De senaste dagarna har det i i TV liksom i andra media sagts att det irakiska parlamentet sammanträtt. Det är en såpass troskyldig beskrivning av verkligheten att den närmast liknar verklighetsförfalskning. Irak har ingen folkvald församling. Det är lika fel att påstå att Irak har ett parlament som att hävda att Sovjetunionen var en parlamentarisk demokrati.
Det som i nyheterna har kallats parlament är vare sig folkvalt eller en församling ur vilken den irakiska regeringen utgår. Det finns ingen som helst likhet med det vi menar med parlament. Det är istället exempel på raka motsatsen. I Irak utgår all makt från Saddam Hussein. Den församling som nu har diskuterat FN-resolutionen är utvald och bokstavligen vid liv på hans mandat. Det är en enda stor skenföreställning för att drapera diktaturen i en snyggare form, precis som Högsta Sovjet en gång gjorde anspråk på att vara ett uttryck för det sovjetiska folkets vilja.
Skulle någon misshaglig uppfattning komma till uttryck skulle det med all sannolikhet leda till en avrättning eller till tortyr och förföljelser av släktingar till den skyldige. Vi ser i Irak en maktutövning som är despotisk, grym och likgiltig inte bara för andra människors uppfattningar utan också för deras rätt till livet. Den irakiska regimen bygger på avrättningar, utrotning av byar och samhällen samt undanröjande av all form av opposition. Det är en regim som befinner sig så långt bort från ett parlamentariskt system och demokrati som tänkas kan.
Genom att använda begreppet parlament om denna teater skyler man över diktaturens innebörd och den verklighet som irakiska människor lever i. Men ännu värre är att man ger en bild av att de förtryckta företräds av sin regim och att den därför har en viss legitimitet. En diktatur företräder aldrig sina medborgare. Bara sig själv och sitt eget förakt för andras liv och uppfattningar. Det borde alla de media som anser sig värna demokratin veta och ge uttryck för.
Gunnar Hökmark