Många triumferar över att det så kallade utstationeringsdirektivet nu ska ändras. Det kommer att bli svårare för löntagare att med sina företag som arbetsgivare utföra jobb i andra länder. Ester, letter, litauer och polacker kommer att få svårare att jobba i Sverige men det gäller också britter, greker och spanjorer.
De nya reglerna kräver nämligen att utländska företag ska kunna hitta rätt i den djungel av olika avtal som präglar en decentraliserad arbetsmarknad med individuell lönesättning. Istället för att som tidigare ställa krav på lön som motsvarar vad som utbetalas i värdlandet ställs nu krav på att det ska vara lika ersättning som på den svenska arbetsmarknaden vilket är ett villkor som inget företag från utlandet kan träffa rätt på eftersom det i Sverige inte finns något som innebär lika ersättning eftersom olika företag, olika orter och olika individer har olika löner. Och det kommer bli fullkomligt oöverskådligt för det företag som lägger ett anbud på att utföra underhåll, renovering, konsultförslag eller vad annat som tänkas kan eftersom det inte finns någon lagstiftning i Sverige som definierar detta. Det kommer framförallt innebära hinder för företag och löntagare från länder med lägre löner än i Sverige att i Sverige kunna få de högre löner som har gällt i dag inom ramen för nuvarande lagstiftning.
Det är ju också därför LO, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har funnit varandra i denna fråga.
Tvärtemot vad som sägs är det inte lönedumpning när löntagare från andra länder arbetar i Sverige inom ramen för utstationeringslagstiftningen. De får en högre lön än i hemlandet. För byggnadsarbetare innebär nuvarande regler löner som motsvarar ingångslöner för poliser eller sjuksköterskor. Att kalla detta för lönedumpning är befängt. Det är också fel att hävda att svenska löner dumpas. Just byggnadssektorn är den som haft en av de bättre utvecklingarna på den svenska arbetsmarknaden.
Det blir svårare för utländska företag och löntagare, mindre konkurrens och mindre byggande, mindre tjänster och större makt för facket. Och högre gränser. Så formar man inte ett socialt och öppet Europa.