Lars Wohlin menar i en replik till mig att euron är skälet till Greklands problem. Jag håller inte med. De problem som Grekland har är heller inte typiskt för
eurozonen eller de länder som deltar i valutasamarbetet. Grekland har under en lång tid överkonsumerat och finansierat för höga utgifter med lån. Motsvarande drabbade Sverige, utanför euron, under 1980-talet och utlyste den kris då regeringen Carlsson den 15 februari 1990 avgick med Feldt som finansminister och återuppstod med Allan Karlsson som ersättare.
Lars Wohlin bortser från att varje land styr över sin ekonomiska politik oavsett valuta. Valutan är vare sig lösningen på problemet eller skälet till det. Det är den ekonomiska politiken som bär ansvaret. Och han behöver inte gå längre än till Sverige för 20 år sedan för att finna att det inte är euron som förklarar ekonomiska kriser. Vårt medlemskap i EU och valutaunionens regelverk har snarare gett oss en stabilitet som vi inte hade då.
Min artikel handlade om Estlands möjligheter till ett snart inträde. Det som hålls emot Estland är inte att de långsiktiga tillväxtmöjligheterna är för små utan att de bedöms för stora, vilket jag skrev var ett felaktigt argument. Wohlin hävdar däremot att landet inte har tillväxtkraft för att bära euron.
Just den bedömningen är han tämligen ensam om, även om han har helt rätt att landet drabbats hårt av krisen. Men fallet i BNP och sysselsättning ska ses mot att landet i snart 10 års tid har haft en årlig tillväxt på 10 %.
Hade då Estland och Grekland klarat sig bättre utan knytning till euron eller medlemsskapet? Det menar Wohlin eftersom valutan då kunde ha devalverats. Men om såväl Grekland som Estland, liksom Lettland och en lång rad andra länder hade löst sina problem med sänkta valutakurser hade ingen löst sina problem eftersom vi då hade fått en konkurrens genom devalveringar. Det hade snarare utlöst protektionism som vi i denna kris har kunnat undvika och än mer okontrollerade underskott, mot det grekiska hållet.
Grekland, liksom andra skuldtyngda länder, får nu ett unikt stöd som annars hade varit svårt att mobilisera trots att en grekisk betalningsinställelse skulle drabba hela Europa oavsett valuta. Estland har offentliga finanser i balans till skillnad från Storbritannien som genom sin storlek har ett budgetunderskott som kommer att plåga hela den europeiska ekonomin.
Det är svårt att se att det är euron som är problemet, däremot dåligt uppfyllda regler. Grekland borde inte ha tagits in. Det håller jag med Wohlin om och har heller aldrig hävdat att just de borde in. Därmed hävdar jag att Estlands inträde kan bidra till eurozonens tillväxtkraft, litet som landet är, och stärka andra länder som vill hålla i finanserna. Mer Estland och mindre Grekland, Lars!
Gunnar Hökmark
Skrev det här på en annan blog, men svaret passar här också.
Bakom Estlands beundransvärda budgetsiffror hittar vi följande:
“The economy has shrunk by nearly 20 percent. Unemployment has shot up from about 2 percent to 15.5 percent. And recovery is expected to be painfully slow: the IMF projects that the economy will grow by just 0.8 percent this year. Amazingly, by 2015 Estonia is projected to still be less well off than it was in 2007. This is an enormous cost in terms of lost actual and potential output, as well as the social costs associated with high long-term unemployment that will accompany this slow recovery. And despite the economic collapse and a sharp drop in wages, Estonia’s real effective exchange rate was the same at the end of last year as it was at the beginning of 2008 – in other words, no “internal devaluation” had occurred.
Yet Estonia is being held up as a positive example, even used to attack economists who have criticized pro-cyclical policies in Latvia. The reason is that Estonia has not had the swelling deficit and debt problems that Latvia has had in the downturn. Its public debt of 7 percent of GDP is a small fraction of the EU average of 79 percent, and its budget deficit for 2009 was just 1.7 percent of GDP. It is therefore on its way to join the Euro zone, perhaps adopting the Euro at the beginning of next year.
How did Estonia manage to avoid a large increase in its debt during this severe downturn? First, the government had accumulated assets during the expansion, amounting to some 12 percent of GDP; and it was also running a budget surplus when the recession hit. And it has received quite a bit in grants from the European Union: In 2010, the IMF projects an enormous 8.3 percent of GDP in grants, with 6.7 percent of GDP the prior year.”
I de olika kommunikéerna står det aldrig att EU-kommissionen har fattat beslutet att anta Estland i eurozonen trots ECB:s varningar. Och detta sker mot bakgrund av krisen i Grekland och andra PIIGS-länder. Det hela hade varit komiskt om man inte insåg vilken tragik som väntar bakom hörnet.