Den svenska journalistkåren ville i valets många olika kastvindar se en stor grön våg över hela Europa. Det var nämligen det man ville förvänta sig även i Sverige. Så den gröna vågen i Europa blev till och med till några slutsatser att den även slog till i Sverige, därför att annars hade Mp, som förlorade sina två mandat, förlorat ännu mer. Det är en bedrövlig hantering av statistik.
Verkligheten är att de Gröna absolut ökade, framförallt i Tyskland. Där kan man tala om mycket stora förändringar när de Gröna blev näst största parti, och därmed socialdemokraterna det tredje. I övrigt har de gröna partierna gått fram i en del länder, stått stilla i andra och gått tillbaka i andra. Sammantaget innebär det att man går från 52 mandat till 69. Hade Europaparlamentet varit ett parlament med 100 ledamöter hade detta varit en grön våg. Då hade nämligen de gröna ökat med 17 procentenheter. Nu finns det 751 ledamöter i Europaparlamentet. Det innebär att en ökning med 17 mandat är en ökning med två procentenheter, från 7 procent till 9 procent. Det är en mycket liten våg, snarare en krusning.
Större förändringar som inte rapporterades lika mycket var att den samlade vänstern – som socialdemokraterna sa sig se som sin politiska bas – förlorade 52 mandat. Det är en förändring med 7 procent. Och självfallet förlorade EPP samtidigt som den politiskt närstående gruppen Alde ökade. Det innebär politiskt sett att den borgerliga mitten höll sin politiska styrka. Men någon grön våg var det inte om man inte förväxlar krusningar med orkaner.