Skulle vi gå mot en utveckling till mer av majoritetsbeslut skulle Sverige kunna behöva kompromissa med Italien, Ungern och Belgien om arbetsvillkor.

Stefan Löfvens flaggskepp i Europa har handlat om att sätta socialpolitiken på EU:s agenda genom den så kallade sociala pelaren. Det var ett misslyckande från start och det är på väg att bli ett ännu större misslyckande framöver. Löfvenmodellen går tvärs emot den svenska modellen och gör EU svagare inom områden där Europa måste vara starkt.

Europas länder står inför flera gemensamma utmaningar. Sverige blir starkare genom att EU är starkt vad gäller utrikes- och säkerhetspolitiken, hotet från Ryssland, migrationen, klimathotet och gränsöverskridande brottslighet. Likaså behöver vi ett starkare EU för att främja innovation, digitalisering och ekonomisk tillväxt genom att utveckla den inre marknaden och ingå frihandelsavtal med omvärlden.

Men där våra länder skiljer oss åt, med olika förhållningssätt och förutsättningar till skattenivåer och välfärd, behöver EU inte vara starkt. Där är mångfalden en styrka. Att länder ska utforma olika former av välfärdssystem försöker nu regeringen att bromsa. För två år sedan initierade Löfven EU-toppmötet i Göteborg om att införa en social pelare i EU och nu fortsätter regeringen att driva på den sociala pelaren, som leder till lagförslag på lagförslag och i förlängningen hotar hela den svenska modellen.

Förra veckan röstade vi moderater i Europaparlamentet nej till lagstiftning som handlar om gemensamma regler för anställningsvillkor och om att införa en europeisk arbetsmarknadsmyndighet, eftersom dessa ska behandlas nationellt eller genom kollektivavtal. Tyvärr gick detta igenom. En direkt konsekvens av den sociala pelaren.

Samtidigt lade EU-kommissionen fram en avsiktsförklaring om att ändra beslutsfattandet för vissa frågor inom den sociala pelaren. Lagförslag om socialförsäkringar och arbetsmarknadspolitik kräver i dag att samtliga EU-länder är överens för att de ska gå igenom, men skulle vi gå mot en utveckling till mer av majoritetsbeslut skulle Sverige kunna behöva kompromissa med Italien, Ungern och Belgien om arbetsvillkor, eller i förlängningen pensioner och sociala trygghetssystem.

Stefan Löfven har låtsas som om den sociala pelaren inte alls handlade om lagstiftning, men det råder ingen tvekan om att han hade fel. Antingen var han inte uppriktig med regeringens intentioner eller så förstod han inte vad han gjorde och att EU är en union som stiftar lagar.

Den sociala pelaren flyttar fokus från de stora gemensamma utmaningarna, som säkerhet, migration, klimat och tillväxt, till de frågor där länder skiljer sig åt i traditioner och syn på hur socialpolitiken och arbetsmarknaden ska utformas. Den leder till kompromisslagstiftning som inte gör något land nöjt, utan snarare splittrar enigheten. Och den innebär att besluten fattas längre bort från dem det berör.

Sverige blir säkrare, tryggare och mer frihetligt som medlem i ett starkt EU, men EU behöver ges full kraft att fokusera på verkligt gränsöverskridande utmaningar. Sveriges regering måste sluta att ständigt prioritera fel i Europa.


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.