Blogg

Midsommar och Europa

Kategorier: Blogg

Den längsta dagen. Midsommar är kanske det mest svenska man kan tänka sig. Inte bara för att det är svenskt utan för att det som så mycket av det svenska bygger på en kultur och på traditioner sammanlänkade med impulser och inflytande från andra. Det svenskaste av det svenska brukar vi gärna säga är sjungandet och dansandet med Små grodorna, och få andra än vi svenskar gör det, men det är en gammal fransk marschmelodi som engelsmännen använde för en text till att reta franska soldater som av engelsmän under Napoleon-tiden och även långt senare gick under beteckningen grodätare. Och så blev den plötsligt importerad i det mest folkloristiska av det svenska, dansen kring midsommarstången, när vi firar den längsta dagen, naturens magik och blomster, som om den och vi tillhörde en annan tid långt tillbaka i historien. Så formas ett samhälle. Utan att man riktigt vet hur det gick till formas ett kitt som vi ser som så självklart att vi inte tänker på det.

Tyvärr finns det ingen större insikt i det övriga Europa om hur viktig denna dag är. Midsommar uppfattas av många som mitt i sommaren, hur man nu kan tro det, det vill säga i mitten av juli eller rent av i månadsskiftet juli och augusti. Det står helt klart att vi har en betydande uppgift att ställa saker till rätta i Europa. Men en sak är klar och det är att de långa dagarna och de ljusa nätterna – white nights – fascinerar icke-nordbor lika mycket men mer ovant som oss själva. För min del passerar jag just nu över Öresundsbron med ett tåg på väg hem för att fira denna långa dag. Traditionen framstår som desto starkare som molnigheten och regnet nu verkar infinna sig lagom till det firande som vi alltid drömmer om ska firas i solsken och värme men som ofta präglas av snabbt inflyttade bord.

Under veckan som gått finns det några saker som kan noteras. Regeringen har vaknat till liv och insett att man måste tycka något om de framväxande planerna på ett ökat europeiskt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete. I en DN-Debatt artikel presenterade Margot Wallström och Peter Hultqvist en i och för sig öppen inställning till det europeiska samarbetet, åtminstone så länge det handlade om utomeuropeiska krisinsatser. Men inte med ett ord nämnde man Nato som en grundläggande förutsättning för europeisk säkerhet, och för svensk, liksom det fundamentala att Nato utgör det gemensamma försvaret av Europa.

Pliktskyldigt nämnde man dock att EU samverkar med Nato när det gäller utomeuropeiska insatser. Det är som om de lever i en värld där gemensam europeisk försvarsförmåga handlar om vår förmåga till insatser utanför Europa, ungefär så som svensk försvarsdoktrin förföll till att tro från början av 2000-talet till bara för något år sedan. Utanför Nato kommer Sverige inte kunna ta del av den trygghet som det gemensamma försvaret ger samtidigt som vi därmed blir mer utsatta än andra för aggressiv rysk maktutövning, militära hot och operationer av olika slag, och ytterst bidrar till en osäkerhet istället för säkerhet kring Östersjön.

Under veckan som har gått har jag presenterat min linje och mitt förslag till parlamentets ställningstagande inom ramen för den europeiska planeringsterminen, som handlar om uppföljning av den ekonomiska politiken och rekommendationerna till de olika länderna. Mitt huvudsakliga förslag är att vi nu ska ställa kravet på medlemsländerna om strukturella reformer som ger en potentiell tillväxt på 3 %, som ett led i att inte bara höja Europas tillväxt utan också den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Den är inte möjlig utan en sammanhållning i strukturella reformer som ger de svagare ekonomierna en starkare tillväxt. Inte så förvånande ledde mina krav på reformer till utfall både mot reformer som stärker marknadsekonomi, mot sänkta skatter och mot tanken på tillväxt i sig. Och det är den konflikten som Europa nu måste ta. Vill man ha fler jobb, bättre miljö, en ökad social trygghet och ett globalt ledarskap kan man inte ha en stagnerad ekonomi och vikande tillväxt. Det krävs en tillväxt som matchar andra delar av världen och som i sin tur inte kommer av sig själv utan genom reformer som ger ökat arbete, företagande, innovationer och investeringar. Vill vi det ena kan vi inte bara hoppas slippa göra det andra.

De kommande dagarna kommer jag presentera förslagen till parlamentets lagstiftning vad gäller tre olika delar av banklagstiftningen, som vi arbetet med under det senaste halvåret. Dels ett förslag om en gemensam hierarki för skulder och kapital när banker hamnar i kris, går i konkurs eller måste avvecklas. Dels en revision av bankkrislagstiftningen som jag i ett tidigare skede ansvarade för och som nu uppdateras med den internationella standarden för förlustbärande kapital, där min strävan är att strömlinjeforma de europeiska reglerna med denna standard för att därmed undvika kapitalkrav som lägger sig ovanpå varandra och som motverkar bankers utlåning och finansiering av investeringar. Dels den motsvarande lagstiftningen för euroområdets resolutionshantering av de där gemensamma bankerna. Det är rätt omfattande och komplexa lagstiftningar som likväl har en avgörande betydelse för hur banker och företagande ska kunna utvecklas.

I nästa vecka presenterar jag också som EPP-gruppens rapportör mitt förslag till riktlinjer för Energiunionens styrning, för att uppnå en bättre fungerande och vidare energimarknad, både för energisäkerhet och för att kunna uppnå klimatmålen. Det lär bli en del motsättningar inte minst gentemot de Gröna som lever i tron att man förändrar verkligheten bara genom att sätta ännu högre mål och glömma att det är marknadsstrukturerna och prismekanismer som driver fram förändringar. Det är den erfarenheten som gjort att Sverige har lyckat bättre än de flesta andra när det gäller framväxten av bioenergi. Målen har i grunden varit irrelevanta för utvecklingen medan marknadsutsättningen och prismekanismen har gjort att utvecklingen har överträffat både planer och mål.

I denna vecka liksom den kommande ligger också telekomfrågorna tungt på agendan. Min strävan är att vi på en gång ska kunna uppnå paneuropeiska nät, vilket kommer vara nödvändigt för de datamängder som det digitala samhället innebär, och en ökad konkurrens som leder både till utvecklade tjänster, högre kapacitet och en snabb utveckling av 5G i Europa.

Det blir också viktigt att påverka lagstiftningen om utstationering av löntagare till att upprätthålla den öppenhet som har berikat Europa och motverka den protektionism som nu präglar stora delar av Europa, inte för att utstationering skapat ett problem utan för att populism driver fram en agenda där många vill se problem som inte finns.

Och så kommer de mer övergripande diskussionerna om EU, Brexit, den säkerhets- och försvarspolitiska samverkan, flyktingfrågorna, fördjupningen av eurozonen och utvidgningen på olika fronter fortsätta. Ryssland och dess krigföring, Trump och ett USA som blir mindre, ett Mellanöstern som blir farligare och ett Kina som blir starkare. Det är mycket som nu som med sin osäkerhet påverkar våra grundläggande förutsättningar.

Men först är det midsommar med sol i sinne oavsett hur det är med regnet. En glad midsommar tillönskas var och en,

 

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *