tvärtom en stor efterfrågan. Men en konsekvens av detta är att vi nu håller på att europeisera en del av medlemsstaternas skuldbörda. Det blir en kostnad för alla samtidigt som det långsiktigt riskerar att dölja allvaret för de mest utsatta ekonomierna när det gäller behovet av reformerf. Fortfarande talar socialister här om att underskotten får vara så länge vi inte har en snabbare tillväxt. Det är inget annat än en väg till Aten, med de problem som en låt-gå mentalitet skapar för social trygghet, jobb och välstånd.

Bloggar: Amerikansk politik, Mårtensson.

Det sker i en form som får skolgårdens småbråk att framstå som kultiverad förfining. Någon säger att alla bör dansa, någon annan eskalerar glatt det hela till att säga att det är bäst att någon annan inte skriver och så ringar journalister runt och finner den ena kommentaren efter den andra som eskalerar allt ännu mer. Därefter blir alla ännu mer och mer förolämpade och elakare steg för steg. Jag trodde att akademin borde tycka det var bra att alla skrev mer.

Gladast är nog TV4 och kvällstidningarna samtidigt som vi alla kan glädjas åt att författare på den högsta nivå är som alla oss andra, eller ännu värre. Kanske kan vi också förstå varför fred på jorden ej heller efter denna jul har inträffat.

Bloggar: Truthandfiction, Jesper Svensson, Tokmoderaten, Mary X Jensen samt Starbrink.

Det handlar om hur världsekonomin kommer att utvecklas, om hur säkerhetspolitiska mönster påverkar oss, där hoten om terrorism nu blivit tydliga även i vår del av världen, det gäller, hur skuldkriserna i Europa och USA kommer att påverka världsekonomin liksom de mest utsatta länderna, hur spänningen inom EU mellan tillväxtekonomier och skuldekonomier kommer att påverka beslutsförmåga, hur europeisk konkurrenskraft kommer att utvecklas under ett decennium av åtstramningar, hur Ryssland kommer att påverka sin omgivning och vilken roll Kina och inte minst USA kommer att kunna spela. Ur alla dessa och andra frågor kommer världen formas under de kommande åren. Det är inte minst den ekonomiska utvecklingen som kommer att avgöra vad som sker.

Världsekonomin är på väg ut ur krisen. Men det är en ny världsekonomi. Mindre dominerad av USA och Västeuropa, mer beroende till nya framväxande ekonomier. Vi har i dag flera olika stora ekonomier, som tävlar om att vara de mest betydelsefulla, på olika sätt. Hur man än räknar så kommer den kinesiska ekonomin att kring 2020 vara större än den amerikanska.

Hur detta kommer att påverka det internationella samfundet kan vi bara föreställa oss. Inte bara för att USA inte är den största ekonomin utan också för att USA under lång tid framöver kommer vara ett skuldsatt land. Det ställer desto större krav på Europa. Europa är världens största ekonomi, om vi bara kan fungera som en ekonomi. Då finns här en möjlighet till dynamik och innovationer som kan bidra till ett globalt ledarskap. Det tror jag måste och kommer att vara förbundet med en ekonomisk integration av den transatlantiska ekonomin.

Det kommer att ställa stora krav på Europa och på EU, liksom på Sverige. Det räcker inte att vi städar upp i EU-budgeten eller att vi renodlar ersättningssystemen och jobblinjen. Europas och Sveriges utmaningar är större än så. De problem som vi i dag ser i form av stora underskott är en funktion av en politik som sett utgiftsökningar som vägen ut ur krisen men beror ytterst på för svag konkurrensförmåga i södra Europa.

Den konkurrensutmaning som dessa länder mött de senaste 20 åren håller på att underminera en gammal föreställning om att Europa tillsammans med USA har monopol på innovation och världsledande forskning, och därmed världsledande företagsamhet och ekonomier. En motsvarande konkurrensutmaning kommer att möta de mer avancerade europeiska ekonomierna de kommande 20 åren. Norra Europa håller på att bli ett bälte av konkurrenskraft men det räcker inte. Vi måste utvecklas mer om vi ska kunna ta ett ledarskap av betydelse för både Europa och för oss själva.

Vi måste förnya oss vad gäller arbetsmarknad så vi anpassar oss till de förutsättningar och behov som råder i ett kunskapssamhälle istället för ett regelsystem som växte fram i industrisamhället för fyrtio år sedan. Det motverkar sitt eget syfte om människor som byter jobb ska ständigt byta bort sin trygghet på arbetsmarknaden. I en kunskapsekonomi är jobbytena nämligen en del av dynamiken när det gäller att förmedla och ta vara på kunskaper.

Vi måste vara mest attraktiva för forskning och kunskap, inom ekonomins alla områden. Därför kan vi inte ha en expertskatt som beskattar kunskapsintensiva jobb hårdare än andra. Det ekonomiska mirakel Sverige har gått igenom under de senaste 20 åren, från en skuldsatt ekonomi drabbad av 1980-talets excesser till den mest stabila i Europa, har förenats med sänkta skatter. Det måste vi kunna fortsätta med som ett verktyg för att skapa social trygghet utan bidrag och offentlig kontroll över människors vardag.

