För 75 år sedan inledde Tyskland sitt krig mot Polen och därmed också andra världskriget. Det var efter det att Nazityskland den 23 augusti tillsammans med Stalins Sovjetunionen beslutat att dela Central- och Östeuropa mellan sig som det tyska angreppet kom, för att verkställa Molotov-Ribbentroppakten. Delningen kom att vara i 50 år, ända tills järnridån som delat Europa föll 1989.
Under den tid Molotov-Ribbentroppakten rådde var svenska kommunister obrottsligt lojala mot Tysklands krigföring. Extremerna fann varandra.
Polen höll sina första demokratiska val sommaren 1989. När årsdagen av andra världskrigets utbrott femtio år tidigare högtidlighölls var jag där tillsammans med andra unga parlamentariker från Europas demokratier men också från de kvarvarande diktaturernas skenparlament. När vi la ner en krans vid den okände soldatens grav var det Polens första demokratiskt valde premiärminister Tadeusz Mazowieckis som bevittnade ceremonin. Han såg trött ut bredvid alla generalerna men Polen startade en ny epok. Det var ekonomiska reformer och det var en knytning till Europa och till Nato. Allt en politik som var i strid med vänsterns uppfattningar, både före och efter järnridåns fall.
I dag en av Europas tillväxtekonomier, en stabil demokrati och ledande land i EU. En levnadsstandard som är tre gånger Ukrainas och på snabb utveckling. Utnämningen av den nuvarande polske premiärministern Donald Tusk dagarna före 1 september i år, 75 år efter andra världskrigets utbrott och 25 år efter Polens frihet, är på det viset ett historiskt skifte och ett uttryck för denna förändring som präglar Europas framgångar och som måste försvaras.