Under en månads tid har det politiska Sverige stått i en stillastående men kostsam extravalsprocess. Det var Stefan Löfvens oförmåga att dra de rätta konsekvenserna av han leder en minoritetsregering som ledde fram till ett budgetnederlag, och en för Sverige bättre budget som fullföljer sänkta skatter och jobbtillväxt, och till en omöjlig situation för den nuvarande regeringen.
Om det nu är så att den sammankallade pressträffen senare i dag syftar till att inställa extravalet är det bra men understryker också att det var ett förhastat och felaktigt beslut av Stefan Löfven.
I grundlagen anges att ett nyval får utlysas först tre månader efter att en nyvald riksdag har samlats. Det är för att ingen ska kunna underkänna ett valresultat bara för att man ogillar det utan för att det parlamentariska systemet ska tvingas söka lösningar för hur landet ska styras utifrån det resultat väljarna har gett. Det finns en viktig demokratisk tanke i det, att ett ovälkommet resultat inte ska leda till att man bara utlyser ett nytt val utan att man istället respekterar resultatet och gör det yttersta för att bilda en regering. Allt detta kringgick Stefan Löfven genom att säga sig vilja utlysa ett nyval den 29 december med valdatum den 22 mars.
Det har nu präglat det politiska livet under en månads tid. Det har inte förändrat den politiska kartan och de politiska förutsättningarna. Givetvis kan man förändra regler för hur man röstar om budgeten men det förändrar inte det faktum att en regering måste vinna stöd för sin politik i riksdagen. Man vare sig kan eller får införa regler som står i strid med detta.
Sverige har nu en alliansbudget för nionde året i rad. Det är bra för Sverige. Men Sverige behöver också en regering som kan regera och som kan anpassa sig till den majoritet som finns i riksdagen. Det kan inte dagens utlysta presskonferens förändra. Det handlar om Stefan Löfvens ansvar.