I morgon torsdag debatteras frågan om Nord Stream 2 i den svenska riksdagen. Det handlar om en ny rysk gasledning på Östersjöns botten. Den saknar kommersiell grund och bör ses som ett för Ryssland strategiskt steg för att utvidga intresseområdet i Östersjön. Länge har den svenska debatten präglats av en vilja att överlåta problemet till EU, men det är nu tid för Sveriges regering att inse sitt ansvar.
Nord Stream 2 är ett hot mot den europeiska energimarknaden liksom säkerhetspolitiken. Men hittills har Sverige inte varit tongivande mot projektet, utan gång på gång skjutit över frågan till EU. Det finns ett avgörande fel med denna utgångspunkt. EU är inte någon annan någon annanstans som kan lösa Sveriges problem. EU består av sina medlemsstater och är en union där Sverige är en av medlemmarna.
Det innebär att vårt agerande är viktigt för beslutsfattandet inom EU. Inte minst i en fråga som har direkt beröring med svensk säkerhet och stabilitet i hela Östersjöregionen. Stefan Löfven har som statsminister i denna region stora möjligheter att agera för ett avgörande som innebär att Nord Stream 2 inte byggs. Det är vad som bör föras fram i debatten i riksdagen, inte vad EU ska göra för Sverige.
Tillsammans med de övriga nordiska länderna, de baltiska staterna och Polen kan Sverige klargöra att det inte finns utrymme för andra perspektiv eller överväganden än de som följer av europeisk lag. Stefan Löfven behöver ta initiativ till en sådan nordisk-baltisk linje.
Det råder ingen tvekan om att Nord Stream 2 skulle riskera den europeiska energimarknadens integritet. Med en andra gasledning skulle Gazproms monopolliknande ställning i flera av unionens medlemsstater stärkas. Det skulle – som EU:s energikommissionär Miguel Arias Cañete sagt i ett svar till mig i Europaparlamentet – förändra den europeiska energimarknadens arkitektur. Samtidigt skulle det vara ett rejält bakslag för den europeiska energiunionens strävan att minska beroendet av rysk fossilgas.
Men det är minst lika allvarligt från ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Om Nord Stream 2 byggs skulle det drastiskt öka Rysslands möjlighet att använda gasen som ett politiskt verktyg, exempelvis genom att stoppa leveranser till länder som Ukraina utan att det skulle påverka storkunder som Tyskland. Under Europas kalla vintrar skulle det innebära en stor påverkansmöjlighet.
Det finns otaliga skäl för Sverige att på egen hand säkerställa att Nord Stream 2 inte färdigställs. Slite hamn på Gotland är en av gasledningens främsta byggplatser. Det innebär argument för rysk politik och rysk propaganda att öka sin marina närvaro i Östersjön. Och det är i dag alltmer uppenbart att Gotland har en särskild säkerhetspolitisk betydelse för hela Östersjön och för de baltiska staternas säkerhet, därmed också en avgörande betydelse för svensk säkerhet. Både gasledningen i sig och investeringarna i Slite hamn innebär tveklöst en försämrad säkerhetspolitisk situation för Sverige.
Sverige bör inte överlåta till andra att bidra till beslut som är i Sveriges intressen. Vi måste ta vårt ansvar och vi bör göra detta tillsammans med våra grannländer för att ge varandra stöd och politisk kraft. Det kommer i denna fråga inte att finnas något annat att skylla på än vårt eget agerande.
Regeringen måste nu säga nej till Nord Stream 2. Något annat besked bör man inte nöja sig med i torsdagens riksdagsdebatt. Frågan är inte vad Bryssel kan göra för Stefan Löfven utan vad Sverige kan göra för Europa.
Gunnar Hökmark är delegationsledare för Moderaterna i Europaparlamentet