Hoppa till innehåll

Lukasjenkos flygkapning kräver ett nytt försvarstänk

  • av

Lukasjenko-regimen gör Belarus till en nation ingen kan lita på – en pariastat. Man utsträcker diktaturens logik till det internationella samfundet. Det bör för svensk och europeisk del leda till tydliga och kompromisslösa sanktioner mot de styrande, reseförbud in i EU samt en blockad av belarusisk export och import fram till att regimen frisläpper de kapade personerna.

Belarus kan dessutom inte längre vara medlem i den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO och bör därför tills vidare uteslutas.

Det skedda påminner också om det som tidigare varit uppenbart, nämligen att Belarus missbrukar sitt medlemskap även i andra organisationer. Därför bör Belarus uteslutas ur bland annat Interpol som de använder för att försöka fängsla politiska motståndare.

Men det finns en större dimension i detta. Det är osannolikt att kapningen hade genomförts utan stöd från Kreml.

Det gör att vi måste se över den ryska regimens ställning i internationella organisationer. Vi vet redan att Ryssland också använder Interpol för att komma åt politiska motståndare, även utan ryskt medborgarskap. Det framstår som allt mer klart att företrädare för den ryska säkerhetstjänsten varit inblandade i förberedelserna för kapningen. Den har vidare välkomnats av de ryska propagandakanalerna.

Om Putin gav sin accept åt en flygplanskapning över belarusiskt luftrum – vilket är svårt att tänka sig att han inte gjorde – innebär det att han även skulle vara beredd att göra det över ryskt luftrum. Det innebär att flygbolag som flyger över Ryssland gör det med risk för de passagerare som kan anses stå i opposition till Putinregimen.

Vi vet att ryska förband hade ett omedelbart ansvar för nedskjutningen av MH17 år 2014. Vi vet att Ryssland eliminerar politiska motståndare genom mord i andra länder, liksom att man aktivt destabiliserar demokratiska styren i grannländer.

Det som nu skett visar att Europa och Sverige behöver en Rysslandspolitik som utgår från de hot som sker i en gråzon mellan krig och fred. Det är inte rimligt att en regim som angriper rättsstaten är medlem i Interpol.

Det är heller inte rimligt att en regim som medvetet använder energipolitikens infrastruktur för aggressiva politiska syften får bygga färdigt NordStream II.

Det är än mindre rimligt att den snabba ryska militära upprustningen och användningen av militär förmåga möts av en långsam och liten förstärkning av det svenska försvaret, samtidigt som Sverige väljer ensamhetens väg i stället för medlemskap i Nato.

Det är bra att Europeiska rådet inte bara fördömt kapningen utan också har tagit de första stegen för att reagera på den. Förbud för belarusiskt flyg över EU, sanktioner mot ansvariga i Belarus ska utredas och utvidgas och europeiska flyg får inte flyga över Belarus. Mer bör göras. Stefan Löfvens uttalanden måste följas av handling. Krediter bör strypas och Sverige bör agera för att export liksom import inom viktiga områden stoppas av EU.

Men det krävs även ett större Rysslandsperspektiv, eftersom Putinregimen uppenbart låg bakom kapningen.

EU måste utveckla en gemensam syn på hur handel och politiska relationer ska utvecklas gentemot en rysk regim som medvetet bryter mot internationell lagstiftning samt aggressivt bekämpar demokrati, rättsstat och europeiskt samarbete.

För Sveriges del ser vi nu hur viktigt det är att vi i stället för ensamhetens säkerhetspolitik väljer medlemskap i Nato. Det faktum att Ann Linde i riksdagen förklarat sitt nej med hänvisning till att ryska företrädare uttrycker sitt ogillande över att vi skulle bli medlemmar är oacceptabelt. Ingen annan ska styra över svensk säkerhetspolitik än Sverige. Ryssland ogillar alltid att dess grannländer kan försvara sig. Detta bör inte påverka svensk säkerhetspolitik.

Det som nu sker i Belarus är ytterst ett uttryck för rysk maktpolitik och måste påverka svensk säkerhetspolitik när det gäller synen på och åtgärderna mot just Ryssland.