Skapar man en bubbla ökar risken den spricker

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Felet med Carl B Hamiltons förslag i dag på DN Debatt om att sänka ränteavdragen är just att de åtgärder han föreslår kan utlösa en bubbla. Ändrar man plötsligt avdragsregler blir boendet dyrare och får man omgående en priseffekt. Det är en typ av åtgärd som lägger sig ovanpå de räntehöjningar som de flesta är inställda på.

En prisbubbla är en bubbla först när den spricker. Det motsäger inte att man ska agera för att den inte växer så att den till slut måste spricka men det anger också att man ska ha en viss varsamhet med den. Man bör inte agera så man skapar den bubbla man vill undvika. Ändrar man spelreglerna för köp av hus och lägenheter genom minskade avdrag ändrar man självfallet också efterfrågan och prisutveckling. Och då riskerar man att skapa just den bubbla som man inte vill ska spricka.

Skälet till att vi har stigande priser på bostadsmarknaden, inte minst i storstäder, är bristen framförallt på tillgängliga lägenheter. Det åtgärdas enklast genom att vi bygger mer och genom att vi avreglerar hyresmarknaden. Det skulle bland annat leda till att väsentligt fler lägenheter kom ut på marknaden, förutom att det skulle leda till en större rörlighet och mindre köer. Som det är i dag är det enda sättet för en ung människa som till exempel flyttar till Stockholm att förhoppningsvis med föräldrars hjälp köpa en lägenhet eller tvingas bo i andra hand. När en marknad fungerar dåligt är det bättre att se till att den fungerar än att utlösa den bubbla som ej behövde brista.

Bloggar: Aronsson, Göran Pettersson, Annie Johansson #1, Maria Hagbom, Diversifierad, Mathias Sundin, Lena Ek, Lindén, Linander samt Annie Johansson #2.


11 kommentarer

martin · 05 januari 2011 kl. 15:11

Så en bubbla är inte en bubbla förrän den spruckit?
Hmm, konstig logik där.

(Och förresten, när den väl spruckit är den förstås inte heller en bubbla utan en föredetta bubbla.)

Undrar också, när du skriver ’kan utlösa en bubbla’, om du egentligen menar, ’kan få bubblan att spricka’. Bubblan finns ju redan.

Sedan glömde du nämna att många får hyresrätter genom kontakter på insidan (på bostadsföretag, i styrelser, politiskt etc) eller genom att köpa ett förstahandskontrakt. Vilket bra system! (ironi)

De höga priserna beror också (förutom låg tillgång) på att det är så billigt att låna pengar. Höjda räntor dämpar priset på bostäder och FPs förslag får säkert samma effekt.

Charlie · 05 januari 2011 kl. 21:57

Naturligtvis påverkas marknaden om man ändrar spelreglerna. Det är hela poängen. Bopriserna har skenat och står inte i relation till löner. De dopade (statligt subventionerade) bolånen gör det inte billigare att låna utan höjer enbart bopriserna. Att sänka från 30% till 25% skulle ha en avkylande effekt.

Att ändra ränteavdraget är en enormt mycket bättre idé än att låta Riksbanken ta hand om bobubblan genom att höja räntan och på så sätt göra företagarklimatet i Sverige sämre. Angrip problemet direkt – kyl av bostadsmarknaden genom att ändra förutsättningarna för bomarknaden.

Fredrik · 06 januari 2011 kl. 6:45

Bästa herr Hökmark,

Felet med Hamiltons förslag är väl knappast att den försöker tillgodose behovet av att företagen ur ett finanskrisperspektiv behöver låga räntor medans boendekarriärister (som mig själv) behöver högre räntor än de konstlat låga vi har idag för att undvika långsiktigt oönskade effekter på bolånemarknaden. Felet med Hamiltons förslag är fokus på kapitalinkomster som är ett mycket mindre problem än det faktum att vi idag har värnskatt och höga arbetsgivaravgifter som ur ett samhälleligt perspektiv skulle ge mycket bättre effekter att sänka för samhället i stort.

Resonemanget skulle kunna lyda att med ett minskat ränteavdrag så minskar man skattelindringen för de mycket välbesuttna 40talister med tillgångar i storstäderna och överför möjligheterna till de som idag arbetar och skapar Sveriges välfärd imorgon.

