Den ryska gasledningen Nord Stream 2 är åter i ropet, inte minst efter Natotoppmötet och Donald Trumps möte med Vladimir Putin, där Putin sökte framställa gasledningen som en ekonomisk affär. Men Nord Stream 2 är ett säkerhetshot mot Europa och bör betraktas som ett sådant. Därför är det olyckligt att den svenska regeringen i början av sommaren gav sitt godkännande för gasledningen utan att invänta och samordna med Danmark och den danska regeringen.
Regeringens beslut var ansvarslöst, om än tyvärr väntat. Danmark har en betydligt svårare situation att hantera vad gäller tillstånd, men i stället för att erbjuda Sveriges fulla stöd, valde regeringen att försvåra Danmarks möjligheter att fatta ett självständigt och principfast beslut om gasledningens säkerhetspolitiska konsekvenser.
Trots att regeringen Löfven säger sig vara emot ytterligare en gasledning från Ryssland till Europa – som skulle cementera europeiskt beroende av rysk fossilgas och reducera Ukrainas förmåga att stå emot rysk påverkanspolitik – framförde regeringen sitt beslut utan reservationer. Även om rättsläget som regeringen hade att ta ställning till inte talade till deras fördel borde man ha tagit hänsyn till den danska processen.
Danmark antog förra året en ny lag som möjliggör för regeringen att av säkerhetspolitiska skäl neka tillstånd till nya ledningar som löper genom deras territorialvatten. Det har föranlett omfattande påtryckningar från Ryssland, som söker underminera europeiska ansträngningar att minska energiberoendet av fossila källor.
Från Sveriges håll har det dock varit tyst, fram tills regeringen gav projektet tummen upp.
Regeringen har misslyckats i att driva en gemensam linje inom Norden. Löfven borde ha klargjort, efter att danska folketinget antog lagen förra året, att Sverige delar den danska säkerhetspolitiska bedömningen. Så gjordes aldrig. Inte heller förmådde Sverige koordinera sin beslutsprocess med den danska.
Regeringens slapphänthet och oförmåga att erkänna sitt ansvar har gjort det svårare för Danmark att neka tillstånd av säkerhetspolitiska skäl. Beslutet och avsaknaden av koordinering går stick i stäv med det som jag och, får man hoppas, Löfvens partikamrater i Europaparlamentet försöker åstadkomma – en gemensam energimarknad.
Nord Stream 2 skulle koncentrera cirka 80 procent av Rysslands gasleveranser till Europa och dramatiskt förändra de europeiska gasmarknaderna till ett långgående beroende av rysk gas. Detta i en tid då Putinregimen använder energipolitiken som vapen.
Regeringens beslut att ge klartecken till Nord Stream 2 i svensk ekonomisk zon var dåligt förberett och uselt koordinerat. Regeringen behöver reparera skadan genom närmare samverkan med de nordisk-baltiska länderna, för att bana väg för en gemensam säkerhetspolitisk linje som kan utgöra grunden för ett danskt regeringsbeslut. Sverige bör nu verka för en EU-gemensam hantering av frågan, syftande till att ställa den monopoliserande gasledningen mot både etablerad och ny lagstiftning.