Något är ruttet i Storbritannien – artikel i Mariestads-Tidningen

Storbritannien har för många varit en symbol, och inspirerande modell för demokrati. Den brittiska parlamentarismen har skapat en dynamisk demokrati som gjort Storbritannien till ett land som värnat frihet och fred runt om i Europa och världen.Så när nu premiärministern i detta land dels vill stänga ner parlamentet, dels vill upplösa det och dels vill ignorera dess beslut är det ett tecken på, för att tala med Shakespeare, att något är ruttet i konungariket Storbritannien.

Ironiskt nog är det samma politiker i regeringen som går emot den folkvalda majoriteten i parlamentet, som under Brexit-kampanjen skrek högst om att ”ta tillbaka kontrollen” till det brittiska parlamentet. Det avslöjar hur ohederlig hela Brexit-rörelsen var, det fanns aldrig någon grund i de argument som framfördes eller en plan för hur själva utträdet skulle gå till. Bara populistisk dogmatik som nu helt har tagit över den demokratiska pragmatiken.

Under Brexit-kampanjen gav man många löften, om de stora belopp man skulle tjäna på att lämna, om egna förmånliga handelsavtal och om ett fortsatt medlemskap på EU:s inre marknad. Det skulle inte vara några problem att lämna, inte heller att stå utanför och än mindre att få till stånd nya handelsavtal världen över.

Löftena visade sig ett efter ett vara falska, det blev inga påsar med guld, nya handelsavtal eller medlemskap på den inre marknaden. Istället faller pundets värde och tillväxten bromsas in. Storbritannien har redan många gånger om förlorat mer än medlemsavgifterna till EU. Man ska dessutom lämna tullunionen vilket innebär att brittiska företag kommer få allt svårare att sälja sina produkter till andra europeiska länder.

Problemen med att lämna är nu så pass stora att man genomfört omfattande krisplaner för att trygga tillgången till medicin och livsmedel. Men också för att upprätthålla lag och ordning på gatorna i fall att resurserna skulle bli knappa. Något som knappt inträffat i ett västeuropeiskt land sedan andra världskriget, eftersom moderna ekonomier har en öppenhet som gör att dessa problem inte inträffar.

Det är i det perspektivet som premiärminister Johnson nu vill kasta in landet än mer i kaos genom att utlysa nyval, mot parlamentets vilja driva igenom en avtalslös Brexit eller helt enkelt hoppas på att EU säger nej till vidare förlängning. Det är en fanatism och ansvarslöshet som skiljer honom från tidigare brittiska ledare.

Storbritannien är inte ett land på väg in i kaos utan i kaos, ett land som förlorat kontrollen över sin egen framtid. Det drabbar välstånd och välfärd, ekonomins förutsättningar men också den politiska och sociala sammanhållningen i landet. När man lämnar EU är det nämligen inte bara unionen man lämnar utan också de senaste 40 årens bas för brittisk ekonomisk, social och politisk utveckling. Det är tragiskt.