I praktiken om man har de invändningar du har idag om hur ränteavdraget slår så kan man faktiskt applicera att ränteavdraget inte gäller för redan befintliga lån eller att man fasar in det över längre cykel, dvs inte själva konstruktionen som sådan.

Personligen, trots att jag är bostadskarriärist, ser jag väldigt gärna att den blå politiken fokuserar på att få ner skatterna på arbete istället för att cementera befintliga skatteavdrag för oss som köper löjligt dyra bostäder i Stockholms innerstad och gör bostadskarriär just pga dåliga förutsättningar för att jobba sig rika.

The Puker · 06 januari 2011 kl. 11:08

ROFL En bubbla är en bubbla först när den spricker. Hur har denna idiot kunnat komma in i riksdagen och sedan i EU-parlamentet? Att minska kaptialbeskattningen är ett gammalt moderat kärnkrav, men det är klart att det passar inte smygsossen höngmark. Egentligen borde alla smygsossar i moderaterna buntas ihop, täckas i tjära och fjädrar och sedan få springa gatlopp.

Hur kunde moderaterna hamna här???

Gunnar Hökmark · 06 januari 2011 kl. 15:56

Tack för din bestickande reflektion, men tyvärr tror jag den poäng ligger i att verkligheten är bestickande. Det som en dag är rätt pris är en annan dag fel. Juldagsrean är inte ett uttryck för att priserna var fel före jul men för att nu gäller nya priser på de varor som realiseras. Om vi helt säkert kunde säga att det vi nu ser är en bubbla på bostadsmarknaden skulle priserna omedelbart falla men så länge de inte gör det är det ett uttryck för att människor är beredda att betala ett visst pris. En fråga som vi ingen vet är självfallet om det är priser som har en uthållig nivå. Och vi vet att bubblor tenderar att spricka, men det som gör bubblan till en bubbla i detta sammanhang är att den är sprickbar, inte att priserna är höga. Höjda räntor tillhör det som köpare och ägare är medvetna om kommer, ändrar man däremot spelreglerna påverkar det självfallet förutsättningarna för dagens priser och det kan som sagt utlösa att bubblan spricker, som du helt rätt gissar att jag menade. Så verkligheten är komplicerad. Även i denna fråga.

Nils Lindholm · 06 januari 2011 kl. 19:02

Borttagningen av fastighetsskatten gjorde ju att hus på 3,6 miljon o mer, fick ett kostnadsutrymme för prishöjning, på uppåt 30%
Alltså FR:s hus borde stiga uppåt 1-miljon i pris, ENBART pga. fastighetsskattens borttagande.
1-miljon o 3% i ränta blir 30-tusen i ökad räntekostnad.
Ungefär vad FR vann på att han tog bort skatten på sin fastighet.
Ränteavdraget det kan väl få bli köparens ’incitament’ att öka kostnaden.

Hus under 600-tusen vann inget på borttagningen av fastighetsskatten !!

All ökning av pengar skapar prishöjning, sägs det.
Bostadsbubblan det kanske.

Jörgen F · 09 januari 2011 kl. 17:21

Att bostadsmarknaden har för låg ränta och företagssektorn för hög kan inte bli löst med att risbanken ger alla högre ränta. Är en enskild sektor understimulerad, t.ex restaurangbranchen, hemmabyggsmarknaden, hushållsnära tjänster ger man dessa skattelättnader. RUT och ROT för att stimulera dessa sektorer att växa. Om en sektor har hög inflation-prisökningar så som bostadspriserna ska man ju INTE ge skattelättnader i form av ränteavdrag utan ta bort dessa. Men man kan naturligtvis inte ta bort ränteavdraget helt på en gång. Det skulle orsaka katstrof. Ett 4 miljoners lån på 4,5% ränta skulle öka från 12.000 till 18.000 om all avdragsrätt försvann. Det är självfalet så att om man ”bara” behöver betala 12.000 istället för 18.000 kommer man att kunna köpa et dyrare hus.