Vi måste förändra vår bostadsmarknad så att den erbjuder både rörlighet och en möjlighet till fler investeringar i nytt boende. Det är i sig den viktigaste insatsen mot så kallade bubblor på fastighetsmarknaden.

Sjukvården måste förändras vidare till att förena service och lättillgänglighet med kvalitet och sjukvård anpassad till människors många olika behov. Det ställer inte större krav på politisk styrning utan på medel för dem som arbetar inom sjukvården och de som behöver den att styra genom sina beslut mot både vettig resursanvändning till omedelbarhet närd det behövs.

Universiteten måste bli kunskapens centra i våra samhällen. De måste vara naturliga utgångspunkter för företagande och för innovationer och kunna utvecklas i takt med behov, idéer och initiativ.

Den sociala tryggheten måste bygga på människors makt och kontroll över den egna vardagen. Det ställer krav både på låga skatter och valfrihet.

Det är ett nytt samhällstänkande som måste växa fram. Ett tänkande som än en gång kan bidra till det som gjorde Europa ledande, som frigör enskild skaparkraft och företagande i dess vidaste bemärkelse.

Kan inte Europa ta denna ledning, i att forma ett nytt samhälle som klarar globaliseringens alla utmaningar, riskerar vi att förlora när andra utvecklas och andra idéer får en ekonomisk plattform som de aldrig tidigare har haft. Därför måste Europa genom fortsatt ekonomisk integration bli en ekonomi som också blir världens störstas.

En värld där mänskliga fri- och rättigheter inte ifrågasätts kan nämligen inte domineras av ekonomier som överlever genom att förtrycka dem.

Fria samhällen världen över behöver forma en allians som innebär gemensamma krav på den internationella världsordningen. Den alliansen måste bygga både på ekonomiskt ledarskap och förmåga och på en förmåga att värna de idéer som är fria samhällens grund och förutsättningar för freden varhelst den hotas. Det är en ny värld som börjar 2011. Desto osäkrare dess framtid är desto tydligare måste vi Europas roll vara.

Medan det i europeiska media framstår som att bekymret är att de amerikanska väljarna inte förstår Barak Obama är bekymret i USA att de amerikanska väljarna inte upplever att deras politiker förstår ekonomins allvar. Både ekonomin och budgetunderskottet står på topp för de bekymmer som de amerikanska väljarna har, och de upplever med stor rätt inte att detta återspeglar sig i den politik som förs.

Den amerikanska ekonomin är tveklöst världens största. Den är också tveklöst världens mest innovativa. Men det är ett avgörande stort problem för den globala ekonomin om inte USA kan bidra till världsekonomins utveckling på grund av att den amerikanska ekonomin tyngs av ett mycket stort budgetunderskott och därför en snabbt växande statsskuld, vars astronomiska belopp bara motsvaras av de överskott som Kina bygger upp. Den amerikanska upplåningen möter inte bara betydande risker i sig själv utan också genom att den och den bristande konkurrenskraften pressar ner dollarn.

Det leder också till att den kinesiska yuan pressas ner, vilket leder till att andra länders valutor växer i värde med minskad konkurrenskraft för dem som följd, det leder i sin tur till att trycken i dessa länder på att sänka valutakurser ökar vilket i sin tur riskerar att leda till mer tryckta pengar och framväxten av handelshinder, antingen i form av valutorna eller renodlad protektionism.

Det som händer i det amerikanska kongressvalet kan öka osäkerheten om den amerikanska ekonomin. Det kan förvärra förutsättningarna för en sund ekonomisk politik och det kan på olika sätt skapa osäkerhet och svårigheter för den europeiska. Ett USA som förlorar i ekonomisk styrka drabbar oss ekonomiskt men också långsiktigt politiskt. En värld där demokratier tillhör de svagare ekonomierna riskerar att försvaga demokratiernas roll i världen.

Bloggar: Munkhammar.

Den finansiella krisen utlöstes genom en kombination av ny balans i världsekonomin, ständigt växande amerikanska underskott finansierade genom kinesisk finansiering samt en osund bolånemarknad som byggde på politiskt framtvingade lån. De lånen finansierades i sin tur genom svåröverblickbara värdepapper som innehöll olika kreditrisker. Hade inte de strukturerade produkterna, som de har kommit att kallas, funnits hade förmodligen en stor del av den finansiella industrin klarat sig lättare.

Men kraften av den globala ekonomiska förändringen och de stora amerikanska underskotten hade ändå drivit fram en kris. Och den hade självklart drabbat just det finansiella system som är utformat för att möta finansiella förändringar. Aktier eller banklån är en typ av risktagande på olika nivåer som gör risker möjliga. En stor del av ansträngningarna efter krisen har nu handlat om att reglera dessa risker, och minska risknivå, snarare än att gå till roten med de ekonomiska obalanser som utlöste krisen. Det är självklart att man ska se över det finansiella systemet när svagheter har demonstrerats så tydligt som de gjorde, men man får inte bortse från att det finansiella systemet framförallt är en funktion av ekonomins risker, möjligheter, förhoppningar och rädslor i stort. Och drabbas världsekonomin av bristande förtroende, vikande handel och tillgångsbubblor drabbar det värdepapper. Har politiken byggt upp instabila förutsättningar, som stora underskott och obalanser slår de desto hårdare.

