Tintinböckerna är nu tydligen tillbaka, med en motivering som gör det hela ännu värre. Det gick för snabbt, säger nu de ansvariga på kulturhuset. Det hade faktiskt varit bättre om det varit resultatet av en mer långvarig och udda tankemöda som handlade om Tintin och Kongo, om det förflutnas konstiga värderingar och uttryck, det hade ändå byggt på en tanke hur fel den än hade varit. Men att någon som är ansvarig på grund av ett infall anser sig ha rätt att rensa undan misshaglig litteratur bara för att man tyckte det visar på en ännu mer lättvindig inställning till mångfald, historia och censur.
Kanske kan det nästa gång vara Röde Orm bara för att någon tyckte att den inte bör läsas eftersom den ger uttryck för en lite väl lättvindig inställning till mötet med människor i andra delar av världen, kanske kan det vara Kulla-Gulla eller Pippi Långstrum. Tanken att grumliga infall ska kunna leda till att en offentlig kulturinstitution rensar undan litteratur, eller museiföremål som bygger på en våldsam del av vår historia, bara för att någon tycker så, ger en bild av att friheten och toleransen inte sitter mer fast än dagshumöret och impulserna.
I den mer praktiska politiken har dagen för min del präglats av hanteringen av andra impulser, hur Europa ska lösa sina problem genom att hitta på nya beslutsformer för att lösa sina problem utan att vi diskuterar hur problemen ska lösas. Tron på att svåra strukturproblem löses genom att man skapar nya beslutsforum och nya regler istället för de gamla, i tron att lösningen inte ligger i besluten utan i beslutsformerna, är ett uttryck för en annan lättvindighet. Och som lätt leder till att vi försummar det svåra och viktiga i att förändra och utveckla den union vi har.
Jag hoppas att vi när vi kommer närmare arbetet med en europeisk banklagstiftning och ett ramverk för stabilitet så kommer det inte vara självklart att detta uppnås genom att vi skapar nya unioner och beslutsformer utan genom beslut som ger banker stabilitet i form av insättargarantisystem i varje medlemsstat, en lagstiftning om kapitaltäckning som möter de risker och problem som de olika medlemsstaterna har och en krishantering som skapar varsamhet och ökat ansvar hos banker och dess ägare. För min del började denna diskussion på frukostmöte med inbjudna deltagare från europeiska banker, fortsatte med ett skuggmöte med företrädare för de olika partigruppernas företrädare i lagstiftningen om bankkrishanteringen och en lång rad av möten med bankvärldens olika institutioner och myndigheter liksom regeringsföreträdare.
Och inom två helt andra områden har några steg ändå tagits framåt. Det är nu helt klart efter ett gemensamt möte med de olika partigruppernas företrädare att EU kommer att skärpa målen för bredbandsutbyggnad till att gälla 1GBs för minst hälften av befolkninge till 2020 med kravet att samtliga ska ha minst 100 Mbs. Det är mål som spelar roll både för vad som ska accepteras och vad som investeras, och vad som ska få ta emot gemensam EU-finansiering.
Till detta kommer ett antal möten för att lyfta upp den inre marknaden högre upp på den politiska agendan, med utgångspunkt för det arbete som EPP-gruppen kring ekonomisk politik har utvecklat.
Och så blev det också tillfälle att följa upp utvecklingen vad gäller Kroatiens medlemskap. Kroatiendelegationen hade ett av sina sista, om än inte det sista, möten inför det kommande medlemskapet kommande sommar.
Och det visar att det går att få genomslag för reformer som syftar till att ge Europa ledningen i den digitala ekonomin, som utvecklar världens största ekonomi till världens största marknad samtidigt som utvidgningen stärker demokrat och rättssäkerhet. Det är inte en dålig påminnelse om vad vi kan uppnå genom europeiskt samarbete.