”Nu är det viktigare än någonsin att stå upp för demokratin”

Publicerat av Staben den

Början ligger längre tillbaka i tiden, när den grogrund som fick Trump att vinna de republikanska primärvalen lades. Och mycket kan komma att hända i det amerikanska samhället innan stormningen av kongressen kan läggas till historien.

Under två veckor kommer en isolerad och allt mer omdömeslös president besitta den exekutiva makten, så länge den inte tas ifrån honom av hans egna kabinett. Därefter kommer misstron, hatet och föraktet mot den liberala demokratins institutioner och förhållningssätt verka länge i det amerikanska samhället.

I Europa och Sverige ser vi hur enskilda människor försöker försvara eller relativisera det som skett. Det finns en betydande risk för att aktörer i den partipolitiska debatten i Sverige klistrar epiteten Trump på sina politiska motståndare. Det relativiserar det faktum att Trump är ett unikt fenomen i sin egen kraft som går bortom den politik som vi i Sverige ogillar.

Vi har i Sverige en extremism som hyllar maktövertagande genom våldsam handling. Extremister inom nationalistiska rörelser där Nordiska motståndsrörelsen är det mest uttalade exemplet, de utbrytningar som skett ur SD ett annat. Även inom vänstern och dess utkanter finns de som hyllar våldet som den absoluta handlingen för de egna värderingarna.

Vänsterpartiet har det mest tydliga förflutna som ett parti som hyllat diktaturer och revolutionen som ideal, samt har fortfarande en oklar hållning till både revolutionen och statens fullständiga maktövertagande.

Sverigedemokraterna har en politisk retorik som attackerar den liberala demokratin. Det är personer som genom identitetspolitik uppenbarligen gör skillnad på människors lika värde och har en syn på mångfald som går emot det öppna samhällets ideal.

Men det innebär inte att de skulle vilja uppmana till stormning av Sveriges riksdag eller till att upphäva fri- och rättigheter. De måste bedömas utifrån sina åsikter och dömas utifrån sina handlingar, inte fördömas utifrån andras handlingar.

Problemet med Trump är heller inte i första hand hans åsikter – som är grova, ytliga och populistiska i dess sämsta form – utan att han anser sig rätt att genomdriva dem i konflikt med lagar och valresultat. Det sätter honom i sällskap med andra krafter runt om i världen som hyllar makten före rätten. Den som tror att despotin följer en specifik politisk kulör ser inte hur hoten mot demokratin finns framför deras egna ögon.

Det som förenar despoter är nämligen inte politik utan just despoti. Despotin måste man se oavsett var man befinner sig på den politiska kartan. Despoterna är alltid protektionister, vill ha ökad statlig makt, vill styra människors liv och vill bygga gränser mellan människor samtidigt som de utnyttjar politiken till att fördöma allt som de ogillar.

Den som vill hävda att dessa idéstrukturer antingen är vänster, höger, nationalistiska eller religiösa förstår inte hur världen ser ut, än mindre att förtryckets form är blind för politikens skilda uppfattningar. Vi står nu som alltid i början av en tid då vi måste skydda demokratin i dess mest avgörande del: respekten för människors fri- och rättigheter, lagarna och demokratins oberoende institutioner.

Demokratin kräver en tolerans för andras uppfattningar, en vilja att bemöta i sak istället för att utestänga dem man ogillar och ett nej till att klassificera andra i grupp istället för att ses var och en som individ. Det finns alltför många som vill relativisera, förklara eller till och med försvara mobbens stormning av kongressen, som accepterar Trumps påstående om att det är så går det när hans lögner inte accepteras. Vi måste stå upp mot dem.

Det finns också allt för många som vill göra demokratin till sin egen partipolitik och därmed relativiserar Trumps förakt för rättsstaten till en fråga om olika politiska åsikter. Så försvagar man de gemensamma institutioner som vi nu istället måste ge styrka åt.

Vi står i början av en tid då den grundläggande respekten för demokratins innersta väsen måste återigen vinnas. Despoter och extremister världen över ser gärna att de vinner terräng genom att demokratins vänner anklagar varandra istället för att stå upp mot dess demokratins fiender. Det finns inget slut i kampen för demokratin, utan den måste vinnas varje dag och varje decennium. Det är den viktigaste lärdomen från 6/1.


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.