Regeringens Kinastrategi är ingen strategi – artikel i SvD

Regeringens utlovade Kinastrategi är nu presenterad. En avgörande svaghet med den är att den inte diskuterar de hot Sverige som öppet samhälle möter från Kina, och heller inte de hot som Kina är gentemot sin omvärld. Strategin gör inte ens ett försök att beskriva hur vi ska kunna möta hoten.

Den är därmed en försummad möjlighet till att dra upp riktlinjerna för hur Sverige självt och tillsammans med andra ska möta hot som redan i dag är verklighet när världen största diktatur och en av världens största ekonomier, på väg mot att bli den allra största, som allt tydligare visar hur man vill använda sin ekonomiska styrka i maktpolitiska syften.

Det är den växande globala ekonomiska makten som ger diktaturen kraft gentemot andra. När Kina med diktaturens logik utnyttjar den frihet i öppna samhällen som man förnekar sina egna medborgare, så är syftet att i världen liksom i Kina genomdriva så mycket som möjligt av kommunistpartiets strävan efter makt och kontroll.

Kinas ambitioner är inte bara att dominera sina grannar och Sydostasien utan även att världen över skapa en dominans och följsamhet på ett sätt som stärker Kina.

Det är en strategi som är utgör ett fundamentalt hot mot demokrati och de värden som präglar fria samhällen. Det spelar roll vem som leder innovationerna och utvecklingen av standards vad gäller artificiell intelligens, övervakningssystem, internet, femte generationens mobiltelefoni med alltings internet, bioteknik, handelsrelationer, biståndspolitik och internationell rättsordning.

Regeringen vågar inte ens beröra dessa hot, än mindre diskutera hur vi tillsammans med andra demokratier ska möta dem.

Skrivelsen är en ljummen beskrivning av Sveriges förbindelser med Kina. Den undviker svåra frågor genom att gömma sig bakom EU:s Kinastrategi som heller inte tar upp de svåra frågorna. Det är till syvende og sisdt bara Sverige som kan värna vår frihet och hantera de hot som riktar sig mot det svenska samhället. Hur den europeiska strategin ska utformas har regeringen heller inga synpunkter på.

Så kan inte ett land som vill vara ledande i arbetet för en öppen global ekonomi och en internationell rättsordning agera. Det är att lämna walkover i en av våra största säkerhets- och utrikespolitiska utmaningar.

I skrivelsen finns inget som klargör att regeringen ser allvarliga hot i den mängd av kinesiska aktiviteter som riktas mot Sverige. Regeringen värderar inte hur de hotar vår försvarsförmåga, vår suveränitet och svensk demokrati. Än mindre reflekterar man över hur de ska mötas.

Regeringen konstaterar i sin skrivelse att Säpo och försvarsunderrättelsemyndigheterna framfört att Kina bedriver underrättelseinhämtning i Sverige, bland annat genom elektroniska angrepp. Men det framgår inte om regeringen delar den uppfattningen, om man reagerar mot det eller hur man ser på en sådan målmedveten fientlig verksamhet mot vårt land.

Det finns inga riktlinjer för hur vi ska svara, inte ens något om hur vi ska skydda oss.

Den kinesiska underrättelseinhämtningen framställs som en verksamhet som vi bara ska leva med genom att hålla god min i elakt spel. Regeringen konstaterar att Kina försöker skaffa sig underrättelser om den tekniska utvecklingen i olika branscher, om operativ förmåga och svensk försvarsplanering och att kinesiska bolag köper svenska företag med avancerade teknologier för både civil och militär användning. Regeringen redovisar ingen tanke om hur vi möter sådana hot.

Regeringen beskriver också – när man beskriver kinesisk turism i Sverige – det kraftigt ökade antalet kinesiska studenter som söker sig till svenska universitet.

Regeringen nämner däremot inte att det sker som ett led i strategisk kunskapsuppbyggnad där en stor del av studenterna har sin bakgrund i den kinesiska folkarmén och fortsatt lyder under den kinesiska lag som ålägger sina medborgare att rapportera allt de ser i Sverige till underrättelsetjänsten. Det framstår nästan som att de långa handläggningstiderna i det svenska antagningssystemet, som regeringen nämner, är vårt främsta försvar mot en verksamhet som påverkar svensk säkerhet, konkurrenskraft och suveränitet.

Kina beskrivs som en enpartistat, inte som en brutal och totalitär diktatur. Mänskliga fri- och rättigheter anses som inskränkta, inte förtryckta som de är. Regeringen får det att låta som att Kina ändå är lite grann demokratiskt.

I rika ordalag beskrivs Kina som en växande ekonomi med allt större betydelse globalt. Men det analyserar ingenstans vad detta innebär för den demokratiska världen och internationell rättsordning att världens största diktatur blir en alltmer dominerande global ekonomi. Det är ju detta som kräver en europeisk strategi i samverkan med världens fria ekonomier och demokratiska nationer.

Kina kastar sig återkommande genom sin ambassad in i svensk debatt med skrämsel och hot för att tysta kritik av den kinesiska diktaturen och söka tvinga fram tystnad och lydnad hos media, företag och offentliga institutioner. Kineser i Sverige övervakas och hotas om de uttrycker sig kritiskt mot kommunistregimen. Regeringens egen tystnad är, med statsministerns eget hårdast möjliga språk, inte acceptabel.

På motsvarande sätt försöker Kina tysta Sveriges och Europas agerande i det globala samfundet när det gäller förtrycket i Kina, behandlingen av dissidenter, religiösa grupper, uigurer eller tillfångatagna medborgare i andra länder, som svenske Gui Minhai men också många andra. Regeringens protester är få och ytterst blygsamma.

Det finns bara en väg att visa att varken ekonomisk styrka eller hot och maktspråk biter. Det är att demokratier visar att vi står upp för de värden våra samhällen vilar och kompromisslöst slår vakt om respekten för mänskliga fri- och rättigheter. I samarbete med den västliga industrivärldens ekonomier borde Sverige klargöra att det inte får finnas ekonomiska sanktioner mot den fria debatten. Men den svenska regeringens tystnad i detta är öronbedövande.

Kinesiska medborgare är sedan 2017 skyldiga att bidra till kinesiskt spionage och påverkanspolitik. Det ställer krav på transparens och kontroll av kinesiska investeringar som kan hota fundamentala säkerhetsintressen för Sverige. Inte heller här har regeringen något att säga.

Den utlovade strategin reduceras till fem punkter om att ”utgå från svenska och EU-gemensamma intressen och värderingar i samröre med Kina”, att ”ta tillvara de möjligheter som Kinas utveckling erbjuder”, ”öka samverkan om frågor som rör Kina”, verka för ett mer kraftfullt EU-samarbete” samt ”stärka kunskaperna om kinesiska förhållanden”. Det låter mer som en broschyr från exportrådet om en liten men vänligt sinnad demokrati någonstans i världen, än en strategi för att hantera en diktatur med växande maktambitioner.

Nu krävs klarsyn och mod om vi ska kunna möta de hot mot som den kinesiska regimen världen över utvecklar i kraft av sin växande ekonomi. Tillsammans med EU och världens öppna ekonomier är vi långt starkare än Kina för överskådlig tid framöver. Men det kräver att vi ser hoten och har en strategi. Annars kommer vi alla vara svagare än diktaturen.