Nu prövas i Europaparlamentet den föreslagna EU-kommissionen. På måndag och tisdag sker de sista förhören som sedan leder till ställningstagandet i sin helhet. Ja eller nej till det förslag som medlemsstaterna har nominerat och som den valde ordföranden för kommissionen Jean-Claude Juncker har föreslagit när det gäller fördelningen av ansvarsområden.
I kommissionen ryms två olika politiska riktningar när det gäller den ekonomiska politiken. Ett avgörande problem är att det rör sig om mer än politiska riktningar. Det rör sig om det ska föras en ekonomisk politik som respekterar det gemensamma regelverket och som bidrar till stabilitet för EU i sin helhet eller om den nationella politiken ska föras utan hänsyn till de krav på minskade underskott som fördraget och det gemensamma regelverket ställer.
Den socialistiske kommissionärskandidaten Pierre Moscovici var finansminister under president Hollandes första två år vid makten. Han fick till slut avgå i en större regeringsbildning på grund av den misslyckade ekonomiska politiken och på grund av att han vare sig lyckades vinna den franska regeringen för att respektera stabilitetskraven eller bidra till ökad ekonomisk tillväxt.
Under hans tid vid makten som finansminister ledde brotten mot stabilitetskraven till att fler jobb försvann, arbetslösheten ökade och upplåningen accelererade. Frankrike är i dag ett av de mest skuldsatta länderna i EU. Men det är inte det stora problemet. Det är i stället att Frankrikes ekonomiska utveckling, liksom de offentliga finanserna, blir allt värre. Stagnationen biter sig fast, konkurrenskraften fortsätter att urholkas och skuldberget ökar. Frankrike är Europas mest tydliga exempel på att stora underskott och brist på budgetdisciplin inte löser några ekonomiska problem men skapar desto fler.
Om Moscovici skulle ansvara för konsumentskyddsfrågor, för rättighetsfrågor eller för forskning hade hans förflutna och hans uttryckta uppfattningar om stabilitetspakten inte spelat någon roll. Men nu ska han ansvara för det ekonomiska regelverket och för stabilitetspakten. Det är vad man kan kalla fel man på fel plats. Tänk tanken att EU i sin helhet skulle gå den väg som Frankrike har gått, genom för stora underskott, ökade skatter och förlorad konkurrenskraft? Då får vi också de statsfinansiella problem som skapade krisen. Då försvinner både jobb och social trygghet.
Det intressanta är att Europaparlamentets socialistgrupp inte har uttryckt någon tveksamhet över Moscovici, trots resultaten av hans politik och trots att den så uppenbart stod i strid med det regelverk han nu ska värna.
De är däremot väldigt kritiska till den föreslagne vice ordföranden i EU-kommissionen Valdis Dombrovskis. Han ska som vice ordförande samordna politiken för euron och den sociala dialogen och har i sin egenskap av tidigare statsminister i Lettland visat att han kunde reformera, respekterade stabilitetspakten, skapade ordning och reda i finanserna och formade ett Lettland, som i dag är den snabbast växande ekonomin. Skillnaden mot Frankrike är uppenbara. Han lyckades där Moscovici misslyckades.
Varje medlemsstat har rätt att nominera sin företrädare i kommissionen. Nu är frågan om Dombrovskis kan anses ha en sådan kontroll och ledning över eurofrågorna och regelsystemet för de offentliga finanserna att det uppväger den oförmåga som Moscovici uppvisat. Runt om i Europa har vi sett hur det har gått när tron på att ökade underskott skulle ge ekonomisk tillväxt och fler jobb har grusats i form av förlorade jobb, ständigt höjda skatter och panikbesparingar i den sociala tryggheten. Likväl är det många i södra Europa som hellre hoppas på den lätta lösningen att spendera mer än att reformera för konkurrenskraft.
Det vore tragiskt för europeisk välfärd om de fick överhanden över vår gemensamma ekonomiska politik. Det är viktigt att letten Dombrovskis på måndag visar att han kan ta ansvar även för Moscovici. Och det vore bra om Europaparlamentets socialister accepterade att framgång är en större merit än misslyckande när det gäller jobb och tillväxt.
Gunnar Hökmark, delegationsledare moderaterna Europaparlamentet