Statsministern flyr det ansvar som ingen annan kan ta

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Det som är det mest slående i det svenska samhällets kamp mot coronaviruset är statsministerns frånvaro i krishanteringen samt regeringens låga profil förenat med att den lägger ansvaret på myndigheter, på regioner och på i stort sett alla andra som passar in i den egna politiska agendan. Det är inte bara en flykt från ansvar utan också en flykt från det ansvarstagande som innebär att man fattar beslut, gör avvägningar och prioriteringar samt samordnar det offentliga Sveriges insatser i en nationell kris. 

Ansvar är inte i första hand till för att utkrävas i efterhand utan för att leda till beslut och agerande i förtid och som nu under en kris. Regeringen är i den delen unik vad gäller de maktbefogenheter den har. Regeringen styr riket. Det är inte myndigheter eller regioner som styr riket, eller som ansvarar för samhällets ansträngningar i sin helhet utan just den regering som är satt till makten för att ta ett ansvar och utnyttja den makt som ingen annan förfogar över. Det är en makt som regeringen inte förfogar över på grund av dess politiska agenda eller sammansättning utan för att grundlagen ger regeringen makten att styra riket. 

Det är inte som flera medieföreträdare hävdade i början av krisen, anmärkningsvärt nog, att ansvaret inte låg hos regeringen utan hos myndigheter på grund av principerna om oberoende, närhet och likställighet. Det är att ha läst första sidan men inte de kommande sidorna. 

Myndigheter är oberoende i sin myndighetshantering och varje medborgare ska hanteras lika men deras kompetens avgörs av lagstiftning och deras uppdrag av beslut som regeringen fattar. Om regeringen inte fattar några beslut hanterar myndigheter sina uppgifter inom de ramar de redan är tilldelade och med de resurser de har. 

Enskilda ministrar får inte ingripa i enskilda ärenden men det förändrar inte det faktum att det är regeringen som har ansvaret för vilka uppgifter de har och vilka krav som ställs på dem. Regeringen kan inte befria sig från sitt ansvar genom att lägga det på myndigheter. 

Det är bara regeringen som kan göra prioriteringar, samordna och koordinera genom beslut samt styra krishanteringen. Behöver det beslutas om att barn ska stanna hemma från skolor om de varit i smittfarliga regioner bör regeringen se till att sådana beslut kan fattas. Ska det testas så ska regeringen se till att inte bara uttala sig om ett mål utan besluta om det så att det görs. Anser man att det är rätt att stänga ner hela samhället, vilket inte jag gör, är det regeringen som kan ta det beslutet liksom det är regeringens ansvar att inte ta det beslutet. Ska man ställa krav på karantän för dem som kommer från länder där smittan sprids ska regeringen se till att beslut fattas. Ska försiktighetsprincipen tillämpas så är det regeringen som har att avgöra gentemot vilka risker och mänskliga kostnader den ska tillämpas. Regeringen styr riket. 

Det är genuint svårt att jämföra utfallen av olika strategier i olika länder. Rapporteringen om antalet smittade i relation till antalet avlidna visar både på skillnader i hur man räknar smittade och avlidna i Corona. För en pandemi som fortsatt smittar är det en fråga som inte bara gäller mellan länder, eller mellan landsdelar som ger väl så stora avvikelser, utan också över tiden. Kritiken mot den låga graden av immunitet visar samtidigt att frågan om smittspridningen inte är så enkelt. 

Men det som är uppenbart är att regeringen inte har tagit kontrollen över krishanteringen Det är de facto så att regeringen inte hade en krishanteringsfunktion på plats i statsrådsberedningen, som tidigare kris-erfarenheter visat vara nödvändigt. 

Man tog inte initiativ och ansvar när det gällde beslut om hur man skulle hantera smittspridning från hemvändande och resande från smittsamma områden. Man har inte lyckats agera för att uppnå testning och spårning till skillnad från andra jämförbara länder. Man har direkt misslyckats med att få myndigheter att samverka och koordinera sina insatser, från information till åtgärder som rör spårning och testning. Man skyller ifrån sig på myndigheter och regioner. Man har inte kunnat se till att kompensera för bristande beredskap genom att snabbt få till stånd samverkan för uppköp utan det har gjorts genom de stora regionernas och kommunernas försorg. 

