Artikel

Nyhetsbrevet: Frihetens värden den 8 april 2013

portrait of Gunnar HOKMARK
Kategorier: Artikel, Nyhetsbrev, Startsida

Käre läsare,

Det politiskt mest avgörande beslutet på S-kongressen var att kommuner ska ta över medborgarnas valfrihet inom välfärden. Det är inte ett litet beslut därför att om det blir regeringspolitik innebär det en utfasning av välfärdsverksamheter som miljoner svenskar är beroende till.

Friskolor har gett skolor som passar elever och som har förnyat kvalitetsutveckling, inte minst har de inneburit höjd kvalitet även för de kommunala skolorna där friskolor har funnits. Äldreomsorgen har utvecklats och gett möjligheter att både välja och välja bort. Förskolorna har gett föräldrar en trygghet i att kunna välja. Om detta skrev jag under kongressen lite i Göteborgstidningen.

Det första steget i den socialdemokratiska kontrareformpolitiken blir att just socialdemokratiska kommuner får en tydligt annan välfärdspolitik som utgår från att den enskilde medborgaren inte ska få välja. Det innebär att rätten till välfärd inte blir densamma över hela landet. Vissa medborgare får valfrihet och andra får inte valfrihet. Vissa kommer att kunna välja så de får den skola de vill ha, andra inte. Vissa kommer att kunna välja bort äldreomsorg för sina äldre om de inte tycker den lever upp till kraven, andra blir beroende till kommunens monopol. Det blir ett nytt klassamhälle som nu skapas.

Men det andra steget kommer när man har tagit det första och ser just denna ojämlikhet och vill att samma beslut som tagits lokalt också ska tas i Sveriges riksdag. Den politik som Stefan Löfven nu går till val på handlar om att S är emot den valfrihet som vuxit fram de senaste 20 åren och det är ingen tvekan om att det är partivänstern som för taktpinnen. Det innebär att nya steg kommer tas när man inte är lika mån om opinionen som nu inför valet.

Det budskap som S själva ville ha mest uppmärksamhet var kravet på en sänkt arbetslöshet. Stefan Löfven formulerade det som att han vill att Sverige ska ha Europas lägsta. Hans problem är bara att de länder i Europa som har följt den utgiftspolitiken som socialdemokrater propagerar för har hamnat i den högsta arbetslösheten. Så sliter nu de spanska och brittiska regeringarna med de stora budgetunderskott som företrädarna utvecklade samtidigt som Hollande i Frankrike nu ser växande problem med sin politik.Den intresserade kan läsa en betraktelse i Aftonbladet kring detta.

Ett mål för lägre arbetslöshet kan vara hur lågt som helst. Man når det inte för att man beslutar om det. Däremot kan man besluta om att bli det mest småföretagarvänliga landet i Europa, och förenkla, att ha det bästa företagsklimatet och sänka skatter och bejaka företagande. Då får man en lägre arbetslöshet. Men S valde istället att misstänkliggöra vinsten och motverka en viktig del av det nya företagande som har vuxit fram de senaste 20 åren.

För min del innebär den här veckan slutfasen i arbetet med bankkrislagstiftningen och den omröstning som ska genomföras i Ekonomiska utskottet den 24 april. Inte minst händelserna på Cypern visar att det finns tydliga och klara regler för hur bankkriser ska hanteras, regler som skyddar de små insättarna men som också bidrar till att banksystemet som sådant kan upprätthållas. Det är därför jag har föreslagit tydligare legal klarhet för när offentliga myndigheter griper in, möjligheter för stater att gripa in för att skydda betalnings- och banksystemet och förhindra en fördjupning av systemkris samt för att motverka att sparande ska behöva drabbas. I Dagens Industri skrev jag lite om hur läget ser ut.

I veckan kommer också ett arbete med frågan om bankstrukturer där det finns dem som vill att banker ska delas upp i insättarbanker och investeringsbanker. Det är en konstlad uppdelning som bidrar till att skapa de problem som vi bland annat såg på Cypern.

I fallet Cypern såg vi också hur beroende landet har blivit till ryskt sparande och ryska investeringar. På DN-Debatt skrev jag för någon vecka om ett annat fenomen som följer av hur ryska intressen i en blandning av offentlig och privat makt flyttar fram sina positioner bakom en ny ridå i Europa. 

På onsdag talar jag i Stockholm på Post- och Telestyrelsens marknadsdagar. Mitt budskap där kommer att handla om hur Europa måste skaffa sig ökat utrymme för frekvenser till mobil datatrafik men också bredbandsinvesteringar med fibrer som ger oss ultrasnabba Internetuppkopplingar. Det är så vi kan se till att stå i mitten av den utveckling som nu är på gång och kommer att prägla de kommande årens telekommarknad och tjänsteutveckling när det gäller den digitala ekonomin.

På onsdagen blir det så en färd till Dubrovnik och Kroatien för att där diskutera hur den slutliga anpassningen till medlemskapet från den första juli 2013 sker samt den valkampanj som pågår inför Kroatiens val av Europaparlamentariker som sker den 14 april.

På torsdag röstat i Ekonomiska utskottet en rapport om konkurrensrapport som jag som EPP-gruppens föredragande har bidragit till och som på mitt förslag kommer att ställa krav på att även tjänster i allmänhetens intresse ska utsättas för konkurrens, att konkurrens är en förutsättning för konkurrenskraft samt att offentligt stöd inte får utformas så att det hindrar nya alternativ.

Och på måndag igen blir det så Strasbourg och fortsatta diskussioner kring EU-budgeten. På några håll har jag skrivit om hur EU bör utvecklas.

Större än detta är det globala samfundets oförmåga att ta itu med två galna staters utveckling av kärnvapenhot. Nordkorea har uttryckligt hotat med att bomba USA med andra länder samtidigt som Iran hotar att utplåna Israel. Det är bara vanan vid dessa stater som gör att vi lätt bortser från de hot som detta innebär. Något förundrad har jag blivit över hur många som har sett de Nordkoreanska hoten som mediala fenomen. Ett konstant hot blir inte mindre för att man är van vid det.

Det kommer bli en av de viktiga uppgifterna att sätta in Europaperspektivet både i vår egen ekonomiska framtid och i den globala säkerhetsdialogen. Ett starkt Europa har ett stort ansvar för att ge det globala samfundet stabilitet och en utveckling mot demokrati. Om detta sades inte så mycket på den socialdemokratiska partikongressen. Där var blickarna vare sig riktade på världen eller på nutid utan på 1960-talets socialdemokratiska dominans. Det får förbli en dröm för dem.

Hälsningar,

Gunnar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *