Staffan Burenstam Linder

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Staffan Burenstam Linder sa en gång till mig när han fått veta att han hade cancern att han ogillade att förlora och därför bestämt sig för att vinna över dessa främmande celler. Han vann den första omgången men i längden var kampen mot sjukdomen en kamp som inte ens Staffan kunde vinna.

Det finns många i min generation som minns Staffan för sådant som är både stort och smått. Han hade nämligen en förmåga att göra märken som gav minnen både i det stora och lilla. Det gällde både vänligheten och omtanken, lite fräckhet och livsglädje, glada skämt, tuffa ifrågasättanden och nytänkande reflektioner. Livsvisdom och stora tankar eller glädjen för ett skämt. En egen politisk identitet präglad av kunskap, överblick och analys.

Tveklöst var han en av de stora och nytänkande svenska nationalekonomerna. Den rastlösa välfärdsmänniskan var ett av de första verken där en nationalekonom använde ekonomisk analys som verktyg för att analysera mänskliga och sociala beteenden, något som senare under 1980-talet kom att bli de nya ekonomernas identitet. Och det var också i ett utbyte med den Gary Becker, senare Nobelpristagare och en av förgångsfigurerna bland de nya nationalekonomerna, som han redan i slutet av 1960ö talet kom att presentera en analys som var internationellt nyskapande. Inte för att reducera människan till en ekonomisk varelse utan för att förstå och söka se människan som en varelse som ständigt prioriterar och är en mer medveten beslutsfattare än vad många vill tänka och tro.

För min del kom jag första gången i kontakt med Staffan när jag som MUF – ordförande var ute och kampanjade med honom i Jämtland. Med både lätthet, skämtsamhet och allvar hanterade han pressträffens olika frågor och lät mig komma till tals lika mycket som han, utan någon rädsla om prestige.

Han gav stöd och kritik och tog sig tid och var en av dem som förenade akademisk och politisk kompetens. Det var nog därför han hade lätt för att tala och diskutera både med unga och gamla. Ett år arbetade vi tillsammans i det moderata programarbete som 1984 resulterade i debatten om Välfärdssamhälle istället för välfärdsstat, en av de viktigaste distinktioner vi moderater kan och måste göra. Det la grunden för en moderat ambition att föra debatten som ledande aktör över hela det politiska fältet. Staffan hade en förmåga att på en gång fokusera på nytänkande men samtidigt hålla fast vid behovet av förankring. ”Man får akta sig för att springa så fort att man är snabbare än ljuset, för då mörknar det kring en” var ett uttryck som han använde för att förklara att nya tankar måste också ha en rot och förankring så fler än några få förstår och kan hålla med.

Han tog sig ofta tid att luncha och diskutera med en yngre och mindre kunnig person, både för att lyssna och ge nya infallsvinklar. Varje gång jag träffat Staffan kände att jag kunde lite mer men också förstod att det fanns ännu mer att kunna.

Staffan var en socialt mycket generös person. Som ett litet exempel på det udda och nyfikna hos Staffan kommer jag ihåg när jag var på besök i hans familj två dagar när han forskade på Stanford, vi tog då bilen och åkte upp i bergen för att stå ovanpå St Andreasvalvet, där som Staffan påpekade det kunde vara intressant att ha varit nästa gång du läser om en stor jordbävning i San Francisco.

Som förste vice ordförande i moderaterna, som handelsminister, som riksdagsledamot och som forskare liksom som rektor på Handels och nu senast som framträdande Europaparlamentariker visade han att han var en av de som kan formulera och verka för egna tankar med ett stöd i vår tids stora idéströmningar, där han själv var en av de intellektuella förnyarna. Två viktiga idéer har han gett en särskild kraft. Den ena är insikten att samhället är mycket större än staten, den andra att fri handel är vägen till välfärd och intellektuell förnyelse. Han kunde och verkade för detta med sådan kraft att spåren sitter kvar till fördel för alla oss andra. Jag gillade honom mycket och tycker det är så tråkigt att inte få debattera och diskutera med honom och möta hans glada och tuffa leende när man själv eller han fick in en poäng.


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.