Om tillståndet inom S

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Den kommande S-kongressen säger något om det politiska livet inom S. Det är slående hur mycket som debatten på S-kongressen ser ut att handla om politikerskråets rätt att bestämma över andra.

Debatten om vinsten i välfärden kokar ner till att kommunalpolitiker vill ha valfriheten att bestämma om medborgarna ska ha valfrihet över sin välfärd, med den tydliga uppfattningen att de anser att verksamheter som går med vinst är sämre i enlighet med den gamla socialistiska principen om att vinst är stöld.

På motsvarande sätt handlar debatten om jobben om hur politiker ska skapa nya jobb, inte om hur företagande ska kunna ges villkor för att utveckla nya jobb. En politisk rörelse vars aktivister anser vinst vara stöld vill självfallet hellre ta saken, det vill säga jobben, i egna händer.

Och debatten om föräldraförsäkringen följer samma mönster. De som anser sig medvetna och klokare än sina väljare anser att de ska bestämma över väljarnas vardag och föräldrars ledighet, eftersom det inte blir riktigt bra om inte skrået i form av politiker bestämmer.

Det säger något om det idépolitiska tillståndet inom S att det antingen är denna mer gammalmodiga och ortodoxa socialdemokrati från 1960-talets storhetstid eller den mer nedflaggade och pragmatiska som dominerar debatten.

Någon föreställning om hur världen ser ut när människor själva kan forma sin vardag, när globaliseringen präglar även vårt välstånd och när förnyelse uppenbarligen sker bäst genom de mångas företagande har inte dagens socialdemokrati. De nöjer sig med att det blir bäst om de sköter välfärden, föräldraförsäkringen och de nya jobben. Eller att man ligger lågt.

Antingen de som vill tillbaka till 1960-talet eller de som står lite handfallna inför att 1990-talets reformer har gett ett nytt samhälle där människor själva formar och bestämmer. Antingen de som vill höja skatter mycket, som förr, eller de som står lite missbelåtna och handfallna inför att Sverige under 2000-talet blivit den stabilaste ekonomin i Europa.

Kategorier: Blogg

4 kommentarer

Stefan Lundin · 02 april 2013 kl. 11:44

Det går illa, mycket illa, för de socialdemokrati-ledda regeringarna i Danmark och Norge. Helle Thorning-Schmidt noterar i Danmark det lägsta opinionsstödet någonsin för (s), drygt 15 %. Och det går inte så mycket bättre för regeringen Stoltenberg i Norge. Visst kan man säga att sittande regering alltid ligger illa till opinionsmässigt, men jag är säker på att socialdemokratin har svårt att hitta sin plats i dagens allt mera pluralistiska värld där man går från centralstyrning till lokalstyrning. Är folk beredda på att återgå till det gamla? För det är väl vad det handlar om ifall (s) åter kommer till makten. Låt vara att man motvilligt tar till sig en del av motståndarens politik, ja man tittar nog mera på den än formulerar en egen.

Jan S Sjöberg · 04 april 2013 kl. 12:53

Man bör nog, noga betänka ”diskussionerna” inom din moderata sfär innan du kastar sten i glashuset Gunnar. Glassplitter är svårt att få bort från illa läkta sår.

PR-byrån samlas för kongress | André Assarsson · 02 april 2013 kl. 22:00

[…] unga och där största debatten på partikongressen handlar om huruvida Sverige ska vara som på 1960-talet eller 1990-talet faller snabbt pladask. Att göra en poäng av att värna svenska jobb och samtidigt vägra ge […]

Mera rött och mera svart… | Lotta Olsson (m) Blogg · 03 april 2013 kl. 9:23

[…] Nu är det dax att leverera egna förslag som slår alla de reformer man vill ta bort. Ska socialdemokratin vara trovärdig måste starka förslag på riktiga jobb redovisas, flera än alla dem man vill ta bort. Bloggar: Hökmark; […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.