Sjukvården i Sverige har lyckats ligga steget före smittspridningen tack vare regionerna men regeringen har inte kunnat hantera den smittspridning vi har genom testning och spårning. Den skyller ifrån sig. 

Statsministern är frånvarande som politisk ledare och som ansvarig för krishanteringen. För svenska folket och för media framstår det som att statsepidemiologen och inte statsministern är den högst ansvarige. 

Bakom den bilden ligger en abdikation mitt i krishanteringen som saknar motstycke. En regering som inte styr riket men som skyller ifrån sig.

Till och med den testning som är en avgörande förutsättning för återhämtningen av ekonomin tillåts regeringen att skylla ifrån sig trots att Folkhälsomyndigheten klargjort att den breda testningen måste vila på nationellt ansvarstagande. Regeringen krävs inte på ansvar för sina tillkortakommanden och sin passivitet av det enkla och förnedrande skälet att många inte ser den som ansvarig eftersom den inte tar ansvar för att leda. 

Det brister i styret av riket. Allvarliga än så kan det inte uttryckas. Det saknas ansvarstagande för de beslut som nationell krishantering kräver. 

Kategorier: Blogg

2 kommentarer

Håkan Gustavsson · 26 maj 2020 kl. 18:00

Jag finner det både roande och oroande att en politiker av din kaliber efter så många år inte förstår hur Sveriges samhälle med företag, kommuner, regioner, myndigheter , verk av olika slag , Riksdag och Regering fungerar.
Det jobb som utförs kommer behöva utföras under mycket lång tid och när det gäller smittsam samhällsfarlig sjukdom så har vi lagar att förhålla oss till i Sverige, bla smittskyddslagen.
Att skapa en situation där exvis statsministern står och dagligen ger information om CoronavirusCOVID19 är inget bevis för ”att statsministern” bestämmer om vad som ska göras och när,
behöver Jag förklara varför, isåfall behöver Du inte läsa vidare!?!!
De förutsättningar vi har i Sverige grundar sig på beslut svensk politik, all svensk politik , tog beslut om 1995 -1999 och därefter om Totalförsvar, Omsorg, Skola och Vård.
Den största delen av alla problem under denna CoronavirusCOVID19 år2020 är en tydlig värdering på de beslut man tog runt dessa samhällsviktiga funktioner i Sverige,
men det är bekvämt att glömma det fastän det präglat utveckling och beslut i dekader därefter.
Att Du inte heller förstått hur smittspridning gått och går till, hur de olika skeden av virusspridning ser ut ihop med demografin i vårt land , visar sig alltför tydligt.
Jag är blott en lekman men är väldigt påläst.
Ser vi till nuläget då laboratoriekapacitet nu är uppbyggd och uppgraderad på sånt vis att den klarar ta emot upp till 100000 tester i veckan från regioner lasarett hälsocentraler och vård i omsorg samt personal runt dessa områden.
Det var det viktigaste och ser man till att vi haft en kapacitet i
Februari 2020 på 4000-9000 test per vecka vilket nyttjades på lassarett hälsocentraler men även under smittspårningen runt de som rest hem till Sverige under Februari och Mars .
Du bör även betänka att detta var den totala labkapaciteten Sveriges regioner hade då,
och all den kapaciteten skull klara ALLA SLAGS tester på lasarett runt om i Sverige.
Att ropa över att de som faktiskt har bäst kunskaper i Sverige uttalar sig på dagliga Coronavirus-informationspresskonferenser undrar Jag om du förstår vad Du ens skriver själv?
(Har Du sett någon av Donald Trumps Coronavirus-informationspresskonferenser under Mars & April2020 och vet Du varför han slutade med dem…alltså de verkliga orsakerna?)
Folkhälsomyndighetens över 500anställda har arbetat och arbetar 4000-6000TIMMAR PER DYGN och i den organisationen så finns de som bättre kan svara på pressens frågor ,
därför så är det mest lämpligt.
Vid vissa tillfällen så krävs en tydligare ”åthutning” vid exvis lov och helger samt förbud och restriktioner som vi haft sen i Februari – Mars.