Man kan inte heller göra detta till en partipolitisk fråga. Man kan inte hålla på och ändra i avdragsrätr hit och dit vart 4:e år. Det krävs en stor parlamentarisk majoritet för att få långsiktighet i denna fråga.

En utfasning av ränteavdraget måste till. OCh skulle vara genomförbar. Låt oss säga att man med en ränta på 5% (betydligt högra än idag) skulle fasa ut den 30%iga avdragsrätten på 15 år med 2 %-enheter varje år. Skulle för 1M i lån ge en kotnad på ca 4.500 i månaden innan avdragsrätt. Man betalar således 3000 per månad och får 1.500 i skatteavdrag. Om man istället för 30% skulle få 28% blir avdragsrätten 1400 året efter och kostnaden öka från 3000 kr per månad till 3.100 kr. En sådan måttig ökning per månad är absolutmöjlig att ta för alla. År 2 skulle kostnaden bli (med 26% avdragsrätt) 3.200 kr per månad. osv…löneökningar, amorteringar av lånet, minskning av inköp av hushållsrelaterade produkter ger detta utrymme.

En nedminskning med 5% enheter skulle ge en kostnadsökning på 250 kr per månad år ett vilket är betydligt mer och fortfarande ge en kvarvarande osäkerhet om hur det blir sen.

Nu har folk inte bara 1M i lån utan 4M för normalvilla eller liten borätt i stockholm. 2 personer ska där dela på en kostnad på 18.000 för 4M med en ränt på 4,5%. Idag drar dessa dock av 6000 per månad i ränteavdrag så egentliga kostnaden blir 12.000. Men en ufasning skule kostnaden bli 12.400 år 2 och 12.800 år 3 osv…det skulle äta up hela löneökningsutrymmet men vara helt möjligt för det är 2 personer som tillsammans tar 4M i lån.

efter 5 år skulle det således kosta 14.000 att bo där. I et sdant här läge skulle alla veta precis vad en utfasning skulle innebära för alla som köper nytt och man skulle inte vara beredd att betala lika mycket men bara lite mindre än annars. Ingen bubbla skulle spricka. Däremot skulle kanske prisökningstakten inte bli lika hög vilket ju är precis det som bubblevarnarna vill se. Riksbankens behov att kyla ned bomarknaden skulle minska och företagssektorn kan fortsätta ha låga räntor.

Även det faktum att man behöver amortera av en del av lånen för att undvika ökande realkostnader för sina lån. 10 år senare kostar ju detta exempellån 16.000 per MÅNAD istället för 12.000 och så mycket i löneökningar kan man inte vänta sig. Utan det krävs amorteringar och det handlar om ca 30% så det rör sig om 1M som ska amorteras på 15 år. Det är en ca 70.000 per år…eller 6000 kronor per MÅNAD i ökande amorteringar. Detta är kruxet med avdragsrätten.

Den har redan gett folk råd att köpa för dyrt respektive belåna befintliga hus MERA för resor, bilköp, TV apparater etc, så ALLA skulle behöva öka sitt sparande. Om många ökar sitt sparande leder det i sin tur till en minskad konsumtion och mycket lägre inflationstryck samt minskade inflationsförväntningar. Nu kommer det fina i kråksången. I detta läge behöver riksbanken SÄNKA räntan för att undvika en inhemsk lågkonjunktur vilket i sin tur gör det hela LÄTTARE att faktist amortera av lånen för att anpassa till avdragsrättens avskaffande.

En fortsatt god konjunkturutveckling och låga räntor är i sin tur förutsätningen för att priserna på bostäder ska fortsätta upp vilket per automatik minskar risken för att en bobubbla ska spricka. Med en utfasning av avdragsrätten skulle en framtida bobubla på en MYCKET HÖGRE PRISNIVÅ än den idag undvikas då prisökningstakten skulle avta med en sådan åtgärd.

Under åren framöver kommer staten att ha Miljarder efter Miljarder mer kvar av skatten som betalats in då lägre och lägre ränteavdrag beviljas. Dessa pengar kan användas till att minska skatten på arbete så fler får just arbete och kan köpa sig en egen bostad. Om pengarn används till minskad bolagsskatt eller företgsskatt kanske fler företag startar respektive expanderar i Sverige. Allt detta leder också till en minskning av risken för bostadsbubbla.

