I London ett land som förlorat sin ledning

Publicerat av Gunnar Hökmark den

Omröstningen i det brittiska parlamentet i dag kan sluta hur som helst, med ett undantag. Theresas May’s förslag till Brexitavtal kommer att röstas ner. Vad som då händer vet ingen. Det kan bli förslag om att avtalet ska ställas under en folkomröstning, om Brexitfrågan än en gång ska folkomröstas, och det kan bli förslag om att senarelägga Brexit. Ingen torde veta eftersom utvecklingen nu inte ligger under någons kontroll. I den delen kan man säga att May redan är avsatt. Storbritannien saknar i dag en regering som har kontroll över för landet avgörande beslut. Det finns ingen som har stöd i parlamentet för att föra en samordnad och genomtänkt politik.

I den delen kan man säga att det finns likheter med det svenska politiska läget. Rationalitet och politiskt innehåll har fått ge vika för tabu, föreställningar och fantomsmärtor.

Det är en cirkelns kvadratur som Storbritannien har hamnat i. Vaga upplevda fantomsmärtor om att man tyngdes ner av regleringar, detaljstyrning och överhet från Bryssel har ställts mot en verklighet som innebär att britterna nu lämnar den gemensamma lagstiftning som har varit avgörande för företag, näringsliv, forskning och politiskt samarbete. Det är smärtorna att bryta upp ifrån samarbetet som ingen egentligen ville ta, även om många från början gärna ville tro att Storbritannien hade en framtid i det förflutnas storhet, med samvälde, USA och en värld som väntade på att förhålla sig till London. Så är det inte. Och nu är det inte många som vill ta konsekvenserna. Man antingen förnekar dem eller förtränger dem.

De som är för att lämna vill inte ta konsekvenserna utan fortsatt tänka sig en storhet präglad av Rule Britannia. De som inte vill lämna vill inte heller ta konsekvenserna som leder till att en andra klassens stormakt blir en tredje klassens, med en ekonomi avskärmad från sin egen inre marknad.

Det är inte Mays fel, men ansvarslöshetens fel. Låter man tabun och föreställningar styra viker rationalitet och politiskt ansvar undan. Det manifesteras nu i London. Kanske blir det en senareläggning av Brexit, kanske en hård Brexit, kanske en folkomröstning av något slag. Det kommer inte att beslutas i dag, utan i dag beslutas det om att fortsatt söka en lösning som ingen vet hur den ser ut.

Vi har lite av den varan även i Sverige. Tabun och föreställningar om fascismens intåg med en alliansregering har förgiftat det politiska klimatet samtidigt som alltför många politiker har låtit sig skrämmas in i den labyrinten och förlorat förmågan att styra utvecklingen.

Kategorier: Blogg

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.