Vid de tillfällena har Jag sett statsministern iallafall.
Vill även nu nämna att Jag inte är Socialdemokrat, jag har en helt annan inriktning och inställning till hur Jag ser att Sveriges samhälle ska styras…..
Jag tänker inte gå in på vilka instruktioner och föreskrifter vi har
men
Jag tänker föreslå dig att läsa på AFS2018:4
Det är föreskrifter som funnits under många år och senast uppdaterats 2018,
dessa handlar om HUR MAN SKA JOBBA MED SMITTSAM SJUKDOM.
Denna och många andra är (ska) vara väl kända inom omsorg.
Privata och Kommunala omsorgsgivares jobb har hanterat smittsammasjukdomar.
De som förstått allvaret i en nedbantad organisation har agerat tidigt i Februari efter Folkhälsomyndighetens hemställan om Samhällsfarlig smitta och att därmed aktivera smittskyddslagen för detta.
Då det sker får SKR , kommuner och regioner direkt information…..och ska agera.
Det är egentligen inget konstigt eftersom att sepsissjukdomar i olika former, vinterkräksjuka och emellanåt väldigt smittsamma luftvägsinfektioner dyker upp.
En Kommun av många som bla klarade upp detta är MALMÖ KOMMUN .
Tyvärr gjorde inte alla sitt jobb
DE ÖVRIGA PRIVATA OCH KOMMUNALA OMSORGSGIVARE SKULLE GJORT SITT JOBB, det var OCH ÄR deras ANSVAR.
Vi kommer nu tillbaka till varför beredskap , arbetssätt och personalförhållanden som devalverats i 25år, årliga effektiviseringar och personals arbetssätt som man från omsorgsgivares ledning fuskar bort från föreskrifter genom att ”ta enhetschefer som gisslan”i beslutsgången.
Visst
politiken bygger på att man ska”klippa till varandra ” och kritisera.
Men
faktum är att beslutsgången till dagens situation är 25år gammal.
TA DITT EGET ANSVAR och reflektera,
återkom därefter.
Låt myndigheter regioner och kommuner göra sitt jobb
och
INSE I NULÄGET att det krävs resurer från regioner för att genomföra Coronavirustester och för att denna testorganisation ska fungera under mycket lång tid,
det är inte bara ställa upp tält som i Danmark exvis och tro att det är en hållbar lösning utan att se till att man kan hantera detta i flera andra lokallösingar under MYCKET LÅNG TID som komplettering till de tester som görs på lasarett hälsocentraler och omsorg för brukare presumtiva patienter och ALL PERSONAL.
Detta ska fungera,
måste fungera bra, på rätt ställe och för rätt personer.
När detta lirar perfekt
då stegar man ut och låter fler medborgare testa sig med pinsvabb”är jag sjuk idag test”
eller
antikroppstest”har jag varit sjuk och har lite antikroppstestet” , ett test som vi i Sverige har ett av världens bästa av eftersom att det är så nära 100%säkert man kan komma med 10punkt-receptormätning.
Vad som hitills visat sig så är det så att vigör detta bra, och väldigt bra,
om
man nu ser till de förutsättningar alla ni politiska partier skapade på 1990talet.
.
Tänk efter lite mer, att lipa efter att Statsministern ”ska leda” och hänvisa till ”att det är fel att myndighet ska hålla informationspresskonferenser”.
SKÄRP DIG FÖR H-E,
och låt de som är duktigast och jobbar med sjukdomar och folkhälsa och detta 365 DAGAR PER ÅR.
Ha
en
bra
kväll
Mvh
Håkan Gustavsson , Luleå

Rolf Wasén · 27 maj 2020 kl. 5:21

Bortsett från alla synpunkter man kan ha på delar av vår hantering av coronakrisen, så kvartstår behovet av en övergripande ledning. Denna är av sin natur politiskt och kan bara tas av den övergripande makten. Detta är sålunda regeringens ansvar och utan ett ansvarstagande är säkert idén om demokrati, om inte död så säkert satt på undantag i Sverige.

Det är i grund självklart att ett virus inte kan tillåtas ta för stor del av samhällets resurser och göra det mycket fattigare. Tycker att du klargör detta bra i ”Försiktighetsmetaforen och behovet av en metaforpolis inom oss själva”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.