Det finns således en ”självläkande” och självfinansierande effekt på att minska avdragsrätten. De allra fattigaste skulle GYNNAS ENORMT av detta då dessa över huvud taget inte kan låna pengar och inte får ta del av avdragsmöjligheten.

Det viktiga för att sammanfat är att bostadsköparna och ägarna har en LÅNGSIKTIGHET i reglerna och de ekonomiska förutsättningarna.

Politiskt är detta ett jätteproblem för de stora gynnarna av avdragsrätten är den medelklass som vart 4:e år avgör vem som ska vinna valet vilket kräver en 6 partiuppgörelse.

Idag har staen gett ut miljarder i skatelättader åt folk som köper bostäder eller annat för lånade pengar som lett till att just detta som dessa ska köpa bara kostar en massa mer än det annars skulle gjort. vilket ju lett till att ingen blivit varken rikare eller säkrare. Men vi har större och finare och fler bostäder än annars varit fallet.

Skulle vi till exempel ÖKA avdragsrätten till låt oss säga 90% så skulevi naturligtvis få effeker liknande de som 30% gett men betydligt kraftigare. Prisexplotion för massor med folk skulle kunna betala mer än idag men det finns som sagt inte fler bostäerän som finns. Staten skulle få ett ENORMT hål då nästan all skatt som dessa låntagare betalar in på sina löner skulle dras av.

Man kan i ett örsök att förstå en förändring bättre genom att vända på förändringen och se vad skulle hända om man skulle göra det omvända.

Utfasning över tiden. 15-30 år….blocköverskridande överenskommelse….då skulle Sverige stå sig ännu starkare på ännu ett eler snarare flera områden.

Nemokrati · 11 januari 2011 kl. 8:10

Den ojämförligt största bubblan är nog euron och de ohemula och ständigt ökande kostnaderna för att ”rädda” den. Konstigt att den aldrig räddas trots att pengar i mängd skyfflas in oupphörligt. Denna bubbla kommer att spricka under 2011 och det kommer att svida. Vilka får betala? Löntagare och alla andra som inte livnär sig på spekulation. Det blir en tvångsupprepning av det totalitära 30-talet som följde på 20-talets glada dagar.

Odovakar · 13 mars 2011 kl. 1:41

Carl B Hamilton är en typisk 40-talist.

När dagens 40-talister var unga satsade staten friskt på utbyggda universitet, förskolor, massiva subventioner till bostadsbyggande, avdragsrätt på lån en utbyggd statlig sektor så att alla fick trevliga akademikerjobb.

Allt detta kostade givetvis pengar vilket man inte hade så inflationen skenade iväg och alla 40-talisternas lån åts upp (det finns inga 40-talister som ”betalat av sina lån”). Samtidigt försvann deras föräldrars besparingar (snyggt).

På 80-talet när 40-talisterna tjänade som mest så kom ”den underbara natten” och inkomstskatterna sänktes.

Nu när 40-talisterna är gamla och sitter med sina förmögenheter i fastigheter så avskaffar man fastighetsskatten.

Nu har det dessutom blivit viktigt för staten att spara varför man inte längre subventionerar bostadsbyggande och istället för en stram penningpolitik som innebär att räntan faller och inga lån längre ”äts upp” för dagens låntagare.

40-talisterna har gynnats av statens politik ända sedan de föddes. Sänkt kapitalbeskattning är bara ytterligare en förmån de ska ges på resten av befolkningens bekostnad.

Vart tog idédebatten vägen? « Maria Hagbom · 05 januari 2011 kl. 16:50

[…] Det första förslaget har jag skrivit nog om och det andra förslaget ser jag mer som ett politiskt utspel för att profilera sig i Alliansen och kan i sig helt enkelt kan vara kontraproduktivt. […]

Fp: sälj din bostad om du inte har råd med vår politik | Thomas Hartman | In The Pendent · 06 januari 2011 kl. 7:40

[…] även de bidra till en avkylande effekt. Riskerna är precis som moderaten Gunnar Hökmark skriver att en bostadsbubbla kan utvecklas just på grund av såna här förslag. Lösningen handlar enligt Hökmark om mer bostadsbyggande […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.