Under Miljöpartiets kongress i dagarna blev det klart att man går till val på höjda flygskatter, vilket beskrivs som ett kliv framåt för miljön, som om halvtomma plan vore lösningen på våra klimatutmaningar. Miljöpartister i Sverige och i Europa förenas i sin iver att höja skatter, bedriva symbolpolitik som slår mot landsbygden och tävla i målsättningar, samtidigt som man bortser från de reformer som faktiskt ger resultat.
I Europaparlamentet söker miljöpartisterna övertrumfa varandra i att sätta högst mål för klimatutsläppen, utan hänsyn till vilka reformer som krävs för att nå dit. I Sverige söker man övertrumfa varandra i vem som vill höja flygskatten mest. Även om det slutgiltiga förslaget inte resulterade i en exakt siffra visar debatten på Miljöpartiets föreställningsvärld, där frågan om flyget blir en fråga om att vara för eller mot klimatet.
Det är en illusion att tro att vi räddar klimatet genom att den enskilde låter bli att flyga, eller för den delen slutar att köra bil eller byter ut cykeln mot en elcykel, som dessutom är kraftigt subventionerad. Det är att underskatta omfattningen i våra globala miljöutmaningar och att bortse från att flyg och transporter är en förutsättning för ekonomisk utveckling. Utan en växande ekonomi kan vi inte genomföra en omställning som kan få ner koldioxidutsläppen.
Vi minskar inte utsläppen från flygen genom att lägga ner inrikesflyg i Sverige, köra halvtomma flygplan med färre passagerare eller genom att göra det dyrare att ta sig från Luleå till Göteborg eller från Kalix till Stockholm. För att minskningarna ska vara av betydelse krävs nya investeringar i flygplanstyper, nya bränslen och logistik som gör flyget till ett mer klimatvänligt transportmedel.
Sverige har varit ledande i Europa när det gäller biobränslen och förmågan att tänka nytt. I stället för att jaga flygresenärer bör vi satsa på att bli ledande i ny energiteknik och nya investeringar. När vi hittar lösningar som kombinerar minskade utsläpp med fortsatt ekonomisk tillväxt kan andra länder komma att ta efter. Och det är här nyckeln ligger. Kina står i dag för de absolut största utsläppen i världen, men Kina kommer inte att genomföra lösningar som hämmar ekonomin.
Vi bör dessutom utveckla, snarare än avveckla, vår koldioxidfria energiproduktion som vi får genom kärnkraft och vattenkraft. Men för miljöpartister är det viktigare att driva kampen mot kärnkraft – trots att detta är mer klimatsmart – eftersom symboliken sätts högre än resultaten.
För den som bor i en stad med goda kommunikationer och vill signalera miljömedvetenhet kan det vara ett enkelt val att inte flyga. Men det leder inte till ett bättre klimat. I stället för att hindra människor från att flyga bör vi motverka de stora utsläppen genom gemensamma mål, handel och investeringar i ny teknik. Då behöver vi fokusera på resultat och de långa globala perspektiven, inte anamma en miljöpartistisk symbolpolitik.