Ibland framställs EU som en överstat som inte bara bestämmer över medlemsstaterna utan som också ständigt suger åt sig mer makt, på människors och medlemsstaters bekostnad. Sanningen är att det inte finns någon makt på europeisk nivå som inte har överlämnats av medlemsstaterna frivilligt och enhälligt. Och skälen för de gemensamma besluten är att man anser och tror att besluten blir bättre om vi fattar dem gemensamt eftersom det handlar om frågor som är gemensamma.
Vår luft, vår miljö, våra hav, fisken i dem, den inre marknaden, finanssektorn, telekom och energipolitik innehåller alla frågor och utmaningar som är gemensamma och måste beslutas gemensamt därför att ingen medlemsstat själv kan bestämma över det som till sin natur är gränsöverskridande.
Självfallet finns det olika uppfattningar om vad som är gemensamt och som behöver gemensamma beslut. Och gränsdragningen är aldrig helt enkel. Jag tycker till exempel att det är rätt att vi har en gemensam politik för att bevara biologisk mångfald och inte minst rovdjursbeståndet men jag tycker definitivt inte att tjänstemän i Bryssel ska bestämma över den vargjakt som tjänstemän på svenska länsstyrelser är bättre på att hantera. Men har vi inte samma regler för den inre marknadens olika varor och tjänster kommer vi ha 28 olika regelsystem som varje företag måste kunna uppfylla. Så balansen är svår och aldrig helt självklar.
Det kompliceras av att det alltid finns de som tror att allt blir bättre bara för att man fattar besluten i Bryssel, på samma sätt som en del tror att det alltid blir bättre om man fattar besluten i Stockholm i tron att alla gemensamma beslut är dåliga. Så är det inte för telekommarknaden, flygavregleringen och den inre marknaden har gett jobb, tillväxt och en utveckling som vi aldrig hade haft utan gemensamma regler och klimatfrågan hade vi kunnat glömma att ta itu med om vi inte haft en gemensam europeisk politik. Länderna i Östeuropa hade legat öppna för rysk aggression och provokation om vi inte hade haft en gemensam politik.
Men den svenska familjepolitiken blir inte bättre för att andra beslutar över den. Våra hus måste inte ha samma regelverk för energieffektivisering som i södra Europa. Och de behöver inte vara desamma i något av fallen för att förenas med de fyra friheterna. Allt behöver inte vara lika.
Men Europa blir starkare och friare om det är lättare för människor att röra sig fritt, om vi kan etablera en inre marknad som ger ökad konkurrenskraft och tillväxt och om vi kan fatta beslut som stärker våra värden om frihet och demokrati och våra ambitioner om miljö och natur. Det innebär inte att det är självklart vilka beslut som ska fattas för att vi ska få den bästa möjliga tillväxten och den bästa miljöpolitiken. Det är nämligen öppna politiska frågor som vi själva måste avgöra.
När Europaparlamentet nu börjar en ny period vill jag se till att vi alltid fattar beslut på rätt nivå, att vi aldrig lägger oss i medlemsstaternas angelägenheter och att vi gör Europa så öppet som möjligt och att vi för en politik som stärker konkurrenskraft och vår förmåga till en renare miljö. Jag är övertygad om att vi kan uträtta storverk om vi fokuserar på det stora och det gemensamma. Och jag ser fram emot att skriva om detta framöver. Det är nämligen vare sig EU eller medlemsstaterna som ska ha makten i en demokrati utan de enskilda medborgarna. Makten och friheten.