Vi ser nu hur den grundläggande krisen i form av obalanser nu riskerar att återkomma, nu med stora obalanser i staters offentliga ekonomier som den stora svagheten.

Det som nu talas om som valutakrig handlar i grunden om den amerikanska ekonomins svaghet gentemot framförallt den kinesiska. Ett stort och växande budgetunderskott, ett växande handelsunderskott och en dollar som är starkare än vad den borde vara skapar problem för världens största ekonomi. Valutafrågorna är i denna del viktiga. Den kinesiska valutan är lågt värderad i förhållande till den amerikanska. Å andra sidan är den lågt värderad på grund av att den kinesiska arbetsmarknaden fortfarande inte har tagit emot alla dem som vill jobba där. Arbetskraftsreserven är betydande. Likväl vore det bra för Kina och övriga världen med en starkare renminbi.

Men ett större problem är att den amerikanska ekonomins underskott fortsätter att växa, att den amerikanska centralbanken ökar mängden dollar och på det viset pressar ner dollarkursen. Det leder till att andra valutor automatiskt blir starkare och ger dyrare exportvaror. Vilket i sin tur leder till att många länder nu pressar ner sina valutakurser. Allt detta skapar någon typ av handelshinder, som det är lätt att tävla i. Det är en av fördelarna med euron att den inte leder till att europeiska länder konkurrerar genom devalveringar utan istället tvingas fokusera på strukturella reformer. Men den risk vi nu står inför är att dollaren gradvis kan tappa sin ställning som världsvaluta till förmån för euron. Då kommer euron att ytterligare stiga i värde, vilket ytterligare försvagar exportkraften och svåraste konsekvenser för länder som tidigare har försummat sin konkurrensförmåga.

Vad leder detta till för slutsatser? Ja för det första bör Kina inleda en gradvis revidering av sin valuta. För det andra måste USA inse att det stora problemet inte ligger i valutan utan i den växande statsskulden och konkurrenskraften. För det tredje måste vi alla inse att den stora motkraften och stabiliteten gentemot en ny kris inte ligger i att samla pengar utan att skärpa ekonomins utvecklingskraft och vår förmåga till tillväxt. Det förutsätter stabila offentliga finanser men också att vi inte förlorar fokus på företagande och tillväxt. Det gäller Europa och det gäller Sverige.

Bloggare: Carl Bildt.

Det i särklass största problemet i USA är det faktum att man oavsett valutakurser har överspenderat och fortsätter att göra det, med hjälp av kinesisk finansiering. Frankrike som söker göra valutakursfrågorna och behovet av en ny internationell reglering av valutor till en huvudfråga under landets ordförandeskap av G20 har betydligt större problem med sin konkurrenskraft och sitt budgetunderskott än eurozonens handelsbalans med Kina. EU som sådant har inget problem med sin bytesbalans. Det är inom EU som de stora underskotten finns och de beror på bristande konkurrenskraft i flera länder och på att ett antal andra länder har en internationell konkurrenskraft som drar europeisk export. Den tyska exporten drar Frankrikes export till Tyskland och på motsvarande sätt även för andra länder.

På motsvarande sätt är det inte självklart att en svagare renminbi skulle lösa konkurrensproblemen i Europa eftersom flertalet stora europeiska exportföretag är beroende av den kinesiska importen för att kunna förbli konkurrenskraftiga globalt. Och det samma gäller USA, med en export som i stor utsträckning får sin konkurrenskraft genom sammansättning eller produktion i Kina. Den intresserade kan titta på närmaste Iphone, där står det ”Designed by Apple in Californa” men Assembled in China”. Och designen står för den absolut största delen av varuvärdet. Dyrare sammansättning i Kina minskar konkurrenskraften för en produkt som till mer än 70% har sin värdeuppbyggnad i USA.

Detta förhindrar inte att det vore bra, inte minst för kineserna själva, med en starkare valuta. Det skulle innebära större importkraft och större välstånd. Det skulle också innebära minskad riskexponering av lån till USA där tron på att man kan öka skuldbördan inte verkar ha några begränsningar. Det är vare sig bra för Kina eller USA. En fortsatt diskussion om flexiblare valutor är på sin plats men får inte stå i vägen för överenskommelser om globala finansmarknader och gemensamma institutioner, vilket är fallet nu.

Framförallt får diskussionen om globala valutakurser och internationella transaktionsskatter, som Frankrike verkar vilja se som de stora globala förändringarna, skymma behovet att den bästa vägen till sunda globala marknader är reformer i de länder som har stora underskott. Lösningen på Frankrikes eller andra europeiska länders problem ligger inte i globala lösningar utan i nationell reformpolitik, även om det möter motstånd på gator och torg.