Så kunde öst och väst mötas

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Våren 1989 följde jag några dagar i Tyskland valrörelsen till Europaparlamentet. På ett valmöte i staden Bielefeld talade Väst-Berlins dåvarande borgmästare Eberhard Diepgen. I avslutningen av sitt tal sa han ” för mig förblir för alltid Berlin Tysklands huvudstad”. Han menade det i en djupare mening än just den formella, nämligen oavsett delningen av Tyskland, oavsett politiken, fanns för alltid den tyska nationens huvudstad i Berlin.

Det som då blev en både upplevelse och insikt var hur många av framförallt de äldre, och de dominerade helt säkert mötet, som kom fram till honom med tårar i ögonen och tackade honom för just detta sätt att uttrycka Berlins ställning i ett delat land. Tyskland var ett delat land och det drabbade människor som tvingats fly, som tvingades se sina nära och kära leva bakom muren och bakom järnridån. Väst-Berlin var då, som en frihetlig ö i Östtyskland, en symbol för tanken på ett återförenat land med huvudstaden i Berlin.

Idag är det 25 år sedan Tyskland återförenades. Det är ett uttryck för hur idé, hopp och vision med politisk vilja blir till verklighet. Det har varit på många sätt för Tyskland svåra år. Den ekonomiska situationen i östra Tyskland var långt värre än de bedömningar som gjordes. Planekonomin Östtyskland ansågs vara den bäst fungerande av alla men i öppenheten visade sig att den ekonomiskt och standardmässigt var man inte ens på en tiondel av den västtyska nivån. Östtyskland visade sig befinna sig i en sämre ekonomisk utveckling än den tidens Turkiet. Så hade också alla sett de stora skillnaderna mellan öst och väst. Där fanns en tragisk laborativ form av prövning av planekonomi jämfört med marknadsekonomi.

Och marknadsekonomin gav välfärd, social trygghet långt över den i öst samt en frihet och dynamik som östtyskarna bestulits ifrån under folkrepublikens existens sedan 1949. Drygt 40 år av ofrihet har nu följts av 25 års frihet och marknadsekonomi. Och Tyskland är i dag en ledande europeisk nation, fast förankrad i sin rättsstat, en fri ekonomi, en federal maktbalans och en öppenhet mot Europa. Med Tysklands återförening blev Europas återförening möjlig.

Och trots alla de utmaningar vi i dag möter är Europas ställning långt mycket bättre än då. Vår levnadsstandard, våra möjligheter att påverka världen, öppenheten som förenar, demokratierna som har ersatt diktaturerna, och frånvaron av det kalla krigets terror, hot och delning av samhällen, länder och Europa. Vid mötet i Bielefeld fick jag plötsligt ordet för att säga något och avslutade med orden: för ett Europa utan gränser, för fria människor. Det är just det som vi både uppnått och nu måste värna om. Det kändes otroligt då men är verklighet nu.

I dag för 25 år sedan återförenades Tyskland. Det blev starten på en ny tid för vår del av världen men också för världen i sin helhet. De hot vi i dag möter måste mötas med den styrka vi nu har vunnit. Vi har alla anledning att glädjas över att Berlin nu är Tysklands huvudstad. Det visar att Öst och Väst kunde mötas. Och förenas.

 

Kategorier: Blogg

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.