Ständigt med en ny tanke, en ny kunskap eller en ny idé. Alltid ett steg före men alltid lika mån om att dela med sig. Inspirerad av ny kunskap och nya idéer men alltid med samma vänskap och ideal. Alltid mån om ljusets kraft men aldrig ivrig att ställa ljuset på sig själv. Ständigt på rätt sida om problemen. Ständigt med sina vänner. Alltid med sina närmaste i tanken.
Det är så sorgligt att det ljus Lars Göran Johansson var nu slocknat. Det är en väldigt god vän som gått bort men också en person fylld av ansvar och engagemang för det som är rätt och det som är fel.
I en tid då många valde att betrakta förtrycket i Östeuropa och i Sovjetunionen som en given konstant såg LG kraven på frihet som en självklarhet, beredd till den nödvändiga konfrontation mot dem som accepterade det eller teg inför det. Frihet och marknadsekonomi, för det var så ett civiliserat samhälle formas, som ger alla en möjlighet att växa, utvecklas och skapa välstånd gemensamt.
Ständigt nya vinklingar och ständigt nya perspektiv. LG såg och förstod vad som skiljer det öppna samhället från det slutna, det växande mot det stagnerande och det civiliserade mot det brutala. Vad han än arbetade med under sin långa karriär inom politik, konsultverksamhet, kampanj och opinion eller i företag och organisation var det detta personliga engagemang som han aldrig svek.
LG var, kanske för många i det fördolda, avgörande för att Sverige skulle ta steget in i Europeiska Unionen. Han hade många viktiga roller men kanske var den mest historiska hans stora insats för att genom saklig opinionsbildning, personlig känsla och förmåga väcka de mångas engagemang för medverka till ett svenskt ja i folkomröstningskampanjen om Sverige skulle säga ja till medlemskap i EU.
Han var kampanjledare för Ja till Europa men i själva verket mycket mer än så. Han ledde den breda opinionsbildningen och väckelsen för varför Sverige inte bara var en självklar del av Europa utan också en lika självklar del av det europeiska samarbete som vi stått utanför så lång tid.
Det hade han stått upp för långt innan, redan när han som gymnasist och ung moderat ville agera för ett öppet Europa, fritt och demokratiskt. Den visionen såg han själv mycket konkret till att den blev verklighet. Förmågan att övertyga och hans syn på opinionsbildning som ett ständigt samtal mellan argument gjorde att så många gick till rötterna med sin syn på Sverige och Europa att en majoritet röstade ja. Inte för att de blev påverkade av någon annan utan för att de utifrån sina egna värderingar och uppfattningar såg och förstod varför de som medborgare måste ta ansvar för sina egna åsikter och säga ja till Europa.
LG förstod opinion eftersom han respekterade människor och hade den självklara insikten att varje individ har uppfattningar som är präglade av mycket mer än ett ja eller ett nej. Han kunde sätta ljuset på det som var viktigt för andra liksom för honom själv. Han var själv en del av den långsiktiga rörelse som ledde Sverige fram till medlemskap.
Så var det på varje befattning och i varje ansvar han hade. Ideal och respekt. Opinionsbildning för ett fritt näringsliv och för ett öppet samhälle. Kommunikation och tydlighet för ett av våra finaste stora företag. Ständigt med en ny boks tankar eller med en nya artikels nya reflektioner.
Ständigt med en ny inspiration kring hur man når fram till människor med insikten att man bara kan övertyga dem genom att väcka deras egna uppfattningar, inte tvinga på dem andras.
Ibland för att ifrågasätta det som vi kunde tycka var självklart men som vi måste förstå bättre. Andra gånger för att locka fram den tvekan som gör att man tvingas grunda sig i egna ideal.
En god vän som betydde mycket för sina vänner. Mig övertygade han att bli ordförande i Moderata Ungdomsförbundet för länge sedan men därefter och i alla nya steg med som bollplank, stöd och vän. Alltid en vän att lita på och med många vänner därför att han var en god vän.
Ständigt den gymnasieelev som upptäckte omvärlden och världen och stod upp för sina ideal, som med samma ideal fortsatte upptäcka mer även när han upptäckt så mycket redan. Och nu får vi inte längre del av hans upptäckter. De nya perspektiven när vi själva sitter fast. Men värst av allt inte glädjen i samtal och möten. Vännen som kunde försätta berg, och gjorde det, finns inte längre. Tankarna går till hans Isa och dottern Helena.