Löfvens tio missade chanser i Europa

Publicerat av Staben den

TIO MISSADE CHANSER FÖR SVERIGE – LÖFVENS TRACK RECORD I EUROPA

1. Nord Stream 2. Passivitet och tystnad i en för Sverige och EU strategiskt viktig fråga, med en passiv förhoppning om att andra skulle agera istället för att forma ett tydligt krav på ställningstagande.

2. Copyrightdirektivet. Passivitet och eftergivenhet. Istället för att ställa krav på en upphovsrättslig lagstiftning på europeisk nivå som tar hänsyn till den digitala miljöns förutsättningar och krav accepterade man en oklar lagstiftning som är obalanserad till förmån för traditionell upphovsrätt och som förlitar sig på kontroll snarare än ansvar och uppföljning.

3. Den inre marknaden och den sociala pelaren. Istället för att vara en pådrivande kraft för att avreglera och öppna upp har regeringen gått i täten för en social pelare som bygger på gemensam lagstiftning som likformar socialpolitik och arbetsmarknad i länder och ekonomier som är vitt skilda vad gäller ekonomiska förutsättningar, traditioner och prioriteringar. Den svenska regeringen har öppnat upp för detaljreglering av människors vardag och försummat de stora utmaningar som är våra gemensamma.

4. Energimarknaden och klimatfrågan. Sverige skulle kunna vara en exportör av el till de baltiska länderna och till Polen i en så pass större omfattning än idag att vi hade kunnat medverka till att fasa ut en stor del av dessa länders fossila elproduktion. Vi har därmed försummat att utveckla den inre marknaden för energi och missat en möjlighet att se till att samtliga länder lever upp till klimatmålen och Parisavtalet.

5. Det östliga partnerskapet. Sverige som lanserade detta tillsammans med Polen borde ha sett till att hålla samarbetet vid liv och gjort det till en prioriterad fråga, men i stället har Löfven varit osynlig och ointresserad av det som är avgörande för stabilitet och säkerhet i vår del av världen, liksom för den demokratiska utvecklingen i ett antal europeiska länder.

6. Fullkomlig passivitet i diskussionen om EU:s framtid, vilket lett till att den bara handlat om hur man ska förhålla sig till institutionella förändringar som kommer att centralisera makt och beslut. Sverige borde ha fokuserat på hur vi stärker den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, där värnet av mänskliga fri- och rättigheter kräver kvalificerade majoritetsbeslut i rådet istället för enhällighet, samt den inre marknaden, migration, digital utveckling och den gemensamma försvarspolitiken.

7. Passivitet inför Brexitförhandlingarna där Sverige mer varit åskådare än aktör. Sverige borde i skedet efter Brexit ha gått i täten för att etablera ett kluster av länder som kan spela en balanserande roll till Frankrike och Italien, med fokus på att samla stöd för fri handel, strukturella reformer istället för ständiga diskussioner om institutionella förändringar, EU-skatter, Eurobudget och EU-finansminister som har lite med Europa att göra men desto mer med centralisering och en tro på att det löser problemen med politiska konflikter.

8. Tystnad inför utvecklingen i Rumänien, Slovakien och Malta, länder där socialdemokratiska regeringar inte bara tillåter omfattande korruption utan även är en del av den och motverkar dem som vill bekämpa den. Antiziganistisk politik i Rumänien är det huvudsakliga skälet till att romer lever en utsatt tillvaro i Sverige. Löfven borde tala lika tydligt om dessa länders regeringar som han gärna gör om Ungern, eller lika tydligt som vi moderater gör.

9. En bortprioritering av EU till förmån för FN och en flirt med de diktaturer Sverige borde se till att EU agerar tydligt emot. Istället för att samla länderna kring Östersjön och i Nordeuropa till en förändringsagenda med krav på reformer har Sverige, i strid med våra grannländer och allierade, blivit ett land som krävt mer regleringar inom ramen för sociala pelaren.

10. Passiviteten inför budgetförhandlingarna som bara lämnar för Sverige att säga nej till det som andra kommer överens om istället för att driva prioriteringar som ger mer värde för Sverige och Europa inom ramen för det som vi och anda nettobetalande länder kan acceptera. På det viset kan vi lättare behålla en svensk rabatt.


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.