Den första juli blir Kroatien Europeiska Unionens tjugoåttonde medlem. När Kroatien träder in i EU träder samtidigt EU fram på västra Balkan som ett tydligt och fredligt alternativ för framtiden. Mitt i Europas ekonomiska utmaningar blir vi därför nu starkare när det gäller den mest fundamentala uppgiften: att lägga grunden för fred, demokrati, öppenhet och rättsstat.
Europeiska Unionens öppna gränser, de gemensamma regelverken och besluten, dess inre marknad och fria rörlighet omfattar från i dag även det kroatiska samhället. Så som de har kommit att omfatta i stort sett hela Central- och Östeuropa. Och som vi har sett i vår egen närhet i de baltiska staterna. Och det är stora förändringar som vi därmed ser, som stärker demokrati och frihet och människors möjligheter till ett värdigt liv. Det gäller för människorna på Västra Balkan liksom det gjort för våra grannar i de baltiska staterna.
I onsdags invigdes Baltic Way i Europaparlamentet. Det är den stora sammanbindande korridoren i parlamentets grundplan som därmed har fått namn efter den mycket stora manifestation i de baltiska staterna som i augusti 1989 la grunden för de sista stegen i den baltiska frigörelsen. Omfattningen av manifestationen var så stor att den skapade ett politiskt faktum av sig själv. Två miljoner ester, letter och litauer höll varandras händer i en mänsklig kedja från söder till norr. Det var imponerande då och det är imponerande i dag.
Deras mod och deras fredliga kamp ledde till ett starkt stöd från omvärlden. I Sverige hade vi måndagsmötena till stöd för balterna, bland annat i Borås, där en bred folklig vilja att förändra svensk utrikespolitik till stöd för de tre baltiska staternas rätt till frihet.
Var och en av dem som i augusti 1989 stod i den mänskliga kedjan som band samman Estland, Lettland och Litauen tog en risk i länder och under en regim där arrestering, deportering och ytterst livet stod på spel.
Två miljoner människor tog en augustidag för 24 år sedan denna risk. Operasångare som gick ut från scenen. Arbetare som gick ut från fabriken. Lärare och offentliganställda. Och de sjöng som man gjorde under den sjungande revolutionen. Det var mäktigt och det var imponerande.
De som organiserade denna stora manifestation var där i Europaparlamentet i tisdags, utan någon större ansträngning eftersom de i dag är ledamöter av Europaparlamentet.
Hon som då var den ledande organisatören, Sandra Kalniete, är idag lettisk europaparlamentariker, tidigare utrikesminister som signerade Lettlands anslutningsavtal 2004. Så var också hon som då var en femårig flicka som stod med sina föräldrar hand i hand och nu var konferencier, liksom Litauens dåvarande president och liksom den estniska självständighetsrörelsens ledare. De stod där i den mänskliga kedjan då och de stod där nu när vi med ett litet leende på läpparna till musiken tog varandras händer som en påminnelse om att här ger ingen upp!
Och nu ser vi hur Kroatien, liksom tidigare Slovenien, blir en del av ett större demokratiskt samarbete där människors rätt och frihet står i centrum.
Allt detta skapar de mest grundläggande villkor människor behöver. Jag förstår inte dem som säger sig vara skeptiska till detta. Jag är skeptisk till när fel politik förs inom EU, liksom om det sker i Borås, Stockholm eller Sverige. Då vill jag hålla dem som är ansvariga för politiken ansvariga. Inte lasta det faktum att vi har ett frihetligt samarbete som binder människor samman i Europa.
Det är dags att svensk Europadebatt börjar hålla isär frågan om vi vill att EU ska finnas och utvecklas från frågan vilken politik som ska föras. I det ena fallet handlar det om demokratins fundament, i det andra om demokratins utmaningar och val. Att vi kan välja är ett privilegium. Det vet de som var med på invigningen och det vet de som nu tar stegen ut ur det förflutnas skuggor på Västra Balkan.
Gunnar Hökmark