Storbritannien lider nu under de konsekvenser av ett utanförskap man inte vill drabbas av och som Brexitanhängarna inte ville tala om. Står man utanför en gemensam marknad med alla dess dimensioner av öppenhet, inflytande och konkurrens så drabbas man av konsekvenserna oavsett man uppnår en nästbäst lösning. Ställer man sig utanför regelverk inom samhällslivets alla områden som underlättar för medborgare, för företag, myndigheter, säkerhet och för samhällsliv inom de flesta områden, från miljö, ekonomi, energi, transporter, tullhantering, media och telekom får man sämre förutsättningar än om man är med.
Det är alla dessa konsekvenser som det brittiska samhället nu måste möta men som så få vill erkänna. En del hävdar det blir bättre om man har än mindre samarbete, andra om man har en annan transitionstid och en tredje tror att det är tiden inom tullunionen och gränsfrågan med Irland som kan göra skillnaden.
Saken är att Storbritannien förlorar inflytande, tillväxt, investeringar, jobb, global makt, handelsavtal och förmåga att påverka i världen genom att nu ställa sig utanför och gå från att ha varit en andraklassens stormakt med Europa som bas till en tredje klassens stormakt ensamt och utan inflytande över det Europa man finns i och utan politisk makt över det Europa kan göra i världen.
Bara pundets fall har kostat Storbritannien mer än medlemsavgiften. Minskande tillväxt lägger år efter år en ytterligare kostnad på britterna för att inte ha marknader, inflytande och makt tillsammans med andra. Samtidigt som det egna samhället förlorar viktiga grundförutsättningar för frihet, välstånd och säkerhet. Det är obegripligt att det finns partier i Sveriges riksdag som vill göra Sverige ensamt och lika utsatt. De står inte upp för Sverige. De står upp för en tom nationalism som inte har med Sverige eller vårt samhälle att göra utan med en idé som gör medborgare underordnad en kollektivism som drabbar individen.
Det är precis där Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna finner varandra i sitt motstånd mot samarbete och öppenhet mot andra. Det ger individen en frihet under lagarna som är unik.