Sverige bör sätta EU-agendan – artikel i Norra Skåne

Publicerat av Staben den

Allt för ofta hamnar den svenska EU-debatten i en diskussion om man ska säga ja eller nej till förslag från EU-kommissionen, som om kommissionens förslag är det slutliga uttrycket för vad europeisk politik ska vara. Fixeringen vid kommissionen leder in sin tur till, att den Europapolitiska debatten i för liten utsträckning handlar om hur förslagen skulle kunna omarbetas för att bli bättre och att Sverige bör sätta agendan för vilken politik den Europeiska Unionen ska föra.

Istället blir det en ständig fråga om att säga ja eller nej och en debatt som i sin tur präglas av att man antingen anser att man ska säga ja till allt, för att man då tror sig vara Europavän, eller nej, eftersom man ogillar europeiskt samarbete. Det är i grunden ganska tröttsamt att varje debatt om sakpolitik driver fram en diskussion om EU är bra eller dåligt. Framförallt eftersom ett enskilt dåligt förslag inte förändrar faktumet att samarbete mellan länder i europeiska och globala frågor är bra.

Det så kallade återhämtningspaketet är ett exempel på detta. Det är ett dåligt förslag. Inte för att det är dåligt att ha ett återhämtningspaket men på grund av inriktningen. Det bra att i början av en ekonomisk kris försöka bidra till ekonomisk stabilitet och återhämtning. Historiskt sätt har riskerna för politiska sammanbrott som föder destruktiva krafter ökat när ekonomin stagnerar. Ekonomier i fritt fall tenderar också att dra med sig starka ekonomier, av det skälet att vi handlar och är beroende av varandra.

Att utforma stödpaketet som bidrag, eller som det nu blev till slut ungefär hälften, är däremot en dålig idé. Det skapar motsättningar mellan länderna och inom dem. Det innebär att man riskerar att föda inkompetenta byråkratier och medverka till politiskt godtycke i investeringar, utan någon prövning av lönsamhet och kommersiella möjligheter.

Det som istället borde ha skett var att de ekonomiska stödpaketen kom till krisande länder i form av lån. Genom lån tvingar man nämligen fram ekonomiska bedömningar och ekonomiskt ansvar. Det var en linje Sverige drev men som man misslyckades driva igenom, då man inte lyckades övertyga en majoritet av de andra medlemsländerna. Istället blev det en kompromiss som blev bättre än kommissionens första förslag men som fortfarande är mycket sämre än vad det hade kunnat vara, om Sverige hade drivit sin linje mer långsiktigt och i god tid satt agendan.

Om vår syn på alla politiska förslag ska ses som ett ja eller nej till EU, hamnar vi i en ohållbar situation. Å ena sidan fördunklas värdet av europeisk gemenskap, öppna marknader, fri handel samtidigt som vår förmåga att påverka utvecklingen krymper. Det är som om regeringens platspåseskatt, misslyckade energipolitik och ständiga förslag till regleringar skulle leda oss till att tro att det är grundlagen det är fel på.

Tron att lösningen är att stå utanför, leder inte bara till att vi står utanför när besluten fattas utan också ensamma när globala kriser drabbar oss. Europeiska unionen är nämligen väldigt mycket mer än enskilda förslag, bra eller dåliga. Det är öppenhet, gemenskap, världens största marknad, en gemenskap i en värld som präglas av Kina, Ryssland och konflikterna i Mellanöstern liksom av USAs ovilja att leda den fria världen.

Med en tydlig agenda baserad på denna verklighet kan Sverige forma breda samarbeten med flera länder för att driva EU i en mer frihetlig riktning.


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.