När kunskap och kvalitet inte är målet sjunker båda

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Kunde inte låta bli att titta på Lärarförbundets ranking av skolkommuner. Den är utformad så att betygsmeriter och övergång till högskola spelar en underordnad roll gentemot lärarnas löner, lärartäthet samt de pengar som används på skolan.

Nu kan det ju tänka sig att det inte är pengar, lärartäthet, det vill säga så många lärare som möjligt, eller lärarnas frisktal eller löner, som är avgörande utan skolans organisation, ledning, fokusering på kunskaper och lärarnas förmåga.

Men Lärarförbundets ranking ger en nyckel till varför så mycket av svensk skoldebatt handlar om fel frågor och inte om kvalitet.

Det är viktigare att ha kommunala skolor som kostar mycket pengar och som har många lärare än att ha en mångfald av konkurrerande skolor som sätter kunskaper i fokus. När jag hörde Gustav Fridolin i dag – i en intervju där han för övrigt faktiskt föreslog att still Sverige nyanlända tonåringar skulle sättas i samma klasser som första- eller andraklassare, en bild av skolarbetets villkor som än mer lyfter från fokusering på verklighet, elever och kunskap – kommentera lärarförbundets ranking var det slående att det inte alls handlade om skolans resultat utan om andra kriterier som landets kommuner skulle lära ifrån, nämligen hur mycket pengar man ska satsa och hur många lärare man ska ha.

En annan och i mina ögon mer rimlig idé, försiktigt uttryckt, är att kommuner och skolor lär av de skolor som lyckas bäst med kvalitet och kunskap.

Det ger visserligen mindre utrymme för Fridolin och andra skolingenjörer att centralstyra skolan genom krav på ständigt mer pengar och fler lärare för att kompensera en bristande kvalitet som följer av att allt fler lärare inte kommer ha den kvalitet som utbildningen kräver. Men å andra sidan ger det lärare och elever en större möjlighet att välja och utforma den skola de behöver och vill ha.

De kommuner som lyckas bäst med resultaten präglas just av många skolor, mångfald och konkurrens. De skolor som lyckas sämst med kunskapsmålet, som lärarförbundet underordnar lärarnas fackliga villkor, präglas däremot av dominans eller mer eller mindre monopol för kommunala skolor.

Det vill säga de bristande skolresultaten kan inte skyllas på friskolor eller möjligheten att välja, inte ens på fragmentering av att elever inte går i de skolor där de går. Det vidgade gapet i skolan ligger mellan de delar av Sverige där elever kan välja mellan olika skolor som fokuserar på kvalitet och de skolor där man inte kan välja men skolorna fokuserar på lärarförbundets kriterier. Tanken på att fokusera på kunskap och kvalitet skulle kunna höja den svenska skolan.

 

Kategorier: Blogg

2 kommentarer

Carl Fagerberg · 14 oktober 2015 kl. 15:00

Säga vad man vill om de parametrar lärarförbundet använder för att definiera vilka skolkommuner är bäst, men en diskussion om betyg och övergång till högskola är minst lika missvisande. Se, hade betygsnivåerna varit likvärdiga mellan skolor så hade man kanske kunnat använda dem som en del av ett ”kvalitetsmärke”, men eftersom staten inte byggt ett neutralt system för betygssättning så skulle det inte gå.

Idag vill eleven ha så höga betyg som möjligt, i relation till kunskap, eftersom det är så hens framgång mäts. Till och med i Alliansens Stockholm så diskuterade man att premiera lärare som lyckades bra, men med bra menade man satte höga betyg på sina egna elever, så lärarna har således ingen anledning att hålla tillbaka. Föräldrarna vill att barnen skall ha så höga betyg som möjligt, oavsett omständigheter, vilket ytterligare ökar trycket uppåt. Och skolorna marknadsför sig redan idag med betygssnitt, vilket gör att skolan har ett egenintresse i att sätta så höga betyg som möjligt…

…och skulle staten börja bedöma utbildningskvaliteten på vilka betyg eleverna får så skulle vi får ännu en faktor som förstör likvärdigheten och jämförbarheten med betygen (som även används av de som vill vidare till högskola).

Nej, det staten behöver göra är att rikta om skolan från att vara betygscentrerad till att bli kunskapscentrerad. Nu vet jag inte riktigt hur man skall göra det, men externa examinatorer vore en bra start för då kunde man inte bara använda betyg som en variabel när man jämför olika skolor utan man skulle även skapa ett mer rättssäkert och likvärdigt system samtidigt som man skulle kunna rikta om hela skolväsendet till att barn skall kunna så mycket som möjligt den dag de lämnar skolans skyddade värld.

Åke Granqvist · 03 oktober 2016 kl. 11:50

Man borde kunna tycka att betygen ska spegla den uppnådda kunskapsnivån. Men det verkar som kunskap och betyg är för mycket frikopplade från varandra. Kan vi inte återskapa det sambandet har vi ingenting vi kan mäta kunskap med. Det är väl därför det har gått utför med skolan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.