Europas säkerhetsläge har kraftigt försämrats. Vi ser ett aggressivt Ryssland som inte tvekar att använda militärt våld och bedriva krigföring mot länder i Europa. Ett Kina med växande globala ambitioner liksom andra auktoritära regimer. Med denna verklighet kan inte Sverige stå ensamt och allianslöst, utan måste bygga säkerhet tillsammans med andra länder
Europas säkerhet vilar på samarbeten mellan länder i den Europeiska unionen och i Nato, som i sin tur har sin grund i gemensamma värden om frihet, demokrati och suveränitet. Svensk socialdemokratisk säkerhetspolitik, som i andra fall värnar multilateralism, har i stället valt en väg med bilaterala avtal i en förhoppning att slippa prata om Nato. Dessa är såklart bättre än inga avtal, men missar helheten och den verklighet vi står inför.
I dag bedrivs krigföring av flera aktörer på olika nivåer. Påtryckningspolitik i form av korruption, energipolitik och strategiska investeringar, penningtvätt, cyberkrigföring, propaganda och destabilisering genom nationalistiska rörelser är metoder som används för att försvaga öppna samhällen. Dessa hot mot våra demokratier måste mötas av ett starkt EU. I Europaparlamentet arbetar jag exempelvis med lagstiftning om en gemensam energiunion, motverkning av penningtvätt liksom krav på riktade sanktioner, vilket stärker Europas motståndskraft mot externa påtryckningar.
Därtill fördjupar nu Europeiska unionen det permanenta europeiska försvarssamarbetet, med samarbete inom områden som cyber, försvarsindustri och forskning. Sverige bör ta en större plats i dess utformning än vad man hittills gjort. Det europeiska samarbetet behöver däremot ses som ett komplement till den transatlantiska alliansen och inte som ett substitut, just på grund av förmågan att hantera hot på olika nivåer. Den ene blir svagare utan den andre.
Utan medlemskapen i EU och Nato hade Estland, Lettland och Litauen sannolikt varit ryska lydriken. Nato har fungerat som bas för kollektiv säkerhet och EU har varit en avgörande kraft för de baltiska staternas utveckling till fria demokratier som förmår motstå externa påtryckningar. Deras medlemskap i EU och Nato har bidragit till svensk säkerhet genom en mer stabil Östersjöregion och med ett svenskt Natomedlemskap skulle vi bidra till att göra närområdet mer stabilt.
Självfallet får inte våra internationella samarbeten bli en förevändning för Sverige att inte ta eget ansvar – som ett av Östersjöregionens största länder behöver vi stärka vår egen försvarsförmåga och upplåta 2 procent till försvarsanslagen – men likväl bör vi stärka samarbetet med andra länder. Det inbegriper våra östersjögrannar och andra fria demokratier i Europa och tvärsöver Atlanten.
När den liberala världsordningen hotas av auktoritära regimer, nationalister och protektionister behöver vi samla alla våra gemensamma krafter för att skydda vår frihet och gemensamma värden. Det bör vi göra som drivande kraft i EU och det bör vi göra som fullvärdig medlem i Nato. Sverige behöver båda.