Hoppa till innehåll

Kommunala folkomröstningar sätter en gräns – inlägg i DN

Det ligger något i att kommunala folkomröstningar är ett vapen mot de folkvalda. För oss som vill ha ett folkstyre där väljarna kan hålla tummen i ögat på de folkvalda och sätta gränser för deras maktutövning finns det ett värde i att möjligheten till kommunala folkomröstningar förstärks.

Det är däremot naturligt att en lagstiftning om kommunala folkomröstningar vare sig handlar om de frågor som inte är kommunala och eller om enskilda budgetfrågor som rycks ur sitt sammanhang. Men innebär den förstärkning av möjligheten till kommunala folkomröstningar som riksdagens majoritet har beslutat om att den representativa demokratin urholkas eller till och med, som DN i sin ledare den 28 december hävdar, att de står i motsatsställning till varandra?

Den representativa demokratin innebär att väljarna ger sina valda ombud ett mandat. Det är inget obegränsat mandat. Grundlagen och kommunallagen sätter sina gränser. Det är därför svårt att se att en folkomröstning som även den sätter en gräns för de valda politikerna skulle stå i motsatsställning till den representativa demokratin om man inte menar att den representativa demokratin skall ha ett obegränsat mandat för att kunna förverkliga folkviljan.

I detta sammanhang finns en skillnad mellan en liberal demokratisyn och den socialistiska. Den socialistiska har traditionellt motsatt sig begränsningar som hindrar majoriteten från att fatta de beslut den vill. Den har kommit till uttryck i motståndet mot grundlagsskyddade rättigheter, grundlagsprövning av lagar och i regeringens politik att använda riksdagens majoritet till att förhindra kommuner och landsting att genomföra förändringar inom sjukvård och bostadsmarknad som man inte gillar.

Den liberala demokratisynen utgår från att även den politiska maktutövningen skall ha sina gränser och att medborgarna skall ha en sfär skyddad från den politiska makten. Att väljarna i en folkomröstning sätter en gräns innebär inte att den representativa demokratin urholkas utan att man definierar det mandat man ger sina folkvalda.

Gunnar Hökmark
Ordförande i konstitutionsutskottet