Hoppa till innehåll

Nya tag för ett starkare Europa – artikel i Blekinge Läns Tidning

För 25 år sedan på denna dag skrev ledare för Vitryssland, Ryssland och Ukraina under Belavezjaavtalet. Det markerade början på slutet på Sovjetunionen, en av världens mest brutala regimer. Det förtryck och den terror som härjat över Europa sedan 1922 upphävdes formellt.

För att fira denna historiska dag samlar jag i dag två av de ursprungliga signatärerna från Vitryssland och Ryssland tillsammans med andra Europaparlamentariker i Bryssel. Företrädaren från Ukraina firar detta i Ukraina.

Dels ska vi fira denna historiska framgång för Europa. Storheten i det som då skedde får aldrig glömmas bort, och det är ur vår historia vi drar lärdomar för framtiden. Dels ska vi blicka framåt, för det man lär sig av historien måste användas för att vara oss till nytta.

För 25 år sedan delades Europa av en mur som höll miljoner människor fångar bakom en järnridå. Kommunismen förtryckte människan och förgiftade vår miljö. Människor flydde till Europa från Europa och många tusen förlorade sina liv på vägen. Trots detta präglades år 1991 av framtidsanda. Världen kunde och skulle bli bättre.

Den framtidsandan behöver vi påminna oss om. Europa står inför stora utmaningar som flyktingtragedier, klimatutmaningar och en låg tillväxt. Men vi står också bättre rustade än någonsin att möta dagens kriser. Europeiska unionen enar nästa hela Europa. Det är en sammanslutning där vi värnar säkerhet och fred, som bidrar till välstånd och konkurrenskraft och ger Europa en röst i världen.

Men EU kan inte ensamt lösa dagens problem, utan det är framförallt en arena där vi gemensamt kan ta oss an dem. Det krävs reformer för att minska på arbetsmarknadsregleringar som stänger människor ute från jobb och skattetrycket måste lättas så att företag och människor kan skapa välstånd. Det behövs ansvar i flyktingkrisen och vår miljö måste värnas tillsammans.

Nu måste vi arbeta för att alla Europas länder helt och fullt ska ges möjlighet att vandra den väg som länder som Estland, Lettland och Litauen redan vandrat. Vi måste slå vakt om den fredsordning som sprang ur frigörelsen för 25 år sedan. Och vi måste våga genomföra den politik som krävs för att nå dit.