Hoppa till innehåll

Sverige behöver euron – artikel i Dagens Industri

  • av

Utan Storbritannien i EU är det formellt sett bara Sverige kvar utanför eurosamarbetet. Paradoxen är att vi är det land som uppfyller kriterierna för euron allra mest.

För 16 år sedan i dag hölls folkomröstningen om euron. Det nej som blev resultatet har gjort frågan om Sveriges deltagande i euron till den ständiga elefanten i rummet för diskussioner om vår framtida roll i Europa.

Det är obegripligt och oacceptabelt. Det finns nämligen i dag, inte minst efter Storbritanniens beslut om utträde ur EU, ingen fråga som är mer avgörande för Sveriges roll i EU än hur vi förhåller oss till den gemensamma valutan.

Frågan om euron är sedan länge inte en valutafråga utan en fråga om ekonomisk, politisk och institutionell samverkan i centrum för EU:s beslutsprocesser. Den avgör hur vi utvecklar lagstiftningen om de finansiella marknaderna och har central betydelse för utvecklingen av den inre marknaden. Den skapar en gemensam bas för beslutsfattande i tider av ekonomisk kris eller inför utmaningar som rysk penningtvätt. Den formar den penningpolitik som skapar förutsättningarna för den svenska riksbanken liksom för svensk ekonomisk politik.

Utan Storbritannien i EU är det formellt sett bara Sverige kvar utanför eurosamarbetet. Danmark har ett fördragsreglerat undantag men har likväl knutit sin krona till euron. Samtliga andra länder är med eller på väg in förutsatt att de uppfyller kraven.

Paradoxen är att Sverige är det land som uppfyller kriterierna för euron allra mest, mer än euroländerna själva, och likväl står vi utanför. Det måste bli slut på att detta utanförskap fortsätter utan debatt och utan reflektion.

Att låta just euron stå utanför debatten om hur Sverige ska forma sin framtid i Europa är demokratiskt tvivelaktigt. Inte minst saknar de 16 årskullar väljare som tillkommit sedan 2003 röst i en avgörande fråga för Sveriges framtid.

Det finns ett antal myter som sägs rättfärdiga det svenska utanförskapet.

– Myt 1: Kriserna i flera euroländer visade att det är rätt att stå utanför. Den förbiser helt att Storbritannien drabbades hårdast efter Grekland, Spanien och Portugal under finanskrisen, och att även Sverige drabbades hårt under krisens mer akuta år. Den bortser också från att flera av de länder som klarade krisen bäst var euroländer, liksom att det var euron som gav en möjlighet att genom samarbete stabilisera södra Europas krisekonomier. Estland, Lettland och Litauen som tillhör de mest framgångsrika ekonomierna i EU valde under denna tid att gå med i euron. Därmed har de fått en ekonomisk och politisk stabilitet som de aldrig kunnat uppnå på egen hand.

– Myt 2: Det har gynnat Sverige att stå utanför. Men ingen kan säga att det missgynnat Finland eller Tyskland att vara med. Sverige hade precis som andra välskötta ekonomier gynnats av euromedlemskap. I stället har vi under lång tid haft en övervärderad valuta – vilket motverkade exporten – och nu en undervärderad valuta, vilket underminerar produktivitet och långsiktig konkurrenskraft. Osäkerheterna i sig sätter en större risk för långsiktiga investeringar i Sverige och försvårar handel, framför allt för mindre företag. En osäker och instabil valuta är inte till fördel för något land, allra minst ett litet land med en stor exportsektor.

– Myt 3: Eurozonen är inget ”optimalt valutaområde”. Men i verkligheten existerar få sådana, ens i enskilda länder. Handel i sig handlar ju just om att utjämna skilda produktionsförutsättningar och ekonomiska villkor. 

Därutöver träder nu EU:s bankunion fram som en allt viktigare bottenplatta för europeisk ekonomisk politik och finanspolitik liksom för den inre marknaden, från finansiella marknader till energi.

Jag tillhör en av de få som har företrätt ett land utanför eurozonen när det gällt att ansvara för en betydande del av den lagstiftning som nu ligger till grund för Bankunionen. Det är något som jag är övertygad om inte kommer att hända igen. Tvärtom är risken nu stor att eurozonens länder utvecklar sin egen parlamentariska process, egna euroutskott och egna institutioner, inklusive en egen budget med ett utanförskap för Sveriges del som drabbar både vår ekonomi och vårt inflytande över Europa och oss själva.

Konsekvenserna är en instabil valuta, ett utanförskap från den valuta som formar vår ekonomi och som är basen för europeisk lagstiftning. En ensamhet som kostar politiskt inflytande både över den normala lagstiftningen och i mer akuta situationer.

När Sverige nu liksom andra länder träder in i en lågkonjunktur, med högre arbetslöshet än genomsnittet, en försvagad konkurrenskraft och den lägsta tillväxten i Europa per capita, är det hög tid att återigen ta debatten om euron.