Ännu ett mord av en exilryss ska nu utredas i Storbritannien, tillsammans med ännu fler dödsfall som tidigare har betraktats som självmord eller dödsfall av andra skäl.
De följer i sin tur på mordet på Litvinenko som brittiska utredare kopplade till beslut av Putin. I USA har vi tidigare sett hur ryssar som tidigare varit misshagliga mot den ryska ledningen har omkommit under omständigheter som inte riktigt låtit sig förklaras. I Ryssland har vi sett hur oppositionella politiska ledare och ledande regimkritiska journalister har mördats, eller snarare avrättats. Det låter sig inte förklaras i sin helhet utan att blickarna riktas mot Rysslands ledning och mot Vladimir Putin.
Terrordåd som i början på 2000-talet skylldes på tjetjenska separatister anses av många varit genomförda av någon av Rysslands hemliga tjänster för att ge motiv till anfallskrigen in i Tjetjenien. De raka lögner som Putin gav europeiska politiska ledare om kriget i Tjetjenien blev för många en insikt om att den politiske ledare man mötte i form av Putin inte skydde lögnen ens när han uppenbart visste att den andre visste att han ljög. Ryssland har en ledare som genom utbildning och yrkesverksamhet har fostrats i den anda som präglades i de sovjetiska hemliga tjänsterna GRU och KGB.
Krigen mot Georgien, invasionen av Ukraina, nerskjutningen av MH17 och stödet till Assads bombningar av civilbefolkning är olika delar av samma mönster där hänsynslösheten går långt före respekt för människors liv internationell rätt, andra nationers suveränitet och mänskliga fri- och rättigheter. Det gäller också morden som någonstans ifrån beordras, för de sker inte av sig självt.
Och i detta perspektiv bör man se attentatet med nervgasen Novitjok i Storbritannien. Det är en extraordinär händelse men kan inte ses isolerat från andra delar av detta mönster. Det är snarare en del i en långvarig utveckling av Ryssland under regimen Putin. Det är en regim som anser sig ha rätt att elininera politiska motståndare på det sätt som beövs för att försvara sin egen makt och sina egna pengar.
Cyberkrig, desinformation, medvetna och uppenbara osanningar, invasioner av andra länder, finansiellt stöd för att stärka extremister och blåsa liv i etniska motsättningar. Till detta, penningtvätt i Europa samt korruption för att påverka regeringar och politiker. En omfattande upprustning av offensiva vapensystem och förband på bekostnad av all annan rimlig civil utveckling sedan 2000. Arktiska förband. Stora luftlandsättningsförband. Omfattande utveckling av moderna stridsvagnsförband. Ökad förmåga till flygattack. Kraftigt ökad förmåga till kärnvapeninsatser över hela världen.
Kriget i Tjetjenien i början på 2000-talet. Georgien. Ukraina. Omfattande närvaro av militär trupp i Armenien. Rysk trupp i Transnistrien i Moldavien. Försök till statskupp i Montenegro. Påtryckningar i Serbien. Inflytandepolitik och stöd till etniska motsättningar i de baltiska staterna. Desinformation, datahackning och destabilisering gentemot Danmark, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien och Spanien liksom mot USA. Stora invasionsövningar riktade mot grannländer.
Dagens Ryssland står i dag under ledningen av en hänsynslös elit och en ledare som stöder djup kriminalitet, angriper andra länder och stöder hänsynslös bombning av civilbefolkning eftersom det är ett led i att försvaret av egna rikedomar och den egna politiska makten.
Det är denne makthavare som på söndag ser till att han blir omvald. Med underkuvade media. En stat och ett näringsliv som är under den egna maktens kontroll. Undanröjd opposition. I upprustning för att utöva övermakt. I krig med andra. Det är ett Ryssland som lyder under Putin och hans terror som nu ska bekräfta hans makt. Det är en farlig makt bortom rätt, lag och kontroll. Det är också ett Ryssland som vänds bort från världen och sin egen framtid. Fattigare och mer förtryckt.
Europa behöver en Rysslandspolitik baserad på den verklighet vi möter och de hot som en maktutövning utan någon kontroll men med full hänsynslöshet innebär. De som ännu inte insett att dagens Ryssland är ett hot mot sina grannar, inte bara genom sin upprustning utan genom sin hänsynslöshet, måste vakna upp. Vi behöver återta förlorad försvarsförmåga, ompröva vår säkerhetspolitik utifrån denna verklighet samt bidra till att göra både EU och Nato till starkare aktörer för europeisk säkerhet